Orsakerna till världens konflikter är vanligtvis girighet, avund, och ambition, men i ett försök att sanera mänsklighetens påfund har dessa egennyttiga känslor ofta höljts i en religiös retorik. Emellertid så är religionen grogrunden för egennyttan. Det finns endast en faktor av betydelse för hela stammen, folket eller nationen i anslutning till de primitiva och oorganiserade trosföreställningarna om en gud, nämligen att guden är stridslysten.Terrorister har använt tron för att rättfärdiga grymheter som bryter mot den valde gudens mest heliga värden. I den romersk-katolska kyrkan, har påvar och biskopar ignorerat otaliga lidande kvinnor och barn genom att blunda för sexuella övergrepp som begåtts av deras präster. Den absoluta majoriteten av religiösa ledare beter sig som sekulära politiker, lovsjunger sin egen schattering och förtalar sina rivaler med föga hänsyn till människokärlek. Tvister som var sekulära i sitt ursprung, såsom den arabisk-israeliska konflikten, har fått gro och bli "helig", och när de väl har nått denna status, är positionerna hårda och blir genast resistenta mot pragmatiska lösningar. Och ändå; vi är bundna tillsammans närmare än någonsin tidigare genom de elektroniska medierna, i en värld där små grupper i allt högre grad har befogenheter att leda oss mot massförstörelse, en rätt hittills begränsad till nationalstaten. Om våra religiösa och etiska traditioner misslyckas att ta itu med utmaningen att avskaffa den monoteistiska religionen kommer vi snart ha fördärvat den lilla tid vi har kvar av bebobar jord.
