Avlämning

Sverige lämnar nu Irak. Våra trupper dras hem med övriga NATO-medlemmars. Inte en dag för tidigt.  Västlig närvar löser inga problem i regionen. Femton år efter att USA med allierade invaderade Irak för att förvandla Saddam Husseins diktatur till en mönsterdemokrati, röstade Iraks parlament för att utvisa alla amerikanska trupper från landet. Demokratin fungerar. Även om beslutet var bindande, kom utvisningsröstningen efter att folkmassorna attackerade den amerikanska ambassaden i en attack som påminde om Teheran 1979. Vad väckte då Iraks parlament till att kräva de amerikanska truppernas nesliga reträtt? Först attackerar USA:s Iraks mobiliseringsstyrkor som hämnd för ett dussintals raketattacker mot amerikanska baser, som påstått dödade en legosoldat och sårade fyra amerikanska soldater. Sedan avrättar USA den iranska generalen Qassem Soleimani på Bagdads internationella flygplats tillsammans med den shiitiska irakiska ledaren för Kataib Hezbollah. Efter det krävde Trump av Irak att Bagdad ska återbetala de pengar USA just spenderade på en större flygbas i landet. Samt avslutningsvis sa Trump att USA kommer införa sanktioner av sällan skådad omfattning om Irak utvisar amerikansk trupp. Således står nu kriget mot ISIS stilla.

För två månader sedan var folkmassorna ute på Iraks gator och protesterade mot Irans dominans. Folkmassorna befann sig även på Irans gator och förbannade Irans regim för att de slösar landets resurser på imperialistiska äventyr i Irak, Syrien, Libanon, Yemen. Nu är det amerikanerna som är målet för alla protesterna. Under tre dagar har folkmassor i hundratusentals späckat irakiska och iranska gator och torg för att hylla Soleimani och förbanna amerikanerna som dödade honom. Sällan har regionen varit så enig. Bättre tidpunkt för reträtt finns inte. För Sverige och USA.

Utlandseldad sekterism

Demokrati handlar inte om kultur, religion eller religiös sekterism i sig utan hur staten förvaltar sin politiska makt samt fördelningen av socioekonomiska resurser inom överenskomna normativa principer och värderingar via institutionell organisation, varigenom enskilda medborgare genom val och andra former av politiskt deltagande bestämmer genom valda representanter. Med andra ord är den politiska demokratin en instrumental metod att överbrygga identitetskonflikter genom att tillhandahålla juridiska och institutionella arenor för att lösa skillnader och konflikter mellan grupper. Tävlingen mellan kulturella grupper i ett visst samhälle handlar inte så mycket om överlägsenhet eller underlägsenhet av identitet eller livsstil i sig t.ex. Sunni eller Shia; men hur kontrollen över lokala, regionala och nationella resurser fördelas samtidigt som man uppmärksammar alla kulturgruppers ambitioner och rättigheter. Tvistlösning och konfliktlösning och maktdelning bland konkurrerande kulturgrupper är svaga eller saknar allvarliga brister i många länder som varit utsatta för Västs demokratiseringsförsök. I dessa länder blir det "naturligt" för en dominerande kulturell grupp att införa sitt etos och trossystem genom samarbete eller tvång gentemot minoritetsgrupper, och på så sätt monopoliserar en utlandsstödd elit kontrollen över socioekonomiska resurser och politisk makt.


