Den ultimata civilisatoriska nedgången är nu oundviklig. Vind, vatten och sol kan inte leverera tillräckligt koncentrerad energi för att ersätta olja. Vi är därmed grovt räknat 7,5 miljarder människor på en planet som, innan oljan började nyttjas, uppehöll mellan 1 och 2 miljarder. Med en enkel kalkyl har 5 miljarder människor ingen framtid, än mindre de 2 miljarder beräknade ankommande de närmaste 30 åren. Vi måste bränna mer bränsle för att upprätthålla vad vi har idag i form av bekvämligheter, men bränningsakten förstör egentligen vad lite vi har. Så vår instinkt kommer träda in och vägleda oss när maten och värmen hotas; väpnad konflikt i syfte att ta vad andra har. Alla krig handlar om överlevnad och förvärv av resurser; under religionens skyddande dräkt så klart. Konflikt kommer dock att snabbare tömma den energi vi har kvar. I brist på den uppkrigade oljan kommer det inte att finnas tillräckligt med överskottsenergi för våra intrikata industrisystem för att ge den ekonomiska drivkraften vi behöver för att driva de för oss i Väst gynnsamma kapitalistiska systemet. När våra hjul slutar snurra, slutar vi äta. Vår situation är så brutalt enkel. Elektriska fordon kan inte fungera utanför en kolvätebaserad infrastruktur, och ingen transport kan existera förbi oljeepoken. Batterikraft levererar inte färskvatten eller tar bort avfall, och vi kommer inte återgå till en miljöpartistisk Sörgårdsidyll där alla äter äpplen och slaktar glada grisar. Vi vet inte hur vi gör längre. Och hungriga människor tillåter inte en andra skörd. Det arga folket kommer söka efter dem som är ansvariga för kollapsen och insisterar på att livet återgår till det oljeintensiva normala av idag. Då inträder despoternas tid. De som lovar lycka. När despoterna fått avrätta och rensa kommer allt att bli bra. 
Det är vår historia, anpassad till 2000-tal. Vi trodde att fascismen var omöjlig i civiliserade nationer; så länge som välståndet fanns för alla, det var sant. Eftersom välståndet nu inte kommer finnas, rör fascismen på sig igen, och har en aptit som kan mättas först när alla lyder. Utan en energibas kommer inget att stoppa den sönderfallet av den nuvarande globala ordningen. Andra associationer av stater och federala stater kommer också ruttna. USA, Brasilien, EU, Ryssland, Kina, Afrika kommer reagera och förneka, men slutresultatet blir detsamma: Energiutarmning innebär allt; social kollaps. När civil oro sätter in kommer regeringarna att agera på det enda sättet de vet hur: våldsam repression i syfte för att återställa ordningen. Detta kommer innebära militära ingripanden mot den egna befolkningen och införandet av krigslagar eftersom civila sammanbrott leder till anarki. Redan nu kommer förslagen på detta. När kollapsen kommer väljer alltid våra valda ledare att ta rollen som självhärskare och upphäva lagarna. Med hjälp av propagandistiska hänförande föreställningar bland dem som omger makten kläs diktatorn i en mantel av rättfärdighet och förvandlar sig till sinnebilden för allt som är gott. De som protesterar blir identifierade som hedningar och kommer enligt retoriken förtjäna straff. De som stödjer det totalitära får bli en del av det nya. De som inte kommer att avskedas. Polisen och militären kommer att ställa sig bakom den som betalar deras löner och verkställa sina uppdrag.
