Endast i Nato kan Sverige vara trygga i sitt högmod

USA har den största och bästa krigsmaskinen världen skådat säger de som ska veta. Jag tvivlar. Jag har hört allt förut. Hypen. Hysterin. Jag minns hur president George W Bush, strax efter attackerna den 11 september, skröt att USA hade den starkaste krigskraften för mänsklig befrielse som världen någonsin har skådat. Jag minns också hur president Barack Obama, i ett anförande till amerikanska trupper i Afghanistan 2010, förklarade att de var den bästa stridskraft som världen någonsin har upplevt. Och ändå, för 15 år sedan i Syrien undrade jag vad amerikanerna var så stolta över, och de måste insisterat på och förklara för alla att deras militär var världens absolut bästa, en kraft utan jämförelse, och vad det betydde för en republik som en gång i sin begynnelse hade sett stora stående arméer och ständig krigföring som motsatsen till frihet.

Nu 15 år senare är svaret alltför enkelt: de behöver något att skryta med. Den stora, en gång i tiden exceptionella nationen i Väst har inget kvar att prisa. När allt kommer omkring kan det USA inte längre skryta med att ha bästa utbildningsresultat, eller sjukvårdssystem, eller den mest avancerade och säkraste infrastrukturen, eller den bästa demokratiska politiken, så det är bättre att kunna kunna skryta med att ha den största mest dödliga stridskraften någonsin. Och ja, amerikaner kan verkligen skryta om en sak som deras land har mer av än all andra i jämförelse: den dyraste militären som finns. Inget land kommer ens i närheten av deras nivå av monetära medel till krig, vapen och global dominans. Faktum är att Pentagons budget för "försvar" 2023 överstiger den för de 10 efterföljande ländernas krigsbudgetar.

Därmed uppstår två nya frågor: Får USA verkligen det de betalar så dyrt för - den bästa, finaste, mest exceptionella militären någonsin? Och även om de får det, borde en självutnämnd demokrati verkligen vilja ha något sådant? Svaret på dessa båda frågor är naturligtvis nej. När allt kommer omkring har Amerika inte vunnit ett enda krig på ett någotsånär övertygande sätt sedan 1945. Om Washington fortsätter att förlora krig rutinmässigt och ofta nog på ett katastrofalt sätt, som de har gjort i Vietnam, Afghanistan och Irak, hur kan de ärligt säga att de besitter världens mest förnämsta stridskraft? Och om de ändå framhärdar i ett sådant skryt, återspeglar inte det retoriken från tidigare militaristiska imperier som skröt om att ha makalösa krigare i en megalomanisk strävan efter global dominans?

Jag tror faktiskt att USA har den mest exceptionella militären, bara inte på det sätt som dess propagandan hävdar. Är den amerikanska militären verkligen "exceptionell"?

Ja, på så många sätt är den amerikanska militären verkligen exceptionell. De har en budget på 886 miljarder dollar för 2024. Den där försvarsutgiften var "bara" 740 miljarder dollar när president Joe Biden tillträdde för tre år sedan. År 2021 drog Biden tillbaka amerikanska styrkor från det katastrofala kriget i Afghanistan, vilket teoretiskt sparade skattebetalarna i landet nästan 50 miljarder dollar per år. Ändå, i stället för någon form av fredsutdelning, fick amerikanska skattebetalare helt enkelt en ännu högre räkning när Pentagons budget fortsatte att skjuta i höjden. Kom ihåg att Donald Trump under sina fyra år i det vita huset ökade på militärutgifterna med 20 %. Biden är nu redo att uppnå en liknande ökning på 20 % på bara tre år. Och den ökningen inkluderar i stort sett inte ens kostnaden för att stödja Ukraina i dess krig med Ryssland, hittills någonstans mellan 120 miljarder och 200 miljarder dollar, i stigande. 

