Libyen ska nu befrias från ISIS. Syrien ska få fred och befrias från Assad. Yemen ska tryggas. Vi läser men förstår vi? Låt oss inte underskatta kraften i det krigsmaskineri alla säger sig motsätta. Världen är, mer eller mindre, helt utanför någon enskild människas kontroll. Sunt förnuft och känsla av självförsvar säger till oss att anpassa oss till vad vi inte kan ändra och sträva efter fred. Men i denna övertygelse är det inte svårt att se hur några av oss kan övertygas om det rättvisa i, och nödvändigheten av, ett krig. Särskilt när det gäller krig presenterade som små; begränsade; precisionsutförda militära aktioner. Våld som i sin retorik sägs kunna bidra till freden eller förbättra säkerheten; vi godkänner så ofta en aggression som tillkännager sig för att vara en nedrustningsaktion. Förvisso och visserligen, involverar det en våldsam avväpning av fienden; och, tyvärr, kräver tillämpningen av denna nedrustning en överväldigande militärkraft. En invasion som kallar sig, officiellt, alltid för en befrielse. Varje krig har motiverats som en vedergällning. Vi hotas. Vi försvarar oss. De andra, de vill döda oss. Vi måste stoppa dem. Evigheten. Rundgången. Kriget, Dårskapen.
