En del av mig har under tider av livet simmat i den politiska ankdammen. Jag har varit en del av de sammanslutningar som styr folket. För en folkstyrd demokrati är inte det vi har idag. Har observerat de metoder som används för att hävda kontroll över massorna, och med en ökad förståelse för det mänskliga psyket och den mänskliga hjärnan, har dessa metoder utvecklats till avancerat subtila men kraftfulla tekniker för att genomföra de politiska diktaten.
Historiskt sätt har världen pendlat mellan välvilliga kamratliga men mäktiga härskare och brutalt barbariska men mäktiga härskare, den etablerade regeln som förenat välviljan och barbariet hade alla en sak gemensamt: de ville undvika politiska kupper och revolutioner. Den historiska grundregeln är att den som ignorerar folkets makt löper risk att bli avsatt.
Grunden för att få inflytande och makt är två; utbildning och organisation. Vetskapen om detta gjorde att de härskande klasserna i århundraden skänkte möjligheten att lära sig läsa till ett fåtal. Tanken på att ofrälse efter Romerska rikets förfall skulle kunna läsa skrifterna för sig själva eller lagen i det landet var inte acceptabelt igen förrän modern tid. Detta förbättrade chanserna för ledarna att hålla fast vid sin makt och begränsa varje vertikal revolutionär rörelse. Ibland är det dock tillräckligt med information som kan förvärvas genom erfarenhet eller mun till mun-metoden för att framkalla ett organiserat svar på förtryck så helt säkert var det inte.
Om utbildningen är blandningen, är organisation är katalysatorn. Alltför många gånger jag har hört från opolitiska vänner att; Det finns inget jag kan göra. På sätt och vis finns det i uttalandet en sanning. En person kan vara mycket effektiv, men denna effektivitet är vanligen proportionell mot det antal människor som påverkas av den personen. När hälften av befolkningen har samma åsikt om en viss handlingsriktning, kan nästan vad som helst hända. Naturligtvis kan även en relativt låg andel av befolkningen vara involverad för att förmå förändring. Vi behöver bara se till för att se hur en liten nykterhetsrörelse i Sverige strävade efter en förändring och fick stort genomslag.
Kontroll över massorna var tidigare en relativt enkel manöver. Vanligtvis om man inte var alltför hungrig ansågs det som lyx. Utan förmågan att läsa och förstå hur livet skulle kunna se ut, fanns det lite utrymme för jämförelse. Skådespel med offentliga straff på allmänplats var ofta tillräckligt för att det obildade sinnet fall in lakejledet.
Här spelade religionen en väsentlig roll. . .före det att böckerna blev populära och tillgängliga gick folk till sina andliga ledare och fick höra på vad som var rätt och vad som var fel och sen lästes det för dem från en helig text för att bekräfta påståendena. De styrande behövde bara hålla noga koll på de religiösa ledarna och belönade och straffade dem efter hur de drivit på sina församlingar. Låter det bekant? Denna metod används fortfarande idag. Det fortsätter att förvåna mig att de flesta kristna, judar, muslimer jag känner inte har läst sin bok åtminstone en gång från pärm till pärm, men har inga problem att ägna sina liv och övertygelser och avlägga sina röster i enlighet med deras osynlige ledares önskemål.
På samma sätt låter partitopparna i dagens demokratier folk tro att de känner till agendorna för landets styre. Målet är emellertid enbart att uppfylla de omedvetna önskningarna och låta en potentiellt bångstyrig befolkning agera som en kontrollerad foglig massa. Bara vi köper varor efter fylls våra behov. Väljarna blidkas och blir en självupptagen grupp där innan de aktivt deltar i samhällsdebatten, bara räntorna är låga och krediten räcker för en semester till. Säljprincipen och propagandan har nu använts i åratal för att främja svårsåld politik. Opinionsundersökningar har köpts in för att ta reda på vad de röstande önskar mest. Dessa fynd var lätt förvandlas till tal och politik. Jag har ofta suttit med undersökningar rörande saker som saknar betydelse för välstånd och välfärd men jag vet numera att människors oro inte alltid i linje med deras behov. Politiker använder opinionsundersökningarna för att skriva sina tal och vinna sina val för att sen fortsätta att göra det som de tycker är bäst, oavsett vad de säger inför valdagen.
Man skulle kunna tro att befolkningen så småningom skulle haka på fifflandet, och kanske en del har det, men PR- verksamheten är starkare och mer centraliserad än vid någon tidpunkt tidigare i tiden. Journalisthögskolorna blir färre och de flesta har gått över till PR. Journalister kommer snart bli museiföremål om något inte görs för att ändra denna hemska trend.
Vi har fortfarande ett val att stänga av TV för att titta upp från dvalan och läsa från källor som besitter en stolthet i sin brist på deltagande i främjandet av PR-styrd självabsorption och självupptagenhet. I boken: The Political Mind finns allt detta förklarat för den som orkar läsa.
