Vi bär alla i hjärta och sinne konturerna av den perfekta platsen, rätt plats, ett sant hem, känt eller okänt, faktiskt eller visionärt. En husbåt i Amsterdam, utsikt över Fontanka i St Petersburg, en trästuga i slutet av en gropig väg i Altai-bergen, en stuga invid stranden mellan tallarna i Yngsjö, en lägenhet invid Hamragatan i Beirut eller till och med, för de moderna urbana individen en bekväm lägenhet högt beläget mitt i det pulserande Manhattan, Rio eller Rom; det finns inget som begränsar den mänskliga förmågan för att skapa sig hemma. Teologer, astronauter och politiker har till och med känt behovet av att hemmet når oss uppifrån, från den kalla svarta utkanten av känslans metafysik. Hemmet är det enda vi har kvar idag i en tid då idéer, viktiga idéer, bärs runt som mode och dessutom bärs av exakt samma skäl som en del bär modeplagg; för att få bäraren att se bättre ut och känna sig delaktig. Sanningen är att det finns ett gemensamt band mellan alla kulturer, bland alla människor i denna värld, åtminstone bland dem som har nått nivån hjulet, kalsongen och hårborsten. Och det gemensamma bandet är den mycket bärande klass som kallas bourgeoisien, vår medelklass. De finns boende över hela världen, på alla kontinenter, varje nation, varje samhälle, varje kultur, överallt där du hittar hjulet, kalsongen och hårborsten, och var de än är, tror de alla på samma saker: Fred, ordning, utbildning, hårt arbete, initiativ, företagande, kreativitet, samarbete, omtanke för varandra, tanke på barnens framtid, lagom patriotism, fair play och ärlighet. Hur mycket mer kan någon kräva av människodjuret? Hur mycket mer kan någon förvänta sig? Medelklassen runt om i världen är den högsta utvecklingsformen. Emellertid borgarklassen, given oss av Mann, en del av den världsomspännande bourgeoisien konsumeras idag av en infantil ungdomskultur och hänger idag löst. Det mediala landskapet tillbringade nämligen hela det tjugonde århundradet med att riva ner borgarklassen. 
De verksamma inom framför allt konsten och politiken har varit medarbetare i denervationen av de bästa människorna på jorden. Varför? Eftersom så många av de mest inflytelserika idéerna i vår tid är produkten av en ny varelse från det tjugonde århundradet, en varelse som inte fanns förrän 1800-talets slut och den varelsen är känd som "den intellektuelle." Det finns självklart människor i besittning av en förmåga till intellektuell prestation som ökar summan av mänsklig kunskap, kraften i mänsklig insikt och analys. Och sedan finns det de intellektuella. En intellektuell är en person som är kunnig inom ett område men som tar på sig att bara tala för andra. Från början av det tjugonde århundradet kunde en vanlig berättare, en romanförfattare, en novellförfattare, en poet, en dramatiker, en kompositör, en konstnär eller till och med en journalist uppnå en enorm framträdande roll genom att bli moraliskt förargad över någon offentlig fråga. Det krävde ingen intellektuell ansträngning överhuvudtaget. Plötsligt upphöjdes hen till ett plan varifrån hen kunde se ner på vanliga människor. Omvänt, om du bara är en lysande forskare, "bara" någon som har bidragit till summan av mänsklig kunskap och krafterna i mänsklig insikt, kvalificerar du dig däremot inte för att vara en intellektuell. Se bara på alla prisutdelningar i TV4, se hur dagens skådespelare och artister har upptäckt formeln.
