Robert Muller

"What the world needs most is openness: Open hearts, open doors, open eyes, open minds, open ears, open souls." 

William Osler

"By far the most dangerous foe we have to fight is apathy - indifference from whatever cause, not from a lack of knowledge, but from carelessness, from absorption in other pursuits, from a contempt bred of self satisfaction"

Nog är nog

Har nyss läst ut boken: How Much Is Enough? Money and the Good Life av Robert Skidelsky, Edward Skidelsky. De beskriver i sin bok bland annat hur det i den judiska traditionen fanns en vördnad inför blotta beaktandet av den Högste och ende gudomligheten, så stor att namnet Jahve bara kunde uttalas högt några gånger per år och då endast av en överstepräst.

Men något de sedan gör klart är att av världen idag finns det en annan gudom och en annan form av dyrkan, som inte omges av samma uttalande tabu. Vår gud, till skillnad från Jahve i forna polyteistiska åldrar, är så fast etablerad, så mäktig, så allestädes närvarande, så oantastlig och oberörbar att vi uppmuntras att namnge den, beröm den, och dagligen vörda den offentligt.  Och som konsument i denna kult hamnar du blir du fullkomligt bannlyst och fördömd om du vågar utmana guddomens välvilja, överlägsenhet, och allsmäktighet. Dåtidens marginalisering, fängelsetid eller landsförvisning för tillbedjandeavvikelse lever kvar men i ny tappning.

De heretiker i världen som vågar konstatera att vår enda gud är kapitalismen och vår nationella religion, vara den vad den än må vara för fantasifader, är en lögn; lever farligt. Den nye guden äger stater, länder och, med Västs oändliga bolåneskulder, individer. Det finns de som från gamla gudar predikstolar fortfarande förfäktar termer som "vår demokrati" samt att vi alla, genom att välja rätt personer med goda och hedersamma värderingar kan vidta djärva åtgärder för att förbättra oss till intellektuellt nogräknade fördömanden av kapitalismen, men de är få.

Den nye guden är dessvärre en ond, obeveklig folkfiende, en livsfiende, en ekosystemsfiende, en fiende som måste utvecklas, avvecklas eller avslutas innan den raderar alla förutsättningar för lycka på jorden. Folk protesterar idag mot en ekonomi som eliminerar arbete och löner för de många och donerar miljarder till de få. Folk marscherar för ett energisystem som inte ödelägger de naturliga processer som upprätthåller livet, men kör från demonstrationen i en Jeep. De längtar efter säkerhet, men är livrädda för imaginära hot som bemöts med krig, miljöförstörelse och massmord. Vilken är då den enda, obestridliga kraften bakom dagens situation? Vad framkallade dagens fasor vi alla protesterar mot? Det är inte räntenivån, inte Alliansen, inte Ryssland, inte ens Saudiarabien och definitivt inte mystiska och outgrundliga krafter bortom mänsklig kontroll. Det är som sägs i boken den nye guden; Otyglad Kapitalism. En gud som måste ersättas av ett tankemönster som vårdar, ger näring till och stödjer, inte stjälper, mänskligheten. Vi som ser igenom vår nye guds katekes av passivitet och misslyckanden måste sluta kompromissa och skapa opposition. Rätten till yttrandefrihet har sålts; rätten att demonstrera, förnekas; rätten att bedriva opinion, snuttifierad; rätten att vara ekonomiskt trygg, eliminerad. Sanningen är inte alltid vacker. Men vi som vet svaret måste hitta modet att säga det. Enough is Enough.