Statens otillräcklighet och förekomsten av svaga och delade samhällen har varit ett framträdande problem i det arabiska Mellanöstern. Statens auktoritära roll och traditionella värdesystem och institutioner utgör fortfarande allvarliga utmaningar för de arabiska samhällena som strävar efter demokratiska val och social rättvisa. Oppositionen i arabiska länder har också misslyckats med att mobilisera befolkningen kring en gemensam ideologi för att utmana staten. I stället har staten manipulerat etniska sorteringar för att ytterligare splittra och förlama oppositionen. Det civila samhället i arabvärlden är fortfarande underutvecklad. Plundring av allmän egendom, stor byråkrati och renodlad korruption mot en bakgrund av stor sociopolitisk instabilitet och impotens hos de rättsliga myndigheterna dominerar i området. Ekonomisk tillväxt är beroende av en politik som skyddar och stöder fria marknader, men marknaderna växer bäst i styrsystem som främjar lika tillgång, tillhandahåller sociala säkerhetsnät, förbättrar humankapitalet, reagerar effektivt på marknadsmisslyckanden och skyddar mot exploatering och missbruk. Inget av dessa kriterier kan finnas i länder som har bombats till demokratier. Vidare har arabiska politiska experiment med baathism, pan-arabism, sekulär nationalism och monarkins väg alla misslyckats, ofta med stjälp hjälp från externa aktörer, och därmed banat väg för islamiska rörelser, mestadels färgad av radikala lösningar för att motverka det utländska inflytandet.

Den arabiska politiska eliten och deras utländska anhängare har då spelat det sekteriska kortet och "kriget mot terrorn” för att säkerställa regimens överlevnad och upprätthålla ett krigiskt status quo. Israel, olja, terrorism och radikal islam har påverkat regionens inre identitet samt västerländska projektioner på den i snart ett halvt sekel. Skyddandet av Israel, västlig expansiv ambition, en törst efter olja och rädsla för radikalism har fått många regeringar och medier att karakterisera arabiska länder och människor som immuna mot demokrati eller framsteg. Frågan måste då ställas varför har Väst alltid kunnat manipulera arabiska politiska ledare, egentligen ända sedan slutet av första världskriget? Hur långt har politiken verkligen kommit under de senaste hundra åren? Är de arabiska staterna och folket idag verkligen offer för en iransk-konspirerad sekterism i regionen? Eller är de arabiska folken offer för en destruktiv politik och externa manipulationer beroende på sina respektive regimers utländska relationer som fortsätter befästa ett skadligt status quo? Låt bevisen tala för sig själv: det som framträder är att ledande Västländer och deras arabiska politiska allierade har tagit fram Daesh, inbördeskrig, förstörelse och förnedring, på en nivå som inte drabbat regionen sedan Mongolinvasionen.

Evighet härifrån krig och till liv

Efter 4500 döda amerikanska soldater, hundratusentals sårade och en trillion dollar bortkastade borde detta vara en tid för att summera USA:s 15-åriga krig i Irak. Den första ironiska betraktelsen är att just nu verkar Irak sitta med ett shia-dominerat Bagdad som går i takt med Teheran. Den amerikanske utrikesministern Rex Tillerson är därmed desperat och sa nyligen att; iranska militärer i Irak, nu när kampen mot ISIS är över måste åka hem. Alla utländska krigare i Irak behövde åk hem…undantaget USA:s styrkor som Tillerson antydde kan stanna oavsett godkännande från Bagdad. Evigt krig.  Tillerson menade således att Irans styrkor i Irak skulle hem och den shiitiska milisen i Irak skulle inlemmas i en nationell armé. Men vad händer om Bagdadregimen med Haider al-Abadi i spetsen inte håller med? Vad händer om Irans styrkor inte åker hem till Iran och de shiitiska miliserna som hjälpte till att återta Kirkuk vägra att uppgå i den irakiska armén? Vem implementerar Tillersons krav? USA? Evigt krig.

Tänk på vad som händer i Syrien. De amerikanskstödda syriska semi-demokratiska styrkorna, i stort sett bestående av kurdiska element, förstörde ISIS i Raqqa och körde sedan vidare i ytterligare 60 mil för att infånga Syriens största oljefält, al-Omar, från ISIS. Så nu står SDF och Bashar Assads armé kolv mot kolv på gränsen till Irak och redo att ta till skarp ammunition för att säkra oljan. Evigt krig. Slutsats; USA: s mål att krossa ISIS-kalifatet är nästan uppnått. Men om segern i kriget mot ISIS lämnar Iran vid de egyptiska grytorna i Bagdad och Damaskus, och dess korridor från Teheran till Bagdad, Damaskus och Beirut är säkrad, kan USA verkligen se det som en seger? Accepterar de resultatet, packar ihop och åker hem? Övertygad om att så inte blir fallet; USA kommer lämna sina styrkor i Syrien och Irak samt trotsa Assad när han uppmanar dem att lämna hans land. Evigt krig.

