Listan på måsten ligger på skrivbordet, listan. Påminner mig om att listan inte bara är ett ok, utan även ursprunget till kulturen. Det är en del av historien om konst och litteratur. Vad vill kulturen om inte att göra det oändliga begripligt? Kultur vill också skapa en tolkning som ger inre ordning hos beskådaren. Och hur, som människa, hanterar vi oändligheten och dödligheten? Hur försöker vi bäst att förstå den ofattliga? Genom listor, via kataloger, genom samlingar i museer och genom uppslagsverk och ordböcker så klart. Det finns en lockelse att räkna ut hur många Bysantinska kejsare som dog en naturlig död, eller hur många älskarinnor Stalin hade, sov med, hur mycket ädelstenar det finns i Eremitagets samlingar, det listar ett arv. Detta minner jag m ig om nu bär jag sitter med mina helt vardagliga praktiska listor, inköpslista, jobblistan, lunchmenyn, försöker se dem som kulturella erövringar i sin egen rätt.
