Desinformation och destruktion

Påsken är passé, alla gamla gudar återuppståndna och jag riktar åter blicken ut över världen. Samma händelser upprepar sig; västerländska diplomater och politiker gör om samma misstag, våra medier fortsätter presentera en alltför förenklad bild av vad som händer i Ukraina, på samma sätt som de presenterade Afghanistan, Irak, Libyen och Syrien som svartvita skeenden där ondska och godhet stod mot varandra. Den gamla regimen skulle i samtliga fall demoniseras och dess motståndare förhärligas, bilden från händelsernas centrum presenteras för allmänheten var ofta mer en fantasi än en faktisk verklighet.

Media fokuserar nu allt på trovärdigheten eller bristen densamma hos separatisterna i östra Ukraina och väldigt lite om den nya regeringen i Kiev. I själva verket är det som är mest slående för båda sidor i denna konflikt deras nästan komiska ineffektivitet: För tre månader sedan, agerade Janukovitj som om han hade den politiska och militära styrkan att utrota oppositionen bara för att finna sig själv tvingad att fly nästan ensam över gränsen. Förra veckan var Kiev trygga i att skicka trupper för att krossa ”terrorister” och återupprätta sin auktoritet i öster; bara för att se sina trupper fogligt överlämna sina fordon och desertera till rebellerna. När regeringens säkerhetsstyrkor dödade demonstranter i  Mariupol det visade sig att styrkorna  i själva verket tillhörde en grupp som rekryterats från ultranationalistiska demonstranter.

En följd av denna brist på organiserat stöd är att Ukraina nu fylls av skumma folkhärar. Det är egentligen väldigt mycket efter det mönster som följer de senaste krigen i Mellanöstern. Till exempel är i Afghanistan tillbakapressande av talibanerna inte så viktigt för framtiden i landet, kaoset som väntar är en följd av svagheten och impopulariteten hos regeringen. I Irak har regeringen 900 000 man i sina säkerhetsstyrkor och oljeintäkter på ca $ 100 miljarder per år, men under de senaste tre månaderna har Islamiska staten Irak och Levanten, en organisation som till och med kritiseras av al-Qaeda för sin överdrivna våldsfixering härskat i Fallujah.

En total katastrofen i Ukraina kan fortfarande undvikas genom kompromisser och återhållsamhet men detsamma gällde Afghanistan, Irak och Syrien...och där var de moderata rösterna få. En anledning till att dessa länder har slitits sönder av krig var just en falsk tilltro till att yttre krafter kunde vinna billiga, lätta och snabba segrar samt en oförmåga att förstå att den valda västvänliga samarbetspartnern i respektive land var en självcentrerad fraktion med många fiender. I Syrien till exempel har USA och dess allierade hävdat att företrädarna för det syriska folket på plats i Syrien är onda och en välfinansierad exil som inte vågar besöka landet är goda.

Vad gör Ukraina lika farligt som andra konfliktländer där USA och Väst trixat är att alla sidor överdriver nu sitt stöd, underskattar sina motståndare och sedan lovar mer än de kan ge. Genom att acceptera som legitim regering i Kiev de som nyss installerades i en direkt folkaktion har USA och EU på ett oansvarigt destabiliserat ett område av Europa. Ett område som nu riskerar bli ett ny långvarig konflikt kring egentligen inget mer än fiktiva gränser och konstlade nationella identiteter. Det är tur att Carl Bildt har en lång näsa eftersom han ofta inte kan se bortom den.