Alltså blir frågan om kriget är evigt en fråga om president Trump är villig att slåss i ett nytt krig för hålla Iran från att befästa sin ställning i Irak och Syrien? Skulle det amerikanska folket stödja ett sådant krig med amerikanska trupper? Då troligen i öppen konflikt med ryska trupper. Skulle den amerikanska kongressen, som uppenbarligen inte ens kände till närvaron av 800 amerikanska trupper i Niger, godkänna ett nytt USA-krig i Syrien eller Irak? Självfallet. De skulle hänvisa till vitala intressen och Israel skulle vara en allierad i det utökade kriget. Minns emellertid att om USA förlitar på kurderna i Syrien förlorar de den NATO-allierade Turkiet, som anser Syriens kurder en del av terrorstämplade PKK i Turkiet, ett Turkiet som närmar sig Ryssland. Spår dock att oaktat hur USA agerar kommer kriget komma. Den 21 oktober och 1 november genomförde Israel nya flygattacker mot vapendepåer och kopparfabriker inne i Syrien. Damaskus hävdar med rätta att Israels ISIS-allierade i södra Syrien önskade attackerna, allt egentligen för att ge Israels militär en ursäkt till attack. Varför skulle Israel vilja provocera fram ett krig mot Syrien? Enkelt; israelerna ser resultatet av det sex år långa syriska inbördeskriget som en strategisk katastrof. Hizbollah är nu starkare än någonsin och en vital del av Assads segerförbund. Iran har som tidigare anfört säkrat sin landkorridor från Teheran till Beirut och dess närvaro i Syrien är troligen permanent.

Och bara en kraft i regionen tror sig ha befogenheter att häva resultatet av Syriens inbördeskrig; de krigiska Förenta staterna. Netanyahu vet att om krig med Syrien bryter ut, kommer kongressen rusa till Israels hjälp. Så efter år av krig i Irak och Syrien har USA kapitalt misslyckats med sina strategiska föresatser att försvara sina allierade och främja en regim i Syrien och Irak som passivt följde USA:s önskemål. Dagens halvfärdiga seger mot ISIS kommer endast leda till mer krig, nya terroristhot kommer skapas av media och nödvändigheten av mer amerikansk intervention kommer säljas in. Det nya stora terrorhotet kommer bli Hizbollah. Sant eller inte kommer de börja ta till självmordsattacker inom kort. Evigt krig.  USA har trampat fram till sitt Rubicon. Om de ror över skrivs det tredje världskriget in i historieböckerna. Evigt krig.

Kära Rädda Barnen

Jag är lite upprörd över att Rädda Barnen har bedömt det lämpligt att bidra till att legitimera och återupprätta en av de grövsta krigsförbrytarna i vår tid, genom att tilldela Tony Blair Rädda Barnens Global Legacy Award. Vet inte om ni noterade att som premiärminister var Blair tydlig i sina krav på att invadera Irak; delta är ett aggressionsbrott, ett brott som domarna i Nürnberg kallade det allvarligaste av alla internationella brott. Då det alltid skapas en ackumulerad och accelererande ondska i kölvattnet av en invasion. Blairs stöd för invasionen av Irak orsakade hundratusentals människors död, städer och byar reduceras till spillror och förstörelsen av ett helt samhälle är idag ett faktum.

En utmärkelse till denne man från Rädda Barnen är extra besvärande, eftersom Blair därmed är juridiskt bunden till dödandet av tiotusentals barn. Den mest tillförlitliga studien överdödlighet i Irak till följd av invasionen och den påföljande militära ockupationen fann att amerikanska och brittiska flygbombningar var den främsta orsaken till att barn i Irak gick en våldsam död till mötes mellan åren 2003 och 2006.

Jag hoppas att alla som läser detta brev kommer att ta till sig det anmärkningsvärda i Rädda Barnens prisbeslut och i framtiden inrikta sina ansträngningar på att hjälpa barn genom donationer till andra organisationer, organisationer som inte är delaktiga i att skönmåla massmord på barn i Irak.

