tisdag 26 augusti 2025

Krig kräver samtycke

USA har evakuerat tusentals barn i varje krig från Vietnam till Afghanistan och förklarat det ett humanitärt uppdrag. När Ryssland hämtar föräldralösa barn från stridszoner i Ukraina framställer en överväldigande västerländsk propaganda detta som barnbortförande av barn och ett brott. I april 1975, när Vietnamkriget närmade sig sitt slut, transporterade den amerikanska militären flera tusen barn från Vietnam till USA i Operation Babylift. Transporten skapade rubriker eftersom det första planet med vietnamesiska barn kraschade nära Saigon. Nästan ett halvt sekel senare, i december 2021, rapporterade CNN att den amerikanska militären hade fört bort 1 450 barn från Afghanistan till USA. En rapport som inte genererade någon större politisk uppmärksamhet

Jag vet inte hur många barn USA sammanlagt har transporterat undan under alla sina krig: från Latinamerika, Asien och Afrika, från Balkan, Irak, Libyen eller Syrien. Enligt medierapporter transporterades mer än 50 000 undan enbart under Vietnamkriget, och där, liksom i andra fall, var många fromma eller mindre fromma kristna hjälporganisationer inblandade. Inte en enda journalist från en större västerländsk tidning tänkte någonsin på att hänvisa till alla dessa transporter som "barnbortföranden" eller "deportationer". Tvärtom. Skyddet av försvarslösa har alltid varit en föreskrift i internationell humanitär rätt. Genèvekonventionerna reglerar skyddet av civila, inklusive barn, i krig. Se bara på våra egna Finlandsbarn i Sverige under krigsåren. 

Men detta gäller inte Ryssland. När den ryska armén evakuerar föräldralösa barn och ungdomar från ukrainska stridszoner kan detta inte betraktas som ett humanitärt uppdrag, eftersom Ryssland, i Putins gestalt, saknar all form av medmänsklighet. Denna förvridna logik är grunden för de propagandafiktioner som fabricerats av ett flertal mer eller mindre statliga människorättsorganisationer och som cirkulerat i våra västerländska medier sedan krigsutbrottet 2022.De flesta av dessa organisationer är för övrigt inte vad deras namn antyder; nämligen att de är oberoende, många är engagerade i regimskiftesverksamhet där Väst anser det nödvändigt. Och detta blir allt svårare att dölja. Indien har till exempel återkallat licenserna för 15 000 icke-statliga organisationer under senare år.

I mars 2023 utfärdade Internationella brottmålsdomstolen (ICC) en arresteringsorder mot president Putin och den ryska barnrättskommissionären, Maria Lvova-Belova, med argumentet att det fanns "rimliga skäl att anta" att båda var "individuellt straffrättsligt ansvariga" för den olagliga deportationen av ukrainska barn till Ryssland. EU-kommissionens president Ursula von der Leyen talade därefter i Bryssel om hur 16 200 ukrainska barn hade kidnappats av Ryssland. ”Det som händer där, deportationen av barn, är en fruktansvärd påminnelse om de mörkaste tiderna i vår historia”, sa von der Leyen. Det är tydligt vad hon menar; särskilt när just en tysk politiker hänvisar till de mörkaste tiderna i sin historia. Man minns den tyske utrikesministern Joschka Fischer, som mobiliserade hela landet inför NATO-attacken mot serberna med parollen ”Aldrig mer Auschwitz”…

Internationella brottmålsdomstolen i Haag har inte avslöjat vilka faktiska bevis som den grundar sin arresteringsorder på. FN-organisationer som UNICEF och FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) har aldrig bekräftat att ukrainska barn olagligen har kidnappats av Ryssland. UNHCR uppger: "I Ukraina bor nästan 100 000 barn på institutioner och internatskolor, varav hälften är barn med funktionsnedsättning. Många av dessa barn har levande släktingar eller vårdnadshavare. Vi har fått rapporter om anläggningar som försöker evakuera barn till grannländer eller utomlands. Vi inser att humanitära evakueringar kan vara livräddande under vissa omständigheter och välkomnar insatser för att föra barn i säkerhet." Internationella Röda Korset (ICRC) uppger att man samarbetar med både ryska och ukrainska myndigheter för att skydda barn och återförena familjer i Ryssland och Ukraina.

