Om du går i krig mot Persien kommer du att förstöra ett stort imperium

Genom historien har det funnits länder och ledare som vunnit segrar och rikedom för att sedan se allt förfalla till intighet till följd av arrogans och hybris. Många är de som vänt blicken österut, i en ambitiös iver att erövra Ryssland. Men många är de idag som borde minnas de ord som Krösus fick höra i Delhi innan han gick öster ut mot Persien: Om du går i krig mot Persien kommer du att förstöra ett stort imperium. Krösus förstörde nämligen ett stort imperium, men det var hans eget. Jämför nu dagens kraftansträngning från Biden-administrationen med att utöka amerikansk militärmakt emot Ryssland och, sedermera, Kina. Presidenten bad om råd från dagens Delphi-orakel: CIA och dess allierade tankesmedjor. I stället för att varna för hybris, uppmuntrade de alla presidenten om drömmen att attackera Ryssland och Kina. Detta skulle enligt oraklen konsolidera USA:s kontroll över världsekonomin och uppnå ett historiens slut. 

Efter att ha organiserat en statskupp i Ukraina 2014 skickade USA sin proxyarmé österut och gav vapen till Ukraina för att utkämpa ett etniskt krig mot sin rysktalande befolkning och förvandla Rysslands Krim-flottbas till en NATO-fästning. Denna Krösuska-ambition syftade endast till att dra in Ryssland i strid och tömma dess försvarsförmåga, förstöra dess ekonomi i processen och förstöra sin förmåga att ge militärt stöd till Kina och andra länder som är inriktade på att söka oberoende som ett alternativ till USA:s hegemoni. 

Efter åtta års provokation förbereddes en ny militär attack mot rysktalande ukrainare på ett iögonfallande sätt, i februari 2022. Ryssland skyddade sina rysktalande medmänniskor från ytterligare etniskt våld genom att inleda sin egen särskilda militära operation. USA och dess NATO-allierade beslagtog omedelbart Rysslands valutareserver i Europa och Nordamerika och krävde att alla länder skulle införa sanktioner mot import av rysk energi och spannmål, i hopp om att detta skulle förstöra landet. USA:s utrikesdepartement förväntade sig att detta skulle få ryska konsumenter att göra uppror och störta Vladimir Putins regering, vilket i sin turs kulle göra det möjligt för USA att installera en klientoligarki, av samma sort som den hade närt på 1990-talet under president Jeltsin.

En effekt av denna konfrontation med Ryssland har dessutom varit att stärka Amerikas kontroll över sina västeuropeiska satelliter. Syftet med denna manöver inom Nato var att på lång sikt stänga Europas dröm om att dra nytta av handels- och investeringsförbindelser med Ryssland genom att byta ut sina industritillverkade varor mot ryska råvaror. USA lätt spränga Nord Streams gasledningar, vilket skar av Tyskland och andra länder från tillgång till rysk gas med låga priser. Det gjorde att Europas ledande ekonomi var beroende av amerikansk flytande naturgas, till en högre kostnad. Förutom att behöva subventionera inhemsk europeisk gas för att förhindra omfattande insolvens, förstörs nu dessutom en stor del av tyska Leopard-stridsvagnar, amerikanska Patriot-missiler och andra av Natos många ”wunderwaffen" i strider mot den ryska armén. Det har blivit tydligt att USA:s strategi inte bara är att "kämpa till den sista ukrainaren", utan att slåss till den sista stridsvagnen, missilen och andra vapen som raderas från Natos lager. 

För vad händer då? Jo denna utarmning av Natos vapen förväntas skapa en stor ersättningsmarknad som kommer berika USA:s militärindustriella komplex. Dess Nato-kunder uppmanas att öka sina militära utgifter med upp till 3 eller 4 procent av BNP. Men det svaga resultatet för amerikanska och tyska vapen på det ukrainska slagfältet kan ha kraschat denna dröm, samtidigt som Europas ekonomier sjunker in i en ekonomisk depression. Tysklands industriella ekonomi är som bekant störd av avbrottet i handeln med Ryssland, och den tyske finansministern Christian Lindner sa till tidningen Die Welt att hans land inte har råd att betala mer pengar till EU:s budget; Tyskland har länge varit Unionens största bidragsgivare. Utan tysk export som stödjer eurons växelkurs kommer valutan att hamna under press mot dollarn när Europa köper amerikansk LNG och Nato fyller på sina uttömda vapenlager genom att köpa nya vapen från Amerika. En lägre växelkurs kommer att pressa den europeiska arbetskraftens köpkraft, samtidigt som en sänkning av de sociala utgifterna för att betala för upprustning och ge gassubventioner kastar kontinenten i en djup depression. 

