tisdag 31 mars 2015

Vasaller

En snabb reflektion kring vår västerländska mentalitet i relation till Ryssland och Syrien, vilken i grunden är en mentalitet från en Västvärld som inte accepterar partners. Hegemonin kräver istället satellitstater. USA kan inte ens längre acceptera partnerländer i sitt egna Väst. Det vill att Europa ska följa, lyda. USA accepterar inte Ryssland, även när det inte var en supermakt. De accepterade inte Ryssland som en partner. Ryska tjänstemän och politiker talade hela tiden om partnerskap med Väst, de pratade i positiva termer om Väst. I gengäld vägrade Väst att acceptera Ryssland som en stormakt och partner på global nivå. På samma sätt reagerade vi med aggression en mindre stat som Syrien en gång i tiden sa nej till påtryckningarna.

Syrien har satts under stark internationell press i olika skeden för att förmås överge sina rättigheter till de delar av Golanhöjderna som är ockuperade av Israel. Väst ville heller inte att Syrien skulle fortsätta stödja motståndet i Palestina som försvarar rättigheterna för det palestinska folket. Några år före krisen satte Väst dessutom press på Syrien att distansera sig från Iran för att sedan strax innan krisen för fyra år sedan använda just Syriens förbindelser med Iran i att påverka kärnvapenförhandlingarna. Syrien vägrade, för varför skulle Syrien mäkta Iran vidta åtgärder mot sina nationella intressen?

Väst beslutade sig helt enkelt för att den syriska staten inte längre var en vasallstat som implementerade västerländska agendor i regionen. Syrien vägrade fortfarande vika sig; och fick därmed inte bli en god, måttlig, och demokratisk stat. Nu beskrivs både Ryssland och Syrien som antidemokratiska, medan Väst har de bästa av relationer med till exempel den saudiska staten som inte har demokrati eller fria val och berövar kvinnor sina rättigheter. Detta är det västerländska hycklerier.