Uppror

Det har blivit mycket tydligt att det stora kriget 1914–1918 och den nuvarande tiden är snarlika. De är båda en del av en serie händelser som är avsedda att utlösa en mängd resultat som är fördelaktiga för dem som organiserar dem, främst kapitalet. Det tvångsmässiga hemlighetsmakeriet som uppvisas av makthavarna, hur de döljer sina intriger och förtalar dem som hotar att avslöja dem, bekräftar det uppenbara: att dessa återställningsåtgärder, dessa krig, dessa stora språng framåt, är brott. Kriminell verksamhet är inte alltid synlig. Ibland kan vi ha en lömsk beundran för fräcka rackare inom statsmakterna som kommer undan med ett vågat rån eller bedrägeri. Men dessa brott är något annat. Det här är inte en fråga om människor som rånar en bank, utan om banker som rånar folket. Dessutom är dessa rånare inte bara beredda att döda för att få tag i sitt byte, utan de har uppenbarligen en speciell glädje i blodsutgjutelse. En massiv förlust av människoliv, andra människors liv, de o-rika medelklassmänniskornas liv, tycks vara ett värdefullt inslag i deras stora historiska våldsprojekt. Det här är psykopater, förvrängda massmördare som hyser ett sadistiskt nöje i de likhögar de lämnar efter sig. Deras framtidsvision samma som den grymma härskande klicken som avbildas av George Orwell i hans roman 1984 hade; en stövel som kliver på ett mänskligt ansikte; för alltid. 

Varje kommande krigshändelse i deras infernaliska historiska serie av skapade konflikter är ytterligare en spark av den där stöveln, med en sul av makt och girighet fasttryckt på vårt kollektiva mänskliga ansikte. Så hur kan vi stoppa dem? Hur kan vi försäkra en ny generation unga att kriget inte kommer att fortsätta att inträffa om och om igen och igen och igen?

De som styrde bakom kulisserna då 1914 och förde in mänskligheten i Det Stora Kriget och dagens Agenda 2030 har så dubiösa avsikter att de effektivt kan beskrivas som onda. Mot denna mörka kraft behöver vi därför kanalisera ljuset. Vi i opposition behöver befästa och utstråla allt vi älskar i livet som de vill stjäla från oss: vår kärlek till naturen, vår vänskap, våra lokala traditioner, våra romanser, våra drömmar, vår känsla av glädje över att vara oss själva, i vår egna kroppar, i våra egna samhällen. Men jag är inte säker på att denna positiva energi, även om den är nödvändig, kommer att räcka. Det förhärskande politiska kotteriet har fulländat sitt grepp om makten under en mycket lång tid. I den värld som den noggrant har konstruerat, där allt verkligt värde har ersatts av ekonomiska kalkyler och förvärvade pengar, har den de fysiska medlen för att säkerställa att dess dominans befästs. För att bryta igenom systemets defensiva barriärer måste vi beväpna oss med en energisk slagkolv av folklig styrka att inget de försöker göra kommer att stoppa det.

Och var kan vi hämta det ifrån?

För egen del har jag alltid har känt mig bunden i tanken till sorg med offren för Det Stora Kriget och hur jag känner att minnet av deras lidande är en del av mig. Onödigheten i lidandet. Lurendrejeriet. Förlängandet av lidandet som dessutom var medvetet. Jag tror att det dags att använda det minnet, Vi kan se det, om vi vill, som att man uppmanar de döda från då att resa sig upp och marschera mot de guldpläterade citadel och mot den makt som slaktade dem och riskerar att slakta oss. Miljontals och åter miljoner enastående personer, förenade av ytterligare miljoner offer för samma makts våld och exploatering över dess enorma ruttna imperium, kommer tyst avancera mot sina mördare. Deras fysiska form kommer att vara du och jag, den kroppsliga inkarnationen av mänskligheten idag, men deras andliga väsen kommer att vara uråldrig och vredgad. Genomsyrad av vår kunskap om allt som har gjorts mot oss, och vår beslutsamhet att det aldrig får hända igen, kommer vi och de som kom före oss tillsammans riva förtryckarnas mekanismer och röja vägen för en fri och glädjefull mänsklig framtid utan stövel över vår skalle. 

100 år av propaganda

Det är nu hundra år sen världen upplevde början på det första världskriget och vi kämpar fortfarande med att förstå vad som orsakade européerna att finna det en bra idé att döda varandra i miljontal medan de vistades i fuktiga och råttangripna diken. Politiska och ekonomiska faktorer nämns ofta, men är knappast tillräckligt. Krig har funnits med oss sen början av mänsklighetens historia, men graden av grymhet i första världskriget var något nytt. Det som gjorde detta krig så destruktiv var framförallt kraften i det som senare kom att kallas propaganda och som vi i dag brukar kalla samförstånd. Propagandans framgång var som alltid ett framväxande fenomen inlindat i ett komplext system. Det var ett oväntat resultat av den ökade läskunnigheten i de industrialiserade landen. Som ett exempel; i slutet av 1900-talet, hade Frankrike uppnått en nästan 100 % grad av läskunnighet och flera europeiska länder, bland annat Tyskland, Storbritannien och andra, hade nått liknande nivåer.

