Βυζάντιο Η χαμένη αυτοκρατορία-Part2

Βυζάντιο Η χαμένη αυτοκρατορία-Part1

Sisyfos

Läst nyligen, innan bokrean fyllde på mitt förråd Albert Camus meditation om tro och öde i Sisyfos-myten. Den har stått för länge oläst i mina hyllor. Den är skriven under ett rasande andra världskrig när det var lätt för Camus att konfrontera både tragedin i nutidshistoria och vad han sett som det absurda i människans mer historiska villkor. Det finns, observerar han, en klyfta mellan; det mänskliga behovet efter mening och den orimliga tystnaden i världen. Religionen är ett medel för att överbrygga denna klyfta, men ett oärligt sätt.  Jag vet inte om världen har någon mening men jag vet att jag inte känner till denna mening och att det är omöjligt för mig just nu att känna den.

Camus vet alltså inte om att Gud inte existerar. Men han är fast besluten att tro det är så, eftersom det är det enda sättet att vi kan få känslan av att vara människa. Människan måste skapa sig sin egen betydelse. Och den meningen kan komma endast genom kamp, även om kampen verkar så meningslöst som om Sisyfos utförde den, som efter att ha hånat gudarna fördömdes av desamma att tillbringa evigheten i underjorden för evigt rullandes en sten till toppen av ett berg, bara för att se den rulla hela vägen ner igen. Tron på Gud ger oss falska förhoppningar och på så sätt undergräver den vår mänsklighet genom att förneka oss våra val.
För Camus, måste religiös tro ersättas inte med trolöshet, men med en annan typ av tro: tron på vår förmåga att leva med situationen att vara bara människa. Camus gjorde därmed ödet till en fråga om mänsklig handling, inte genom ett gudomligt ingripande. Det var ett modigt argument, särskilt i skuggan av Förintelsen. Det var också en utmaning som står sig lika viktig idag som den var då.

Det mänskliga villkoret är att besitta någon form av moraliskt skyddsnät. Ingen gud, ingen tro på Gud, kan skydda oss från farorna med att falla ner från den moraliska balansgång det innebär att vara ensam människa. Det är en mycket spännande utmaning Camus ger; men att vara ensam människa utan gudar är ett svårt val.

Romerska lärdomar

Under mina resor har jag överallt sett resterna av det romerska rovdjuret. Rovdjuret som växte sig starkt på sin erövring, genom att äta sina grannar, en efter en, och mobilisera dem som allierade för vidare erövring. Under det första århundradet efter Kristus hade det romerska imperiet erövrat allt som kunde erövras runt Medelhavet, som på goda grunder av Romarna kallade Mare Nostrum, men odjuret var fortfarande hungrigt. Aldrig tidigare hade världen sett en sådan kraft som de romerska legionerna. Välorganiserat, utbildat, disciplinerat och utrustat för krig, en legion var det mest underbara av vapen. Ett vapen som i det romerska systemet av styrning och kontroll var baserat på guld och silver. Rom använde systematiskt guld-och silvermynt för att betala sina soldater. . .ergo; storleken på den romerska armén var inte begränsad av den romerska befolkningen per se. Nästan vem som helst skulle kunna värvas antingen som legionär eller legosoldat, hans belöning var helt enkelt pengar. Guld var därför på sätt och vis, det hemliga vapnet, det var blodet, lymfan och nerverna i rovdjuret.

Ju mer guld romarna hade, ju större kunde deras armé vara. Ju större deras armé, desto mer guld kunde de plundra från sina grannar. Med guldet redan framgrävt kunde de satsa mer på att utvinna ytterligare kilon av guld från sina spanska gruvor. Odjuret växte sig större och ju mer det växte, desto mer mat behövdes.
Men de spanska gruvorna började visa tecken på utarmning. Samtidigt hade riket nått sina mest praktiska gränser och därmed även satt gränsen för mängden guld de kunde plundra från sina grannar. Redan i 44 f.Kr.  hade legion stoppats vid Carrhae i öst och i norr ännu en förgjordes i Teutoburgerskogen 9 e.Kr.  Det fanns inga andra ställen ditt imperium kunde expandera: i väst fanns Atlanten, i söder det eviga Sahara. Instängd i ett slutet utrymme , odjuret riskerade att svälta .