Följ pengarna.

Det finns inga andra ord än katastrof; katastrof av historiska proportioner. Miljontals döda eller sårade, miljoner fördrivna, och en regering mer intresserade av att mörda inbillade fiender än att styra landet och landet är självfallet Irak. En till synes oändlig cykel av våld orsakad av makthunger och begär efter olja.

I början av den här veckan; 212 döda och 184 sårade. Tre bomber exploderade i Kirkuk och dödade 31. En självmordsbombare i Bagdad, elva döda. En moské i Diyala attackerades, 60 döda. En bilbomb i Karbala dödade 12, en annan bilbomb dödade 11 personer i Hilla. Slakten fortsätter, obönhörligen och evig kan tyckas. USA har i veckan dessutom utfört cirka 100 flyganfall i landet, återvänt med cirka 1 000 soldater och säger sig nu ha ett mål med striderna.
 
Det absurda går inte att ta miste på: Amerika använder idag amerikansk militärutrustning för att bomba amerikansk militärutrustning som USA gav bort till Irak 2003, då USA att använde sin militära förmåga att återuppbygga den irakiska armén, vilken den precis hade bombat med amerikansk militärutrustning.

Problemet har bara varit att de vapen USA gav den irakiska armén helt misslyckades med att göra Irak säkert och har istället blivit terrorverktyg i händerna på ISIS, så nu används åter amerikanska vapen för att förstöra de amerikanska vapen irakierna fick för att göra Irak säkrare, men nu i syfte att göra irakierna ännu säkrare än innan.

Så vilka har tjänat på detta debacle? Vapenindustrin uppenbarligen. Tjugofyra år av krig sedan 1990, alla dessa missiler och bomber, alla dessa kulor avfyrade, alla dessa bepansrade fordon sprängda, alla delar som behövde bytas ut, allt betalat av staten till det privata. Vapenindustrin fick en evigt expanderande krigsmarknad.  Del tre i Irak-tragedin har nu inletts och profitörerna lutar sig tillbaka.

Bombstop

Vid en första anblick så är de förnyade bombningarna av Irak legitima, men det finns skäl att ändå avstå från dem.  För det första; det är inte ett räddningsuppdrag. Den avskurna amerikanska och FN anslutna personalen i Irbil kan evakueras utan bomberna mot ISIS. De förföljda minoriteterna skulle kunna skyddas, evakueras eller beväpnas, eller alla tre, utan bomber. Minns Libyen, där ett fiktivt hot mot civilbefolkningen användes för att starta ett fullskaligt krig som har lämnat den Libyen i ruiner. För att inte nämna de falska påståendena om syriska kemvapen, så om den amerikanska regeringen verkligen drevs av en önskan att rädda oskyldiga, varför beväpna hela regionen, från Israel till Saudi, Egypten, Jordanien och Bahrain? Den amerikanska regeringen förstörde nationen Irak mellan 1992 och 2011, med resultat av en nära eliminering av olika minoritetsgrupper i landet. Om att förhindra folkmord var en dominerande amerikansk interventionsgrund kunde de ha stoppat sitt deltagande i Irakkriget när som helst, ett krig där 97 % av de döda var Irakier. Samt som Gaza den gångna månaden demonstrerar; skillnaden mellan försvarskrig och folkmord är perspektiv, inte proportioner. Samt för att inte glömma; ända sedan president Carter förklarade att USA skulle döda för att få del av den irakiska oljan, har var och en av hans efterträdare anses sig krigshandlingsberättigade, och var och en har gjort situationen betydligt värre.