Folk fick lära sig att läsa och skriva eftersom läskunnighet var en användbar förmåga i ett snabbt industrialiserat samhälle. Men, för skriv och läskunnighet, precis som för många andra saker, uppstår oväntade konsekvenser. När de flesta människor kunde läsa och skriva, ändrades spelreglerna för kommunikation. Innan en ålder av läskunnighet, tvingades regeringarna förlita sig på  stads utropare och präster för att tala om för sina undersåtar att ett krig hade förklarats och att de var tvungna att ta värvning. Med läskunnighet, skulle folk läsa tidningar och få veta inte bara att de var tvungna att värva, men hur bra och vackert det var att ta värvning för att slåss mot de onda monster som fienden var.

Propagandan växte sen av sig själv. När människor blev mer och mer övertygade om att vara på den goda sidan mot det onda, blev kriget hårdare, mer nödvändigt och föll snabbare utom kontroll, hemmafronten kunde göda soldaterna med mer hat och mer propaganda. Delvis var denna katastrofala spiral en spontan företeelse, men snart hade regeringarna lärt sig att utnyttja den. Det tog lite tid att utveckla rätt teknik, men början av den moderna krigspropagandan kom med sänkingen av det brittiska fartyget Lusitania av en tysk ubåt, vilket den allierade propagandan utnyttjade på ett sätt som vi lätt kan känna igen idag kring MH17-katastrofen: en omfattande användning av media för att demonisera fienden.

Idag kan via nätet bilder och filmer användas för att komplettera och ersätta den skriftliga uppviglingen som fanns för ett sekel sedan, men den grundläggande mekanismen för propaganda är detsamma: regeringarna kan nå sina mål med en enorm flod av falsk eller förvrängd information baserad på halvsanning och lögn. Folk är normalt inte rustade att försvara sig mot denna anstormning av desinformation och tenderar att reagera med att antingen tro på det eller ta sin tillflykt till bisarra konspirationsteorier.


Det framväxande fenomenet propaganda under första världskriget tog de flesta på sängen, och när kriget var över, fanns det flera försök att förstå det och kontrollera den. Edward Bernays var en pionjär inom detta område med sin bok Propaganda. Han var tyvärr optimist och trodde att propaganda kunde användas för goda ändamål. Tyvärr är det nästan omöjligt att styra ett självförstärkande fenomen och idag är vi lika känsliga som för hundra år sedan för vågorna av hat som regelbundet uppslukar den allmänna opinionen. Fallet med de icke-existerande massförstörelsevapnen som ledde till invasionen av Irak 2003 är bara en av de senare manifestationerna av detta fenomen. Saringasattacken i Syrien förra året en annan.  Således kära läsare, hundra år senare, är historien om det första stora kriget en lektion i hur svårt det är för oss att hantera komplexa system. Vårt samhälle, en av de mest komplexa system som någonsin funnits i mänsklighetens historia, utsätts för destruktiva attacker som skapats av ett framväxande statliga kontrollbehov: oförutsägbart och okontrollerbart. Propaganda skapar det hat som genererar de destruktiva krigen av idag. Även den illusoriska propagandauppfattning att ett överflöd av olja och gas som skapas av skiffergas leder till en farlig omfördelning av enorma resurser till ett åtagande som leder ingenstans. Propagandan som driver den självförstärkande optimismen i ekonomiska media leder till finansiella bubblor och efter det till destruktiva krascher. Propagandan kan bara motas med ett välinformerat ifrågasättande folk.

Den krigspropaganda som fanns ett århundrade bort är kanske förlegad till sin utformning men de centrala idéerna som utvecklats i samband med första världskriget är fortfarande med oss, även om de oftare nu finns i finare och mer effektiva former. Internet ger bara ytterligare ett lager av komplexitet till de en gång så enkla mekanismer för propaganda som fanns och gör det ännu svårare att kontrollera den. Aldrig i historien har vi stått inför en så oerhört komplicerat system som formar vår uppfattning av världen.

Var leder oss detta? Jag vet inte, jag kan inte veta. Framtiden, är som vanligt, en dunkel bild av det förflutna. Så det stora kriget en del av vårt förflutna men också för vår framtid. Med sina mer än 10 miljoner döda och med sin otroliga blandning av kärlek och hat är det fortfarande en del av hur vi ser på världen, en del av det sätt på hur vi reagerar inför det okända och den okände, till den mystiska väsen vi kallar fiende.