Men inte nog med att det romerska riket inte kunde få fram mer guld, det kunde inte ens behålla guldet de hade. Den romerska ekonomin var rustad för krig och de kunde inte producera mycket mer spannmål till sina legioner. Samtidigt, romarna hade en perversion för sina dyra varor som de inte kunde producera: siden från Kina, pärlor från Persiska viken, parfymer från Indien, elfenben från Afrika, och mycket mer. Det romerska guldet användes för att betala för allt detta och det var ett sår som långsamt förblödde odjuret.
Så fortsätta expansionen, Palestina och Dacia plundrades, guld å silver rann tillfälligt till igen men med Trajanus död 117 e.Kr. och  Hadrianus tillträdde upphörde expansionen för alltid. På ett sätt var det ett klokt beslut eftersom det hindrade riket från att kollapsa snabbt. Men det slutliga resultatet var oundvikligt eftersom guldet fortsatte att droppa bort från det romerska territoriet och kan inte ersätts. Västrom, som inkluderade staden Rom, försvann för alltid efter några århundraden; en utarmad skugga av sitt forna jag. Odjuret dog en långsam svältdöd.

Min korta exposé säger oss en hel del om hur viktigt guld är i mänsklighetens historia. Cykler av uppgång och fall, invasioner, migration, kungariken och imperier. Cykeln fortsätter i dag men Rom är Väst och guldet är olja. Dagens rovdjur, globaliseringen, står inför samma problem som det gamla romerska riket stod inför i sina tider: viktiga mineraler man jagar tar slut… men eftersom det idag inte finns några oexploaterade länder att erövra är överlevnad ett olösligt problem. Det globaliserade odjuret kommer att dö av svält eller om vi vill överleva måste vi ändra vår kost.

Kievska perspektiv

Det finns bara en sanning sägs det, men det finns alltid tre. Min sanning, din sanning och sanningen. I fallet Ukraina är det nu Blidtska sanningen som är rådande. EU och USA kräver lösningar på det låsta läget i Kiev, men inga lösningar är möjliga i en värld byggd på desinformaiton. Befolkningen i nästan alla världens länder är missnöjda, men få har någon förståelse för skälen till deras situation. Innan det kan finnas lösningar, måste folk veta sanningen kring problemen. För de av oss som är benägna att vara budbärare av en annan sanning är det en otacksam uppgift.

Antagandet att människan är ett rationellt djur är djupt felaktigt. Hen är känslomässiga varelser, passioner styr. Människor indoktrineras att bli patrioter; att svara med automatisk fientlighet mot kritik av deras regeringar, deras länder, deras förhoppningar och deras vanföreställningar. Deras känslor stryper att fakta når fram till dem. Ambitioner och vanföreställningar får företräde framför sanningen. De flesta människor vet vad de vill höra och hör de inte detta protesterar de. Agendan är satt, deras sanning måste bekräftas, deras bild kan inte ändras av ny fakta. Därför är de alltid lättlurade och deras illusioner och självbedrägerier gör dem lätta offer för propaganda. Detta gäller för alla nivåer av samhället och även för ledarna själva.
Det vi bevittnar i dag i Ukraina, där en blandning av enfaldiga universitetsstudenter, brickor i ett spel kring strävan efter en ekonomisk hegemoni, tillsammans med betalda fascistoida demonstranter och kyrkliga ultranationalistertar med stora hävdelseproblem bedriver ett redan dödligt inbördeskrig mot sin stat.

Många av demonstranterna på torget i Kiev är arbetslösa, där för att samla in lätta pengar. Det är de enfaldiga idealistiska typerna som förstör oberoende av skäl.  Skälen bakom revolten beskrevs bra av USA:s biträdande utrikesminsiter; Nuland, som i ett tal i december beskrev för Ukrainas demonstranter att planen är att placera deras land i händerna på IMF, så att de kan plundras som Lettland, Grekland och alla länder som någonsin haft ett IMF strukturanpassningsprogram kastat mot sig. Men ingen av demonstranterna tog del av talet eller lyssnade på det. Så alla de pengar som betalas av USA och EU till demonstranterna kommer snart att ges tillbaka mångfalt när Ukraina sätts under strukturomvandling.

