Mimesis

Påminns i boken jag läser nu om året 1913 att den viktigaste faktorn som gör en stigande civilisation beständig är; mimesis, det vill säga den universella mänskliga vana att vi som människor imiterar beteenden och attityder hos dem som vi beundrar. Så länge som den politiska klassen i en civilisation kan inspirera beundran och njuta av en tillgivenhet frodas civilisation, eftersom en gemensam värdegrund hos hög som låg håller trycket från konkurrerande intressen från att riva isär allt.

Civilisationer, i sin tur, misslyckas eftersom de politiska klasserna förlorar förmågan att inspirera mimesis, och detta sker i sin tur eftersom medlemmar av eliten blivit så fixerade vid att upprätthålla sin egen makt och sina egna privilegier att de upphör med att göra ett adekvat jobb med att ta itu med akuta samhällsproblem. En pappamånad hit eller dit rör upp mer engagemang än de miljöproblem som dagligen snurrar på snabbare och snabbare och redan är utom all politisk kontroll.  Den politiska klassen har redan förlorat förmågan att inspirera och nyttjar idag mer möjligheten att dominera. Bortom de styrandes makthägn så finns en tystlåten underklass som fortfarande ger den politiska klassen sina kroppar till kanonmat och arbetskraft, men inte längre känner någon tillit eller beundran inför makten. Idag är det snarast en sport att beskåda hur politiker, företagare och kändisar dras ned i någon eländig skandal eller annat illdåd.

Det är bara att vänta när mimesis bryts ner. Misslyckandet för ledare att inspirera har katastrofala följder; när det enda kvarvarande motivet för människor att söka politiskt uppdrag är sug efter makt eller pengar bibehålls inte civilisationer. Misslyckandet av den politiska klassen att inspirera mimesis i resten av samhället betyder heller inte att mimesis försvinner. Vanan att imitera är universell: och frågan blir bara vad eller vilka kommer att inspirera mimesis istället? Vad eller vilka kommer plebeian använda som mallar för sina val och sina liv?

Det är nämligen en avgörande fråga, eftersom det inte bara är den sociala sammanhållningen som är beroende av mimesis. Bevarandet av den samlade kunskapen om ett samhälle, den röda tråd som förbinder dåtid med det nuvarande beror faktiskt på den medfödda vanan att imitera. I de flesta mänskliga samhällen lär barnen sig det mesta av vad de behöver veta om världen genom att imitera föräldrar, äldre syskon och andra föredömen och i denna process bevaras kompetensen och kunskapsbasen i samhället. Komplexa samhällen av den typ vi lever i att göra samma sak i ett mindre rättframt sätt, men principen är fortfarande densamma. Vem minns idag Mekkanolådor och kemiutrustning? Vilka iPadbarn minns mimesislusten att vara precis som en riktig vetenskapsman, gör riktiga upptäckter? Vilka vill idag växa upp och bli riktiga vetenskapsmän?

Den andra halvan av ekvationen är den försvinnande resursbas på vilken vår industriella civilisation vilar. För tre århundraden sedan, när industrialismen kom igång, fanns som bekant stora mängder billig, koncentrerad energi i form av fossila bränslen, som hade lagrats i och under jordskorpan under en halv miljard år eller så. Kraven på att det ekonomiska överflödet av de sista åren oundvikligen måste bevaras är ett av de mimesiskraven politikerna undviker genom att fortsätta leva för ytterligare en ny bil eller större hus.

Frågan är bara vad som kommer ersätta den nuvarande ordningen? Varje kollapsande civilisation finner på något sätt berättelser som blir centrala för tron under den mörka transitonstidsåldern. Det är vad egyptierna under de sista åren av Gamla riket gjorde när de övergav den officiella Horuskulten till förmån för dyrkan av Osiris, som vandrade på jorden som en människa och led en brutal död; det är vad många indier i skymningen av Guptas gjorde och många kineser i efterdyningarna av Handynastin hittade på när de vände bort från de gamla gudarna till förmån för att vörda Buddha, som valde bort en kunglig livsstil för att leva med en tiggarskål och söka efter ett sätt att lämna sin eländiga existens bakom evigt. Det är vad slavarna i Romariket gjorde när de hittade sagan om Jesus. Det är händelserna som skapade Kung Arthur. De och många fler liknande exempel inspirerade mimesis bland dem för vilka de officiella föreställningarna av sina respektive civilisationer hade blivit en sluten bok, detta är historien om hur kärnan kring vilken nya samhällen uppstod.

Så vilken berättelse kommer de som gynnas minst av moderna industriella civilisationen vända sig till för att finna mening och hopp från? Vilka berättelser är det som medvetet kommer att förkasta vår kultur och traditionella religioner? Vilka gudar kommer att störta de mest fundamentala förutsättningarna för vår relativa välståndsålder? Eftersom fler och fler människor befinner sig i svårigheter, vad viskar de? Och när överröstar deras viskande de berättelser som de flesta människor tror på och härmar idag?