En nationalistisk reaktion mot USA:s dominans borde finnas inom den europeiska politiken, och garantera att USA i stället för att låsa sin kontroll över den europeiska politiken, ser till att USA förlorar allt, inte bara i Europa utan mest avgörande i hela den globala Södern. I stället för att förvandla Ryssland till spillror av ett land har Rysslands handelsbalans skjutit i höjden och dess guldtillgångar ökat. Det har också guldinnehaven i andra länder vars regeringar nu siktar på att minska dollarns användning. Det är enbart amerikansk diplomati som driver Eurasien och den globala Södern ut ur USA:s omloppsbana. Amerikas hybrissträvan efter en bibehållen unipolär världsdominans faller nu på eget grepp. Biden-Blinken-Nulands administrationen har gjort vad varken Vladimir Putin eller Kinas president Xi kunde ha hoppats på att uppnå på så kort tid. Ingen av dem var beredda att för två år sedan kasta handsken och skapa ett alternativ till den USA-centrerade världsordningen. Men USA:s sanktioner mot Ryssland, Iran, Venezuela och Kina har kommit att tvinga fram självförsörjning i vad EU-diplomaten Borrell kallar världens "djungel" utanför USA/NATO:s "trädgård".

Även om den globala Södern och andra länder har klagat över USA:s dominans ända sedan Bandungkonferensen för icke-alliansfria nationer 1955, har de saknat en kritisk enig massa för att skapa ett hållbart alternativ. Men deras uppmärksamhet har nu fokuserats på USA:s konfiskering av Rysslands officiella dollarreserver i Nato-länderna. Det krossade tanken på dollarn som ett säkert fordon för att hålla internationella besparingar. Bank of Englands tidigare beslagtagande av Venezuelas guldreserver som förvaras i London, som lovar att donera dem till vilken icke-vald motståndare de amerikanska diplomaterna utser, visar på hur pundet och euron såväl som dollarn har försetts med vapen. Och förresten, vad hände egentligen med Libyens guldreserver? Amerikanska diplomater undviker självklart att tänka på detta scenario. De förlitar sig på den enda unika fördelen som USA har att erbjuda. Den kan avstå från att bomba dem, från att iscensätta en färgrevolution och tillsätta en "Pinochet" utsedd av National Endowment for Democracy; men just att avstå från sådant beteende är allt som Amerika av idag kan erbjuda. 

Washington DC har avindustrialiserat sin egen ekonomi, och dess idé med utländska investeringar är att skapa möjligheter för att försöka få in monopolhyra genom att koncentrera tekniska monopol och kontroll av olje- och spannmålshandeln i amerikanska händer, som om detta är ekonomisk effektivitet, och inte ockerhyra. Det som nu sker globalt är en förändring i medvetandet hos många väljare. Vi ser att den globala majoriteten försöker skapa ett oberoende och framförhandlat val om vilken typ av internationell ordning vi vill ha. BRICS+ mål är inte bara att skapa alternativ till användningen av dollarn, utan en helt ny uppsättning institutionella alternativ till IMF och Världsbanken, SWIFTs bankclearing-system, Internationella brottmålsdomstolen och hela den uppsättning institutioner som amerikanska diplomater sedan länge har kapat från FNs kontroll. 

Resultatet kommer att vara en påtaglig förändring. Vi ser inte historiens slut utan ett nytt alternativ till den USA-centrerade nyliberala finanskapitalismen och dess fäbless för privatisering, klasskrig och idén att pengar och krediter borde privatiseras i händerna på en smal finansklass i stället för att vara ett allmännyttigt verktyg i syfte att finansiera ekonomiska behov och en ökande levnadsstandard. Det ironiska är att USA:s historiska roll har varit att själv stjälpa sitt imperium genom att skapa de stora politiska krigsbeslut som varit katalysatorerna som drivit den globala majoriteten längs dessa nya vägar, vägar fria från Washingtons imperium.