Imperiet bombar, vi sover, det eviga kriget fortgår

USA idag började igår bomba mål inne Syrien, i samförstånd med sin vackra och suggestiva grupp av allierade regimer: Saudiarabien, Bahrain, Förenade Arabemiraten, Qatar och Jordanien. Det innebär att Syrien blir det sjunde övervägande muslimska land som bombats av nobelpristagaren Barack Obama; Afghanistan, Pakistan, Jemen, Somalia, Libyen och Irak var de andra. Imperier bombar vem de vill, när de vill, oavsett anledning och oavsett konstitutionella begränsningar. Krigare och kejsare är lagen. Det var för drygt ett år sedan som Obama insisterade på att bomba Assad var en moralisk och strategisk nödvändighet. Istället bombas nu Assads fiender medan Obama artigt informerar regimen om sina mål i förväg. Det verkar irrelevant emot vem kriget förs; Det viktiga är att det är krig, alltid och för evigt.

Sex veckors bombningar i Irak har inte haft effekt, men det har gett Daesh nya rekryter. Det är alltid så förutsägbart: USA föder nya fundamentalister genom att agera aggressor i regionen. De strävar efter att skapa och stärka fiender, det är en funktion i deras politik, inte en bugg. De göder det lönsamma eviga kriget. Om det finns någon som faktiskt tror poängen med allt detta är ett moraliskt korståg för att besegra Daesh så släpp denna villfarelse, USA bombar inte länder för humanitära syften. Humanism är en förevändning, inte ett syfte.

Mark Twain

“If you don't read the newspaper, you're uninformed. If you read the newspaper, you're mis-informed.”

Kathy Kelly

"We need not choose blindness, or the hatred that lets us be herded in fear. We can reach out with truth, with compassion, with the activist courage that leaps from heart to heart, rebuilding sanity, civility, community, humanity, resistance." 

Fred är möjlig

Medan USA, Storbritannien och Nato driver på för krig med Ryssland, anstår det folk och deras regeringar runt om i världen att ta tydlig ställning för fred, oavsett vem som eldar på. Krigsprofitörerna driver numera utvecklingen och önskar drivna mot ett tredje världskrig. . .och nej det är ingen överdrift. Natos beslut vid sitt toppmöte i Wales att skapa en ny 4 000 stark snabbinsatsstyrka för en inledande insats i Baltikum är en farlig väg för oss alla kan mycket väl leda till snabb sorg. Vad som behövs nu är visdom och inte vapen. Vi behöver alla påminnas oss om att Nato och dess ledarskap har orsakat de pågående krigen; från den nuvarande konflikten i Ukraina till Irak, Afghanistan, Libyen och Syrien.

Natos senaste drag är att samtliga 28 medlemsländer ska binda upp sig att avsätta två procent av sin bruttonationalprodukt på militären, och att upprätta baser i Östeuropa, där utrustning och tillbehör kommer utplaceras för att hota Ryssland. NATOs nuvarande strävanden att skapa en hög beredskap med det påstådda syftet att motverka ett påstått ryskt hot påminner mycket om det batteri av krigspropaganda, halvsanningar, insinuationer och rykten vi alla utsattes för inför Irakkriget och efterföljande fasansfulla krig mot terrorn. Medan Nato är upptagen med att tillkännage en kontrainvasion till den obefintliga ryska invasionen i Ukraina, är människor i Ukraina ute efter fred och förhandlingar, de letar politiskt ledarskap som kommer att skänka dem fred, inte vapen och krig. 

Nato borde ha upplösts när Warszawapakten upplöstes men idag är Nato istället återaktiverat och en del i arbetet med att militarisera de europeiska stater som är tänkt ska stödja organisationen i sin nya roll. Arbetet förenklas om det skapas fiendebilder, oavsett om de är ryssar, IS eller Assad. I ett internationellt perspektiv, i vår sammankopplade värld, borde kampen vara att bygga broderskap, ekonomiskt samarbete och förbättra säkerhet, då finns det ingen plats för kalla krigets politik och retorik. Världen har förändrats. Framför allt behöver världen hopp. Den behöver inspirerande politiskt ledarskap och detta kan ges om president Barack Obama och president Putin satte sig ner tillsammans för att lösa Ukrainakonflikten genom en dialog och med förhandlingar. Vi lever i farliga tider, men allt är möjligt, allt förändras. . . och fred är görligt.