Steve Maraboli

"How would your life be different if...You stopped making negative judgmental assumptions about people you encounter? Let today be the day...You look for the good in everyone you meet and respect their journey."

Rinse and repeat

Medier fortsätter att skildra krigföring i Syrien så som varandes en följd av president Bashar al-Assads extrema förtryck samt det stöd han mottar från Ryssland. Även om journalisterna har varit medveten om att klimatförändringar spelade en roll för att eskalera konflikten, är det inget som presenteras som en av huvudfaktorerna. Men i brist på bra medier följer här är en snabb sammanfattning av hur oljebristen och därmed minskade intäkter från oljeproduktion, stigande energi- och matpriser, torka, vattenbrist och befolkningstillväxt ledde till social oro, våld, terrorism och krig. Det bör inte överraska någon att redan vid oljekällornas sinande i Syrien runt 1996 inledes förloppet vi ser effekterna av först idag. Den största källan till syriska dollarintäkter kom trots allt från deras produktion av 610 000 fat svart guld per dag. År 2010 hade oljeproduktionen i Syren emellertid minskat med hälften. Fallande intäkter hade tvingat Syrien redan 2001 att söka hjälp från IMF; och den obligatoriska påföljande svåra marknadsreformpolitiken som krävdes resulterade i ökad arbetslöshet och fattigdom, särskilt i landsbygdsområdena; dvs. Sunni-regionerna, samtidigt som politiken berikade de härskande Alawiternas privata och militära eliter. År 2008 hade regeringen redan tredubblat det interna oljepriset vilket ofrånkomligen resulterade i högre matpriser.

Livsmedelspriserna ökade ännu mer på grund av att det globala priset på vete exploderade 2010–2011. Därtill var torkan i Syrien 2007–2010 den värsta i mannaminne, vilket orsakade en omfattande förlust av grödor. Detta tvingade massvandringar av jordbruksfamiljer till städerna. Torkan skulle inte varit ohanterlig om inte hälften av vattenreservoarerna hade blivit överutnyttjade mellan 2002 till 2008. Alla dessa händelser förvärrades vidare av en drastisk befolkningstillväxt. De flesta av de ytterligare 80 000 personerna som föddes 2011 föddes dessutom i de hårdast drabbade missväxtområdena. The stage is set; social oro och våld ledde till krig, oljeproduktionen sjönk ytterligare; ännu mindre pengar för att subventionera mat, energi och sysselsättning, stödja jordbruket och bygga avsaltningsanläggningar. Syrien, som som en gång kunde erbjuda sitt folk mat är nu beroende av fyra miljoner ton kornimport, i en tid då statsintäkterna fortsätter att sjunka. Syriens oljeproduktion gick  med stort plus 1968 när det fanns 6,4 miljoner människor. Eftersom oljeintäkterna då skapade välstånd exploderade befolkningen och ytterligare 13,6 miljoner har fötts. Syrien idag Saudiarabien imorgon. Alla länder i Mellanöstern kommer falla på samma sätt.

Niccolo Machiavelli

"For the great majority of mankind are satisfied with appearances, as though they were realities, and are often more influenced by the things that seem than by those that are."

Förfallet

Vårt västliga amerikanska imperium degenererar snabbt. Deras skattemedel blir till blodpengar i fickorna på ett militärindustriellt komplex som dödar utan samvete. Landet lever med en förmultnande infrastruktur, fattiga stadskärnor och en rutten ekonomi blandas med överdådiga krigiska vapeninstallationer i syfte att försvara utländska oljeekonomier. Landets stolta frihetstradition försvunnen, medborgarna behandlas som misstänkta och fiender. De spioneras på, deras meddelanden läses, deras rörelser spåras, deras ansikten kartlagdes och biometriska data samlas in. Den stolta nationen terroriseras av militariserad polis som mer liknar insatsstyrkor än poliser. I detta vinner tyranni och friheten kullkastas. USA:s apologeter kan övertyga de lättledda om att livet i Väst fortfarande är bra, att Amerika fortfarande är vackert, och att medborgarna är fria. Men just nu jongleras det bara med noggrant konstruerade distraktioner; sportunderhållningen, de politiska teatrarna, militärens krigsspel, presidentens komedi. De sociala medierna håller sitt grepp om narrativ som kräver bildning att ifrågasätts, en bildning som saknas i dagens lättsmälta kommersiella samhälle.  Vi måste vänja oss vid att inte tro på vad vi ser; Det är en undanträngande destruktiv, ond hängsnara. Med andra ord är allt inte som det verkar. NATO och USA:s påstådda frihetsförsvar är inte längre i Europas intresse. Friheten försvarar vi bäst själva

Hermann Göring

“Oh, that is all well and good, but voice or no voice, the people can always be brought to the bidding of the leaders. That is easy. All you have to do is tell them that they are being attacked and denounce the pacifists for lack of patriotism and exposing the country to danger. It works the same way in any country.”

Marcus Tullius Cicero

"So let us regard this as settled: what is morally wrong can never be advantageous, even when it enables you to make some gain that you believe to be to your advantage. The mere act of believing that some wrongful course of action constitutes an advantage is pernicious."

Mot ruinens brant

Trump med anhang säger att deras prioritering är; eliminera terror och alla instämmer i detta. Men det amerikanska utrikespolitiska uppläggets för att nå målet är goda nyheter för ISIS. Washington söker närmare förbindelser med sunnitiska stater som Turkiet och Saudiarabien vilka har tydliga länkar till de Salafistiska jihadister-grupperna som varit i krig med USA sen Afghanistan. De män som idag har makten att skapa Trumps politik är de som drömmer om ett underkuvat landområde från Libyen till Hindu Kush, ett område med oändliga krig. De har ingen aning om hur man ska avsluta konflikter och visar på lite lust att försöka. Washington blir tvärtom mer benäget att använda sig av sin militära styrka för att hävda sin fallerande ekonomiska och moraliska makt som nu sjunker i förhållande till resten av världens. Kinas utveckling och Rysslands färdiga stålbad samt återinträde som internationell aktör har hindrat USA att fortsätta agera ensidigt. Som en militärmakt kan USA självfallet fortfarande göra anspråk på dominans. Internationella hånandet av Trump upphörde omedelbart när han avfyrade 59 Tomahawk-missiler mot Syrien, släppte en stor bomb i Afghanistan och hävdade att en amerikansk armada seglade mot Korea.

Världen älskar en strak man och dessa amerikanska attacker hjälper oförklarligt nog USA att med militär makt uppnå kortsiktiga politiska vinster. Ledare har i alla tider varit frestade att föra ett litet kort men framgångsrikt krig för att ena sitt land. Krig som har visat sig vara betydande, långa och misslyckade. Trump kallade sig för isolationist, som skulle skydda väljarna från utländska krigsäventyr men han har aldrig omgett sig av isolationister. Arkitekterna bakom Amerikas misslyckade militära insatser från Afghanistan framåt är fortfarande aktiva. Utan sin isolationism är Trump bara en marionett av fylld av drömmar om krigiska bravader ylandes om en återkomst av amerikansk storhet. I framtida kriser, kommer båda dessa impulser att göra kompromisser svårare och världskrig mer sannolikt.