Vi kan inte längre vända bort blicken från vad som händer på en global nivå. Vad hjälper personlig frälsning om vi inte har en planet att leva på? Vi är en mänsklighet, ett medvetande, förbundna med planeten, och som sådan är en annan persons smärta min smärta. Vi är världen och världen är vi. Vi tror att vi är individer, som lever åtskilda liv från varandra; men detta är en illusion. I själva verket är vi totalt sammankopplade och sinsemellan relaterade genom en andlig verklighets allmängiltighet där varje levande varelse är en del av skapelsen, oavsett eventuell gudom bakom den. Ja, gnistan finns i var och en av oss. Men den verklighet vi lever i är oerhört annorlunda. Krigsförbrytelser och grymheter som i en kolossal skala nu begås i demokratins namn, och det falska hotet om terrorism och hot från fiktiva fiender, gör att själva vår planet står på spel. Vi kan inte stå och se på när våra medbröder och systrar bombas, dödas och torteras i frihetens namn utan att skiljedom och fred och diplomati sätts före vapnen.
Visselblåsare och dissidenter ses som statens fiende och ett hot mot rikets säkerhet. Massövervakning är rutin. Polisen är militariserad. Rädsla skapas medvetet så att vi avstår från våra medborgerliga friheter och konstitutionella rättigheter. Krig framställs som en integrerad del av människans existens, krig är nu essentiell för världsfred. Gränserna mellan fiktion och verklighet har avsiktligt suddats ut så att vi ska tro på det otroliga och acceptera det ofattbara. Sanningen har bokstavligen vänts upp och ner. Världen har blivit en mardröm. Vi måste alla vakna innan det är för sent. Världen rör sig oåterkalleligt mot global utplåning genom USA:s strävan efter världsherravälde och neo-konservativ imperialism. Vita huset, NATO och dess europeiska marionetter vill ha en konfrontation med Ryssland för att eliminera eller försvaga Ryssland och Kinas uppgång som världsmakter som hotar just Västs världsherravälde. USA har en politik med evigt krig under skenet av terrorism och rysk-kinesiska hort. Ett generationskrig. 2001 var då världen oåterkalleligt störtades in i mörker och kaos. Denna massiva psykologiska operation, som skylls på Osama Bin Laden och 19 radikala kapare, var statskuppen som förändrade världen för alltid och etablerade en omätlig krigsmaskin inställd på evigt krig.
När Israel agerar utan hot om sanktioner för sina krigsbrott mot palestinier och stöld av deras mark, då helgas massmord. Som människor, vad ska vi göra av detta? Har vi förlorat vår mänsklighet? Modiga människor riskerar sina karriärer och sina liv för att de har kopplat ur sig från matrisen för att vakna till en värld övertagen av en oligarkisk, kriminell skuggregering som är inriktad på globalt herravälde. För dem har världen blivit en så skrämmande plats att det inte finns något alternativ än att tala ut. För dessa dissidenter är den globala utsikten så dyster att de är villiga att riskera sina egna liv för mänsklighetens skull. Dessa människor borde få Nobels fredspris.
Så hur hamnade vi i detta fruktansvärda tillstånd? Är det för att vi är så upptagna med att sköta våra egna liv och försjunkna i egenintressen att vi inte uppfattar faran som var och en av oss står inför? Är det för att vi drivs av materialistiska och sinnliga begär som leder bort uppmärksamheten från globala bekymmer till ett självcentrerat liv? Och så länge våra begär tillfredsställs och våra individuella behov täcks anser vi vårt liv lyckligt? Eller är det för att våra sinnen är så betingade att de lätt accepterar och tror på det som ses på nyheterna som fakta att vi inte längre har förmågan att skilja lögnerna från sanningen? Eller har vårt medvetande blivit så tungt tankeorienterat och intellektualiserat att det lätt kan programmeras och kontrolleras, och därmed manipuleras?
