Efter sista vätebomben
(Ur Det mörknar under träden 1951)
Allt är stilla
evigheten lyssnar in i rymden,
ingen sommar väntar brev med posten.
Lugnt är lugnet, tyst är tystnaden,
den olärde gör inga felsteg
de lärde stannat till i sina egna spår.
Ingen lånar längre ord till tröst,
lykta eller tro -
Tystnaden står i gatukorsningen och värmer händerna
med tomhet.
Regnet snubblar över öde städer,
sagan slocknat i den sista elden.
Stillhet stillhet -
ångesten och oron reste bort med människan.
Fridens vita evangelium
strövar ensam kring med månen -