De ukrainska och ryska regeringarna tillät utvecklingen av denna farliga situation, eftersom de naivt under åratal tillät miljarder dollar för att flöda in i deras länder, pengar som användes för att skapa en femtekolon av organisationer för västliga rättigheter, vars verkliga syfte bestod och består i att destabilisera de båda länderna. Konsekvensen av detta förtroliga pengamottagande är att utsikterna till inbördeskrig nu är goda. En läsvärd början på att förstå krafterna är att ta sig tid för: Frihetens pris är okänt : om demokratiska revolutioner i Georgien, Ukraina och Kirgizistan.

CAR

Utrikesdeklarationen idag i riksdagen, den bildtsköna världen beskriven för väljarna. Väljare som nu ska köpa svensk intervention i Afrika. FN kallar. Mali och Centralafrikanska republiken, CAR, måste räddas. Räddas av de som först kasta dem till lejonen det vill säga. Mali lider för att Libyen attackerades och föll samman. CAR lider för att Frankrikes kolonialdrömmar förblir kontinentens mardröm. Frankrike har i CAR redan oskyldigt blod på sina händer och det sekteristiska våldet mellan kristna och muslimer blev okontrollerbart i CAR först efter interventionen. Att Svenska soldater nu igen ska ner å mörda i Afrika är inget annat än en skandal.

Upp emot 700 personer har enligt uppgift dödats under den senaste veckan och tiotusentals har flytt från sina hem för att undkomma ytterligare sammandrabbningar. 4,6 miljoner människor som redan lider av en livsmedelskris lever nu efter fransk invasion även inför hotet av sekteristiska strider. Frankrikes försvarsminister och ansvarig stridshingst, Jean-Yves Le Drian, var på besök i huvudstaden Bangui  i december och varnade då för att våldet är bortom all kontroll och att landet stod inför en humanitär kris. Jo tack, men det är exakt den typ av blodigt kaos som jag och andra analytiker förutspådde skulle ske; just på grund av Frankrikes ogenomtänkta militära intervention i sin tidigare afrikanska koloni.

Det är viktigt att ha i minnet att blodbadet i CAR utbröt först efter det att tungt beväpnade franska soldater började patrullera gatorna. Franska trupper inte förhindrade inte förödelsen de hetsade fram den. Uppsvinget av mänsklig åderlåtning skedde först flera dagar efter det att franska trupper började anlända i CAR den 2 december. Våldet nådde en topp fem dagar senare när nästan 400 människor dödades i huvudstaden. Innan Frankrikes truppingripande fanns rapporter om sporadiskt våld i avlägsna delar av landet, men inte i huvudstaden och ej heller på en sådan massiv skala.

Det finns nu 1 600 franska soldater i CAR tillsammans med 3 000 från Afrikanska unionens men blodsutgjutelsen visar ändå inga tecken på att avta och då ska Sverige ner med mer militär. 50 soldater till att börja med. Fighting fire with fire. Elden beror nämligen på att det franska militära ingripandet underblåste sekteristiska spänningar och gav fria händer åt milisgrupper från den dominerande kristna befolkningen att attackera försvarslösa muslimska grannarna.

Flera rapporter från Bangui under februari har meddelat att fransmän vid militära vägspärrar ses avväpna muslimska miliser och bortse från de beväpnade kristna grupperna. Det finns också rapporter om att kristna gäng genomför plundring av muslimska företag där beväpnade franska soldater står vid sidan om och bara tittar på. Detta skapar en atmosfär av rädsla och osäkerhet.En fransk armékapten sad till BBC att det är lättare att avväpna den muslimska milisen än den kristna eftersom de förra i stort sett har begränsats till baracker. Denna ensidiga och ogenomtänkta strategin från Frankrikes sida lämnar det muslimska samfundet sårbart för attacker.

