Skymning över vår underbara industriella era, ett slut som nu inte är vid horisonten utan närmast i den nästa korsningen, det som händer nu, långsamt och i en ojämn takt men på samma obevekliga sätt som normalt är för stora historiska transformationer. Att försöka insistera på att det inte kan hända, att det måste finnas något sätt att upprätthålla vår extravaganta livsstil när den energiskt och materiella grunden för denna extravagans snabbt bryts, töms, sugs, fortsätter pumpas bort ifrån oss, kan vara en känslomässig tröst men slutresultatet förändras inte. Den fashionabla apocalypticism som är närvarande i Väst ger oss helt enkelt egentligen bara en ursäkt för passivitet i en tid då åtgärder är nödvändiga men svårgenomförbara.
Så om alla ställer åt sidan sina personliga ursäkter för att inte agera och svarar på den svåra frågan vad återstår att göra, vad får vi för svar? Ett svar på den frågan måste börja med att på allvar godta de gränser som satts upp till följd av besluten som gjordes decennier bakåt. Att nu föreslå Alexanderhuggska-projekt som kan få hela världen redo för slutet av en ålder i överflöd är bortkastade utspel. För även om den politiska viljan kunde hittas, och den viljan har varit saknad i strid sedan 1980, saknas idag de resurserna hade gjort ett sådant projekt möjligt. De brändes bort som till bränsle under de gångna tre årtiondena av ohållbar extravagans som passerat sedan oljekrisen. Så även om nya system byggs måste världen komma ihåg att de gamla energisystemen måste förbli funktionella tillräckligt länge för att hålla folk med mat, varma och förnöjda. . . men världen har passerat den punkt där resurserna finns kvar för att göra detta på en större skala. Ett meningsfullt svar på en försvinnande petroleumproduktionen måste börja minst tjugo år innan toppen nås för att undvika katastrofala störningar, de åren är passerade och det är ingen idé att låtsas annorlunda.
Varje politiskt svar på den kommande situationen måste följaktligen hanteras inom ramen för ett samhälle där energi och allsköns resurser är allt svårare för de flesta att få tag på, ett samhälle där den infrastruktur som stöder nuvarande livsstil blir allt skörare och mer benägen att drivas av dysfunktion istället för diesel, och där de flesta människor brottas med följderna av den ekonomiska nedgången, politisk turbulens, och socialt sönderfall. Detta ställer höga krav på politiken att göra något konstruktivt av på slutet av industriella civilisationen; finna alternativ som skulle kunna göra nedgången lite mindre bitter, den mörka ålder som kommer att följa lite mindre mörk, och återhämtningen efteråt lite enklare.
Tro heller inte att tekniken kommer göra det enklare. . .historien visar med smärtsam tydlighet samma mönster; om och om igen, tekniker som varit i allmänt bruk under toppåren av en civilisation har alltid förlorats under den mörka tid som följde, och var tvungen att tas in igen från något annat samhälle eller återuppstå från grunden när den mörka åldern var över och återuppbyggnaden kunde börja. Självfallet kan ett relativt litet antal personer bevara en teknik, och dessutom, genom enkla övningar lära ut den, utöva den och föra den vidare till nästa generation, men inte varje teknologi är väl lämpad för denna typ av projekt. Ju mer komplex en teknik är, desto mer beroende är den på exotiska material eller en hög mängd av koncentrerad energi, och ju mer infrastruktur den kräver, desto mindre chans att det kan bevaras av ett samhälle i kris. Inom dessa snäva begränsningar och med en småsnålande resursbas som producerar allt färre varor eller tjänster av värde vad kan människan göra för att finnas till även under de nästa fem hundra åren? Vilka beslut ska politiken styra mot idag för att överleva övergången imorgon?
Jo följande är en idé: Börja med beslut för att ge ett utrymme för ökad organisk odling. När framtida historiker ser tillbaka på det tjugonde århundradet, kommer de undra hur vi kunde låta oss skapa livsmedelsodlingsmetoder som inte byggde på jordens bördighet, utan hur vi istället förbrukade den på en snäv tidsskala. Det bästa av de nuvarande systemen för ekologisk intensiv odling kräver inget annat än en lokalt tillgänglig biomassa och lokala resurser, handverktyg och muskelkraft som kan producera en hel del mat från en relativt liten del av jorden. Bland de tekniker som ingår i denna reform finns markförbättring, växt -och djuruppfödning, kompostering, matförvaring och bevarande och soldrivna säsongsförlängare som odlingsramar och växthus.
Fortsätt med solenergi. Merparten av den uppmärksamhet som solenergi får i dessa dagar fokuserar på att omvandla solljus till elektricitet, men el är faktiskt inte så användbart när det gäller att tillgodose grundläggande mänskliga behov. Långt mer användbart är när det omvandlas till varmvatten, uppvärmning, matlagning, konservering, och många andra aktiviteter som kan alla göras genom att koncentrera solens strålar eller samla solvärme på en isolerad plats. Att göra dessa saker med solljus snarare än vedvärme eller någon annan energikälla kommer läka skadade ekosystem samtidigt som väldigt många mänskliga behov tillgodoses.
