Värdering av Europa

Norra Europa är, trots påståenden om motsatsen, fortfarande konkurrenskraftigt.  Södra Europa är övervärderat. Den insikten är allt du behöver i form av information om eurosamarbetet, och om varför det kommer att misslyckas. Eller har redan misslyckats, för att uttrycka det noggrant. Det finns ingen annan information som krävs. Annat än lite sammanhang för att klargöra.

Innan Euron och euroområdet, skulle länder som Grekland, Spanien, Italien, Portugal utfört mindre affärer än Tyskland eller Holland, och det fungerade, eftersom, deras regeringar och centralbanker regelbundet devalverade sina valutor mot exempelvis den tyska marken med cirka 20-25%. Tyskland hatade detta, eftersom det gjorde det svårare för dess industrier att konkurrera med grekiska och italienska företag. Idag, eftersom de nu har samma valuta, och devalvering omöjligt, och södra Europa underpresterar fortfarande. Om inte Grekland börjar producera mer än tyskarna, och vi alla börjar köra Grekiska kvalitetsbilar kommer ingen ändring att ske.

Den olyckliga bristen i eurosamarbetet är att det saknas en undantagsklausul för att rätta till de nedärvda skillnaderna mellan norr och söder. Dessutom skillnaderna måste bli större, för det finns inget ECB eller EU kan göra åt det. Såvida EU inte direkt kan beskatta tyskar och holländare och finländare med det uttalade syftet att dela vad de höjer direkt till grekerna. Kommer inte att hända. Och det var aldrig någon avsikt att göra en sådan sak. Tyskarna ville utöka sina distributionsmarknader, och grekerna blev lovade att de skulle bli rikare om de gick med den gemensamma valutan. Ingen av sidorna hade tänkt igenom detta.

Alla länder som anslöt sig till EU har tidigare fått stora summor pengar för infrastrukturprojekt, men de pengarna är borta sedan länge. Det enda som kan hjälpa Sydeuropa skulle vara skuldsanering i stor skala, vilket skulle anses vara alldeles för dyrt för norra Europa, även om, och under förutsättning att, det skulle kunna uppnås i ett globaliserat ekonomisystem. Det som gör detta intressant är att det finns en underliggande fråga om ansvar. Är det bara grekerna som ska stå till svars för sina skulder, eller är det hela euroområdet, med tanke på att de delar en gemensam valuta? Detta är frågor som borde ha lösts i tider av överflöd; i tider av mindre tillgångar kommer det att visa sig vara mycket svårt, om inte omöjligt, att finna lösningen på.

Vi nordeuropéer ser vår ohållbara livsstil trängd och majoriteten av oss skulle tyvärr inte acceptera att mer tas ifrån oss och delas ut till Grekland. Även om 50 % av de unga grekerna saknar jobb, och mer än 40 % av grekiska barn växer upp i fattigdom. Det faktum att Bryssel har lockat en mycket tvivelaktig ras av före detta politiker och mutbara byråkrater har verkligen inte hjälpt. Men det är inte huvudproblemet. Kärnan är att det aldrig funnits en mekanism för att förena skillnader inom euroområdet. EU grundades på ett fredsideal. Men om någon gör något, snabbt, kommer det att vara en källa till bittra och blodiga strider. Så mitt fredsvurm gör mig till fortsatt vän av en offrad Euro. Effekterna av ett fortsatt samarbete inom det monetära området är självklara.