Mänskligheten är nu nästan helt omprogrammerad genom de företagskontrollerade globala massmedierna, så att vi har nått en punkt av manipulerad verklighet där fiktion har blivit icke-fiktion och lögner nu ses som sanning. Våra sinnen har blivit så infiltrerade av propaganda och desinformation att vi har förlorat förmågan att skilja fakta från fiktion. Precis som en dator som är programmerad att fungera för just sitt programspråk, har människor blivit programmerade, underkuvade så att vi följer med på en imperialistisk, krigshetsande agenda. Är det kanske vårt behov av biologisk och psykologisk säkerhet. Rädslan för döden, med dess upphörande av livet, driver sinnet mot säkerhet i detta liv och i nästa. För detta ändamål har vi överlämnat vår makt och pengar i utbyte mot utlovad frälsning. Vi ombeds att tro och sätta vår tillit till staten för att de har den gudomliga auktoriteten; inte att ifrågasätta, meditera eller ta reda på själva. Vi har blivit betingade att tro och acceptera auktoritet som en frälsning.
Inbäddat i detta säkerhetstänk finns ett psykologiskt behov av att ha en världsbild som är anpassad till universella principer om godhet, integritet och tillit. Detta ger sinnet en mental förankring, en grund för vår självkänsla och välbefinnande inom en global kontext. Vi växer upp med att tro att världen är god och rättvis. Som mänskliga varelser lägger vi den tilliten hos regeringarna för att de ska upprätthålla lag och ordning och styra för folkets bästa. Vad händer om denna tillit irreparabelt bryts? Samhället skulle bli anarkistiskt. Detta är vad regeringar fruktar mest.
Men när denna idealistiska världsbild inte stämmer överens med verkligheten, eller om verkligheten är för skrämmande att erkänna eftersom den konfronterar och utmanar själva grunden för vår tro och etablerade begrepp, förnekar vi dess existens. Även när bevisen är så överväldigande och fakta ofrånkomliga lyckas vi ändå avfärda hemskheter begångna utanför vår upplevda trygghet.
Detta behov av att hålla fast, även när det kräver att man håller fast vid övertygelser och etablerade normer som är totalt irrationella och livshotande, är oförenligt med ett sunt sinne. Hur illa verkligheten än må vara måste vi vara dissidenter och koppla samman med verkligheten. Vi måste befria oss från ett programmerbart medvetande för att se världen som den faktiskt är. Vi kan bara göra detta genom att koppla ur oss från matrisen som betingar vårt sinne så att vi kan observera utan statliga faktagranskare. När vi förstår att media, regering och militären alla arbetar tillsammans för att driva strategiska narrativ och forma allmänhetens åsikter till sin, är den första prioriteten att byta till alternativa nyhetskällor för en oberoende, rättvis syn på geopolitiska händelser. Genom att se igenom de propagandistiska lögner som matas till oss dagligen av den företagskontrollerade medierna och det bedrägeriets nät som vävs av dessa, kommer vi i kontakt med verkligheten; oavsett hur förödande det än må våra för uppfattningar och världsbild. Detta är den nya upplysningen. Det är inte att be till en gud eller söka lycka, utan att bryta sig loss från okunnighet och mentalt slaveri och ställa in sig på denna geopolitiska kris som skapar förstörelse för oss alla. Vi agerar för att livet kräver att vi är fria från okunnighet och illusioner av godhet. Hur kan vi leva i ett upplyst andligt medvetande när våra sinnen är propagandiserade och kontrollerade av rädsla? Vi agerar för att vi är världen och världen är vi. Någons död är vår död. Då blir världens problem våra problem och lämnas inte åt de giriga politikerna att hantera.
Det krävs bara en dissident, Du, för att vakna, sedan är hela världen väckt. Då kommer världen bli såsom den var avsedd, en härlig plats där sinne för rättvisa styr, inte plutokratin och krigsförbrytarna som vill ha evigt krig, global dominans och en världsregering med mänskligheten förslavad till sig.