Sen lite hållbar vedeldning. I jordens tempererade zoner, kan solvärmeteknikinte stå i ensamt majestät, och ett hållbart sätt att producera bränsle hamnar därför högt upp på listan över nödvändiga reformer. Det krävs processer tillåter upprepad avverkning av ved från samma träd samt producerad brännbar biomassa som inte belastar det lokala ekosystem. Vidare är utveckling av effektiva spisar och andra högeffektiva medel för att omvandla skogsbränsle till värme viktiga att producera.
En del bör vidare vara hållbar sjukvård. Hälso-och sjukvård som det praktiseras i världens industriländer är hopplöst ohållbart, beroende som den är på koncentrerad energi-och resursinsatser och komplicerade försörjningskedjor. När industrisamhället upplöses, kommer de nuvarande metoderna för hälso- och sjukvård ersättas av metoder som kräver betydligt mindre energi och andra resurser, lokala praktiker blir viktiga. Massor av arbete kommer att behöva gå in i att identifiera metoder som hör hemma i denna reform, eftersom hela området är ett minfält av motstridiga påståenden som utgår från den traditionella medicinska industrin samt alternativ kvacksalverihälsovård, ju förr utredningarna kommer igång, desto bättre.
Och så till min egen framtid i denna värld; bibliotekarien. Boktryckande och dess tillhörande tekniker måste säkras. En Kindel gör ingen glad när elöverskottet försvinner. Ett avgörande behov i en tid av nedgång är nämligen förmågan att reproducera dokument från tiden innan allt föll samman. Eftersom klostren i det tidig medeltida Europa saknade en metod att kopiera snabbare än mystiska munkar med pennor gick mycket av det som överlevde Roms fall förlorat under de följande århundradena som manuskript ruttnade bort snabbare än de kunde kopieras. I Asien däremot tillät handsnidade träkolstryckta dokument ett bevarande, vilket är en bidragande förklaring till att förklara varför lärande, vetenskap och teknik återhämtade sig snabbare i post-Tang Kina än i post-Rom. Tryckpressar papperstillverkning och bokbindning är lika enkelt och bok:ska hantverkare behöver utbildas för tiden framåt.
Glömmas får inte heller den lågteknologiska kortvågsradion. Förmågan att kommunicera över långa avstånd med en hastighet snabbare än en häst kan rida är en annan av de stora landvinningarna under de senaste två århundradena, och förtjänar att föras vidare till framtiden. Själva tekniken enkel en normalt driftig medeltida europeiska eller kinesiska alkemist kunde lätt ha satt ihop en fungerande radiosändare och-mottagare, tillsammans med de batterier som behövs för att driva dem. Den tekniska kunskapen i amatörradiosamfundet, med sina lågteknologiska, lågeffektmetoder kan åter komma på modet efter en flirt med hi-tech digitalradio, kan bli en språngbräda för att radiotekniker finns kvar efter slutet av industrisamhället.
Och så sist men inte minst. . .matematik. Tills nyligen i mänsklighetens historia behövdes det inte en dator för att fixa till siffrorna som behövdess för att bygga en bro, navigera ett fartyg, balansera vinster mot förluster, eller gör någon av de tiotusen andra grundläggande eller inte så grundläggande matematiska procedurer, räknestickor, Nomogrammen, tabeller över logaritmer, eller konsten att dubbelbokföra ingick i jobbet. I framtiden, när datorer har sluta vara ekonomiskt lönsamt att underhålla och byta ut, måste samma uppgifter fortfarande göras, men kunskapen om hur man gör dem utan att en dator riskerar försvinna och ett stort antal uppgifter som behöver göras i framtiden bli problematiska. Matematiklärare är en investering.
I den ett post-industrialiserad världen, och i en tid då det mänskliga arbetet återigen är mycket billigare än mekanisk energi, kommer det att bli förmånligare att anställa människor att göra rutinjobb, så som sekreterande, arkivering och bokföring, som nu utförs av datorer, kommer ha mankraft.
Så summerat;
Ekologiska trädgårdar, sol och vedvärme, effektiv lågteknologisk vård, tryckta böcker, kortvågsradioapparater och ett förråd av räknestickor och logaritmer: det är inte ett recept för den typ av civilisation vi har idag, inte heller är de ett recept för den sorts civilisation som har funnits tidigare. Emellertid; det är just oförmågan att föreställa sig något annat som har lamslagit vår kollektiva förmåga att tänka på framtiden. En av historiens lärdomar är att slutet på varje civilisation följer samma spår ner mot botten men resan tillbaka upp till en ny civilisation bryter nästan alltid ny mark.
Så det finns en del konstruktivt att ta tag i nu när den hårda framtiden nalkas. Vidta en eller flera av de tekniker som jag har beskrivit och inled ett engagemang för lärande, bevarande och överförande av denna teknik till framtida generationer. Det viktiga är att komma upp ur soffan och göra något, eftersom nedgången är redan på gång och tiden med klotet som ett globaliserat handelsemporium börjar bli kort.
On Gaia kan då vara en bra bok att börja med.
