Vårt så inbillade civiliserade sinne är inställt på dominans. Marken och jorden måste krökas i fåror för att tjäna mänskliga önskningar om mer. Köttet av andra medvarelser måste piskas och plågas till uppassning av våra upplysta önskningar. Kropparna av kvinnor måste begränsas, förvridas, och alltför ofta tjäna männens önskningar. Historien om civilisationen är berättelsen om dominans, utövandet av våld och förnekande av symbios och cirkuläritet. Intressant nog är det abstrakta begreppet tid som genereras av den civiliserade sinnet bara ett verktyg för att ha ett övertag, men det ingår en motsägelse i detta; tiden som den har modellerats av civilisationer är ju oändlig; vilket skapar en gåta, för en oändlig framtida rymd skänker en oändlig arbetsbelastning på det civiliserade sinnet, som enligt sin övertygelse måste underhålla och styra en oändlig terräng och inte en ändlig dito.Så vi fortsätter därmed våra oändliga försök att placera in alla ändliga eventualiteter i olika härskande, krigförande och styrande mallar för att eliminera eventuella variationer eller osäkerheter kring vår makt över jordedagarna vi lever. Kan detta rimligen beskrivas som något annat än absurt? Kanske galet?