Således att fortsätta bomba kommer förvärra situationen, igen. Dessa bombningar kommer att förvärra Sunni-Shia klyftan, öka stödet till ISIS, och skapa ett bestående arv av fientlighet och våld. President Obama säger att det inte finns någon militär lösning, endast försoning. Men det uttalandet går inte att förena med bomber. De förhärdar hjärtan och skapar mördare. Många amerikanska tjänstemän erkänner att mycket av det som den amerikanska militären gör genererar fler fiender än de dödar. När du fortsätter längs en väg som är medvetet kontraproduktivt, betvivlar i alla fall jag automatiskt utförarens intentioner. Om bombningen därmed inte beordras för att framtvinga fred, är det kanske, som alla andra krig som vi har sett i området, bomber som fälls för att säkra resurser, vinster, dominans och möjligen i ren sadism? Ledaren för ISIS lärde sig sitt hat i ett amerikanskt fängelse i Irak. Våld skapas. Det uppstår inte ur irrationella och outgrundliga främlingskänslor. Hatet planteras med hjälp av de himmelska trädgårdsmästarna: flygplan, drönare, och helikoptrar. En bombkampanj som motiveras med att den ska skydda människor äventyrar faktiskt dem och deras omgivning mer än något annat.

För om någon nu mot förmodan missat det; bomber dödar. Små bomber dödar få. Stora bomber dödar en massa människor. Massiva bombkampanjer slaktar ett förödande antal människor, män, kvinnor, barn, mor-och farföräldrar. De som försvarar bombningen vet detta, men struntar i det, och gör inga försök att beräkna hur många som dödas. Denna likgiltighet exponerar de falska humanitära anspråken den senaste bombattacken har. USA: s krig mot Irak 2003-2011 dödade en halv miljon till en miljon irakier och 4000 amerikaner. Ett krig som sätter färre amerikaner på marken och använder fler flygplan och drönare engagerar mindre död om vi med död begränsar oss till amerikanska dödsfall. Från människor på marken i Irak, är ett luftkrig den dödligaste formen av krig som finns.

Det finns faktiskt alternativ. Valet mellan att bomba och göra ingenting är lika falsk nu som den var i september 2001. Om du kan släppa ner mat till vissa människor, varför kan du inte släppa mat till alla? Det skulle dessutom kosta en bråkdel av att släppa bomber på dem.  USA skulle även kunna förhandla ett eldupphör med ISIS, inklusive ett ensidigt åtagande att upphöra med att beväpna den irakiska regeringen samt ett erbjudande att ge verklig humanitär hjälp utan några otäcka förbehåll, men med uppmuntran av medborgerliga friheter. Det är fantastiskt hur länge etniska minoritetsgrupper i Irak överlevde och frodades innan USA valde att införa demokrati, och innan USA ens fanns, USA kan göra nytta, men måste först upphöra orsaks skada.

USA svarar för 79 % av vapenöverföringar till Mellanöstern. Under kriget i Libyen fanns det identiska amerikanska vapen på båda sidor. ISIS besitter uppenbarligen vapen som levererats av USA i Syrien, och har bevisligen en mängd amerikanska vapen tagna från Irakiska trupper. Så, vad gör USA med denna information? Det rustar för att leverera fler och mer vapen till Irak så fort som möjligt. Amerikaner gillar att tycka på Mellanöstern en region bestående av efterblivna och våldsamma män, men verktygen för våldet är tillverkade i USA. Vapentillverkningen är också ett slöseri med pengar, det är en marknad för snabba och oansvariga vinster. Det kommer vidare kosta en förmögenhet att bomba. Världens spenderar $ 2 triljoner dollar på krigsförberedelser varje år. Tre procent av USA: s militärutgifter skulle kunna utrota svält på jorden. De underverk som skulle kunna göras med hälften av dessa militära pengar är ofattbart och kalkylerna innefattar faktiska även ett effektivt försvar mot den verkliga faran; den med klimatförändringar.

För det ska inte glömmas bort att bomber är små miljökatastrofer i sig. Om någon fotograferar en stor oljebrand, kommer en del att skänka en tanke på de då uppkomna miljöskadorna. Men en bombkampanj är, snarare än en miljöolycka, en avsiktlig miljökatastrof. Bomberna som släpps förgiftar mark och vatten, förstörd infrastruktur sprider epidemier och uranet ger skador på kommande generationer.
Alla dessa faktorer bidrar till att skapa en situation där bombstop i Irak ska vara vägen framåt.