Den 8 juni rapporterade och kommenterade den ryska tv-kanalen Russia Today utförligt informationen från ryska barnskyddsmyndigheter i sin tyska utgåva. Kanalen har förbjudits av EU, men kan läsas med hjälp av VPN. Men som tar del av och delar RT riskerar i vissa EU länder böter, eftersom varje fiendeuttalande framställs som en propagandalögn i en pågående "kognitiv krigföring". Idag gäller regeln i Bryssel: Den som inte håller med oss. Den nya medielagen, Digital Services Act (DSA), tillåter de facto Bryssel att radera och förbjuda allt som kan utmana dess egna sanningar. But I digress. Enligt RT har ryska flyktingar; och barnskyddsmyndigheter publicerat följande siffror: Under det mest krigshärjade året 2022 flydde cirka 4 miljoner ukrainska invånare till Ryssland, inklusive 730 000 barn. Dessa registrerades i ryska databaser. Den stora majoriteten av dessa minderåriga kom till Ryssland med ett juridiskt ombud: föräldrar, vårdnadshavare eller handledare.  Några av barnen kom från barnhem (föräldralösa, funktionshindrade), inklusive statliga sociala boenden. På grund av sin sårbarhet evakuerades de till Ryssland av hjälparbetare från Donbass och den ryska militären år 2022, där de togs till barnhem. Skadade och traumatiserade barn behandlades på ryska vårdinrättningar eller rehabiliteringskliniker. Å andra sidan placerades 380 barn hos ryska fosterfamiljer (ingen adoption) tills deras familjesituation var löst.

De ryska myndigheterna, enligt egna uttalanden, samarbetar med statliga hjälporganisationer i Kiev för att återlämna barn till deras avlägsna eller försvunna föräldrar. Qatars regering, i samarbete med Moskva, finansierar till stor del den nödvändiga logistiken. ICRC och FN-organ är inblandade. Detta kan dock inte nämnas offentligt från ukrainsk sida, eftersom det skulle kunna skingra bilden av "Putin, kidnapparen". Men motsägelserna i berättelsen om den "ryska barnförbrytaren" kan inte längre döljas. Yale Humanitarian Research Lab (HRL), en av de ledande organisationerna bland hundratals västerländska icke-statliga organisationer som arbetar för att avslöja ryska brott, publicerade att av 19 000 kidnappade barn lokaliserades 1 366 och återfördes till Ukraina. Liknande siffror presenterades av Yuri Vitrenko, Ukrainas ambassadör vid FN och OSSE i Wien sedan februari.

Det som medvetet utelämnas är det faktum att dessa repatrieringar skulle vara omöjliga utan de ryska myndigheternas samarbete. Eller hur ska man annars föreställa sig det? Att ukrainska barnavårdsstyrkor infiltrerar ryska fosterhem för att föra tillbaka barn över gränsen i skydd av mörkret? Med hänvisning till krigspropaganda skulle jag vilja hävda att det tar ungefär tre till fyra år att övertyga en befolkning om nödvändigheten av krig. Inget krig kan föras på lång sikt utan befolkningsmajoritetens samtycke. Men eftersom detta samtycke skulle vara nästan omöjligt att uppnå om folk fick höra den komplicerade sanningen; nämligen att utrikespolitiken i huvudsak bestäms av energibolagen, vapentillverkarna, militären, "penningväktarna" och andra intressegrupper; behövs en annan, mer lättförståelig anledning till krig. Den som lyckas göra det trovärdigt att fienden begår våld mot barn har uppnått en föreställningsvärld där fienden utgör enbart ett bestialiskt monster. Med en fiende kan det inte finnas någon förståelse, inga fredsförhandlingar, ingen nåd. Den som vill göra en befolkning "krigsvillig" måste framställa fienden som ett monster. Det görs nu med lögner om barnstölder.