 |
| Katja |
Passerade förbi en doft idag. En subtil pust av en tid passerad men då fyllda av bergamott och vanilj. Minns inte parfymens namn, men minns dess ägarinna, en kvinna lika tidlös som sin doft, en aromatisk timglasfigur med ett par röda läderstövlar. Oklanderligt putsade trots St Petersburgs mörka vinter. Det var kanske mest vaniljdoften som dröjde sig kvar i flera dagar i flera dagar efter överföring till min kropp, mycket beroende på att vattenrörens frusenhet inte tillät dusch men i alla fall...
Förknippar därför för alltid vaniljdoften med rå kall fuktighet och svettiga varma nätter. Motsträviga minne av smärtsam kyla och hetaste värme. Den ätbara vaniljen får därför även alltid en lätt erotisk dimension när jag förtär den, och upphällt på vackra flaskor påminner parfymen jag passerade idag om att det finns sidor av den mänskliga naturen som inte kan tämjas.