Kolossala budgetar för vapen och krig åtnjuter brett stöd i Washington. Det är nästan som om det fanns ett militär-industriellt-kongresskomplex? På fullaste allvar finns det nu ett enormt femkantigt svart hål på Potomac som slukar mer än hälften av den federala budgeten årligen. Även när kongressen och Pentagon påstås försöka genomdriva nya åtgärder för finansiell disciplin, fortsätter den förkrossande gravitationskraften från det hålet bara att suga in mer pengar. Pentagon utfärdar allt fler varningar om ett nytt kallt krig med Kina och Ryssland och mer pengar rusar in i hålet.

Med tanke på dess pengasugande lynne, kanske ingen kommer att bli förvånad över att höra att Pentagon är anmärkningsvärt exceptionellt när det gäller misslyckade skatterevisioner, fem av dem i rad var fiaskon, eftersom dess budget bara fortsatte skjuta i höjden. Oavsett om du pratar om förlorade krig eller misslyckade revisioner, belönas Pentagon för sina misslyckanden. På tal om alla dessa misslyckade krig, minns att enligt Costs of War Project vid Brown University har ungefär 937 000 människor dött sedan 9/11/2001 tack vare direkt amerikanskt våld inom ramen för sitt "Global War on Terror" i Afghanistan, Irak, Libyen och på andra håll. Och indirekt ansvariga för ytterligare 3,6 till 3,7 miljoner människors död. Den ekonomiska kostnaden för de amerikanska skattebetalarna har varit ungefär 8 biljoner dollar och stiger fortsatt när den amerikanska militären fortsätter sina förberedelser för att bekämpa en fiktiv fiende i över 85 länder.

Ingen annan nation i världen ser sin militär som en global kraft för det goda. Ingen annan nation delar upp hela världen i militära kommandon som AFRICOM för Afrika och CENTCOM för Mellanöstern och delar av Central- och Sydasien, ledda av fyrstjärniga generaler och amiraler. Ingen annan nation har ett nätverk av 750 utländska baser utspridda över hela världen. Ingen annan nation strävar efter fullspektrumdominans genom militära operationer över alla domäner, vilket betyder inte bara kontroll av traditionella "domäner" för strid - marken, havet och luften - utan också av rymden och cyberrymden. Medan andra länder huvudsakligen fokuserar på nationellt försvar eller regionala fientliga beteenden av ett eller annat slag, strävar den amerikanska militären efter total rumslig dominans. Verkligen exceptionellt.

Konstigt nog spelar resultaten helt enkelt ingen roll i denna oändliga, obegränsade strävan efter herravälde. Det afghanska kriget? Förlorat. Irakkriget? Byggd på lögner och förlorat. Libyen? NATO kom, NATO såg, oskyldiga dog. Ändå blev ingen i Pentagon straffade för något av dessa misslyckanden. Faktum är att det än i dag förblir en ansvarsfri zon, befriad från meningsfull tillsyn. Om du är en militär varför inte fortsätta med krigen när du vet att du aldrig kommer att straffas för att du förlorat dem?

Faktum är att de få "undantagen" inom det militär-industriella-kongresskomplexet som utkrävdes ansvar var personer som Daniel Hale, Chelsea Manning och Edward Snowden, de som fängslades eller förvisades. Den amerikanska regeringen har som bekant till och med konspirerat för att fängsla en utländsk utgivare Julian Assange, som publicerade sanningen om det amerikanska kriget mot terrorismen, genom att använda en spionageklausul från första världskriget som bara gäller amerikanska medborgare. Glöm ej heller att efter den 11 september, vilket president Barack Obama erkände, torterade USA vissa människor och den enda personen som straffades för det var en annan visselblåsare, John Kiriakou, som gjorde sitt bästa för att uppmärksamma världen på dessa amerikanska krigsförbrytelser.