Hur hamnade vi här? Det började med att franska regeringstjänstemän utfärdade allvarliga varningar till media att folkmord hotade i CAR. I dessa varningar och ropade man efter humanitär intervention och banade väg för Paris att i FN: s säkerhetsråd driva fram ett franskt fredsframtvingande uppdrag .

Med misstänkt brådska kan jag tillägga lät den franska regeringen föregripa säkerhetsrådets bemyndigande den 5 december och började skicka hundratals av sina legionära trupper redan tre dagar före det datumet. Av betydelse är också det plötsliga återkallandet av den franske ambassadören i slutet av november 2013. Till detta är det allmänt känt att det sekteristiska våldet mellan kristna och muslimer i Centralafrikanska republiken var en icke-fråga innan interventionen. Det troliga är att ambassadören plockades från sin post för att inte förstöra den kommande berättelsen som låg till grund kolonialkrigarnas intervention.

Berättelsen om kaos och sekteristiskt våld har fortsatt att spinnas av Frankrike under de senaste veckorna, och nu är lögnen sanning. Detta skapade kaos ger nu Frankrike och Sverige mfl. en bekväm täckmantel för att befästa sin position i detta resursrika afrikanska land. 

Med samma yta som Frankrike och med bara sju procent av Frankrikes befolkning, är landet en guldgruva för exploatering. Det är rikt på olja, vattenkraft, jordbruk, skogsbruk, guld, diamanter, koppar och inte minst uranmalm. . .påminner här om att 80 procent av alla fransk elproduktion kommer från kärnkraft.

President Hollande hävdade i december att: Frankrike är inte här i Centralafrikanska republiken i något egenintresse. Frankrike har kommit för att försvara människovärdet. Detta påstående låter misstänkt skuldtungt för den enkla sanningen är Frankrike har ingripit i CAR för att befästa den neo-imperialistiska fest som pågått sen 2001. Men Väst behövde en humanistisk förevändning och då skapades ett sekteristiska kaos i syfte att täcka upp en kolonial kriminalitet. Åderlåtningen av detta olyckliga land ha påbörjats, och blodet leden går hela vägen till Paris och Arvfurstens palats.

Pucklat

Det finns 21 referenser till kameler i de första böckerna i Bibeln, och nu har forskarna slagit fast att de är ökenhägringar. Några av dem är ganska häpnadsväckande omöjligheterna om kameler i bibeln är till exempel berättelsen om hur Abrahams tjänare skulle hitta en hustru till Isak i 1:a Mosebok ” Tjänaren tog tio av sin husbondes kameler, och med de finaste dyrbarheter hans husbonde ägde gav han sig i väg till Nachors stad i Aram Naharajim.”

Två israeliska arkeologizoologer har nu letat igenom en plats strax norr om moderna Eilat efter kamelben och inget av de domesticerade kamelbenen de hittade är från tidigare än runt 930 f.Kr. dvs. omkring 1 500 år efter berättelserna om patriarkerna i Första Mosebok är tänkta att ha ägt rum! Den som satte in kamelerna i berättelsen om Abraham och Isak kunde lika gärna ha förbättrat historien om Rödluvan genom att låta henne åka hem mormors hus i en SUV.

Uppenbarligen har detta upprört fundamentalisterna. Alla andra har känt till i decennier att det finns ännu mindre bevis för den historiska sanningen i Gamla Testamentet än det finns för den i Koranen.

Sagorna som berättas i Bibeln är tyvärr en stor del av mytologin bakom den moderna sionismen. Idén om ett förlovat land bygger på berättelser som kräver tillit berättelser som aldrig hänt. Det finns naturligtvis andra sätt att argumentera för det sionistiska projektet, och fortfarande ytterligare argument kring rätten för israeler att leva inom säkra gränser nu när landet existerar. Men även om religionen egentligen uppkom och berättelserna egentligen skrevs ned under den babyloniska fångenskapen kring det sjätte århundradet f.Kr.  spelar det lite känslomässig roll och det är so bekant känslor som driver politik. Men Abraham och hans följe ridande på kameler? Inte om det inte var ett mirakel. Om de historiska missarna i det Nya Testamentet kan följande bok rekommenderas: Archeology and the Galilean Jesus: a Re-examination of the Evidence.