Krigets smedjor

Etern fylls just nu med experter kopplade till akademiskt klingande organisationer som alla har till syfte att sälja kriget. Gissa vilken välgörare med mycket djupa fickor som lurpassar i bakgrunden? Självklart vapenindustrin. Under Irakkriget såg Pentagon till att pensionerade generaler fick bli "militära analytiker" med enda syftet att främja Bush-administrationens agenda i Persiskaviken. Det var som att bjuda in Edvard Blom till ett program för att debattera och diskutera fördelarna med att brygga öl. Man kunde nästan se slangarna som var kopplade till det militärindustriella komplexets lönekontor, detta komplex som gynnas av evigt krig. 

Spola fram 20 år i tiden, och försäljningstaktiken har förändrats drastiskt. Generalerna har ersatts av olika experter med akademiska meriter, vanligtvis kopplade till en eller flera olika "tankesmedjor". Långt ifrån de neutrala akademiska centra för intellektuell integritet som namnen antyder är dessa enheter inte mycket mer konsultfirmor för diskreta specialintressen. Jag borde veta, jag var själv en gång i tiden en del av cirkusen. Varje vecka kom personer till vårt kontor i Bryssel för att leverera sina viktigaste talepunkter inför den kommande veckan, och begärde hjälp med att placera ut och främja dem till både gräsrotsaktivister som var sympatiserar med saken X och till allmänheten som bara behövde höra att saken X var på gång. Kollegorna inom tankesmedjan anställdes då som nu baserat på politiska lackmustest, utan tvekan för att säkerställa att deras åsikter överensstämde med organisationens. När de inte längre gör det får du antingen sparken eller så går du. Jag gick. 

Donatorerna, av vilka många var välkända bolag och privatpersoner drevs av kärlek till pengar, de kom med pengarna i utbyte mot att deras plånböcker kunde få in mer pengar. I vissa fall skulle ett helt nytt politiskt projekt dras runt på tankesmedjan under förutsättningen att det kunde fullt ut finansieras fullt ut av den ende givaren. Dessa rika, inflytelserika människor hade vanligtvis affärs- och/eller investeringsintressen som gynnades av att vi formade det etablerade samhällsskiktets berättelse till deras fördel, och de ville göra det utan att lämna några spår. Finns det något bättre sätt än att ha en arsenal av expertis med trovärdighet?

Så även om generalerna från Irakkrigstiden inte öppet företrädde det militärindustriella komplexets intressen, var dessa män de facto försäljarna av ändlösa väpnade konflikter. En studie publicerad 2020 fann att de 50 bästa tankesmedjorna fick över en miljard dollar från den amerikanska regeringen och dess försvarsentreprenörer och tillverkare. De främsta mottagarna inkluderade Atlantic Council, German Marshall Fund of the United States, Brookings Institution, Heritage Foundation, Center for Strategic and International Studies, New America Foundation, RAND Corporation, Center for a New American Security, Council on Foreign Relations och Stimson Center.

Vissa av dessa små köpta åsiktsyttrare är mer ideologiskt styrda än andra. The Heritage Foundation, till exempel, är imponerande nykonservativ och interventionistisk. Andra, som Atlantic Council och German Marshall Fund, är effektiva kraftmultiplikatorer för Natos talepunkter kring mer krig. Medan RAND Corporation även hyser systemanalytiker och forskare som är specialiserade på rymd och datorer. Det lilla faktum att inte alla dessa enheter, eller ens människorna som arbetar inom några av dem, är officiellt fristående gör att specialintressena och Västlig media kan hävda att de är oberoende.

I en analys som publicerades i juni kring mediebevakning relaterad till USA:s militära engagemang i Ukraina, fann Quincy Institute for Responsible Statecraft att när en tankesmedja citeras angående Ukraina, är det i 85 % av fallen en tankesmedja med "finansiellt stöd från försvarsindustrin.” Detta riskerar att tolkas av allmänheten som att det finns en konsensus kring behovet av amerikanska vapen. Skattebetalare i Väst förblir omedvetna om att det egentligen bara är ett gäng Pentagon-stödda skådespelare som håller varandra om ryggen. 

Många av experterna på tankesmedjorna i Väst är dessutom snabba med att attackera analyser och information, som publiceras på plattformar som de inte gillar, som dolt ryskstödda. Men det är mycket mindre transparens kring deras egna organisationers finansiering. Var är deras redovisning ac att försvarsindustrin betalar för att påverka inte bara allmänheten utan även själva konfliktens förlopp? Omkring en tredjedel av de främsta utrikespolitiska tankesmedjorna avslöjar inte sin Pentagon-finansiering öppet, enligt Quincy Institute. Det är inte heller ovanligt för dessa experter att springa från smedjorna direkt till olika offentliga ämbeten, där de kan omsätta den agenda som de främjade på smedjan till beslutsam politik. Väljarna behöver vara uppmärksamma på den osynliga betalande handen som föser materialet till krigsnarrativen nästa gång de hör Fri Värld tala i Public Service.