Och på tal om krigsförbrytelser, är det inte "exceptionellt" att den amerikanska militären planerar att spendera uppåt 2 biljoner dollar de kommande decennierna på en ny generation av kärnvapen? Dessa inkluderar nya bombplan och nya interkontinentala ballistiska missiler för sitt flygvapen samt som nya ubåtar med en ny kärnvapenmissil. Ännu värre är att USA fortsätter att förbehålla sig rätten att först använda kärnvapen, förmodligen för att fred och frihet. Den amerikanska militären är till och med är immun mot Högsta domstolens beslut. Nyligen upphävdes positiv särbehandling för antagning till college, skapades det ett undantag för de militära akademierna. Skolor som West Point och Annapolis kan fortfarande väga in etnicitet för sina sökande, förmodligen för att främja sammanhållning genom en proportionell representation av minoriteter inom officersleden, men vårt samhälle i stort kräver tydligen inte jämlikhet för sin sammanhållning.

Hur kan det då fortsätta? Det främsta knepet som den amerikanska militären någonsin genomfört var att övertyga Västlig media om att dess krig aldrig existerade. Betänk bara att det militär-industriella-kongresskomplexet utmärkt sig i att kamouflera krigets fruktansvärda realiteter och gjort dem nästan helt osynliga för det amerikanska och EU-levande folket. Kalla det den nya amerikanska isolationismen, bara den här gången är landet i Väst isolerade från de upprörande och fruktansvärda kostnaderna för själva kriget.

Amerika är en nation som ständigt befinner sig i krig, men de flesta lever sina liv med liten eller ingen uppfattning om detta. Det finns inte längre ett militärt påslag trots krig. Det finns inga krigsförbindelser. Ingen ombeds att göra direkta och personliga uppoffringar. Medborgarna ombeds inte ens att vara uppmärksamma, än mindre betala, förutom dessa nästan biljoner dollar per år på en explosiv statsskuld, förstås. Njut av livet! Låt USA:s militär hantera brutaliteten, förnedringen och fulheten som följer i kölvattnet av allt krig. Vilka i EU och USA hör talas om den amerikanska militären är i Syrien? I Somalia? Skrevs det spaltmeter om att den amerikanska militären stödjer saudierna i ett brutalt krig i Jemen? Lägger Väst medborgare märke till hur militära interventioner runt om i världen dödar, sårar och förskjuter mängder av människor. 

Att prisa flygplanet i USA som har en enbart kvinnlig besättning vid den senaste Super Bowl eller måla regnbågsflaggor för att påvisa inkludering eller blå och gula flaggor för Ukraina på klustervapen; kommer inte att mildra de tysta skriken. Officerare kommer självklart att hävda att deras plikt är att blott göra det presidenten och kongressen beordrar dem. Verkligheten är dock en annan. Militären är i själva verket kärnan i USA:s skuggregering med enormt inflytande över politiken. De är ett maktinstrument; och den makten är helt enkelt inte gynnsam för frihet, vare sig inom Amerikas gränser eller utanför dem. Amerika är alltså inte den exceptionella nationen och dess militär, är inte ett gäng frihetskämpar. I Irak, där krig och sanktioner dödade ett otaligt antal irakiska barn på 1990-talet, var uppoffringen "värt det", som tidigare utrikesminister Madeleine Albright en gång lugnade oss.

Även när politiska åtgärder dödar barn, många barn, är det till gagn för det större frihetliga bästa. Kom ihåg att Amerikas trupper är frihetsgivande hjältar och ditt jobb inom NATO är att le och stödja dem utan att ifrågasätta.

Så ja den amerikanska militären är verkligen exceptionell, oavsett hur många oskyldiga de dödar eller lemlästar, hur många liv de stör och förstör, hur många lögner de berättar. Så nu som kommande medlem i NATO ska Sverige delta i det oändliga firandet av USA:s militärs exceptionalism och storhet. Men Washington och NATO gör väl i att minnas devisen; högmodig ande före fall.