C. S. Lewis

"Of all tyrannies, a tyranny exercised for the good of its victims may be the most oppressive."

Kära Rädda Barnen

Jag är lite upprörd över att Rädda Barnen har bedömt det lämpligt att bidra till att legitimera och återupprätta en av de grövsta krigsförbrytarna i vår tid, genom att tilldela Tony Blair Rädda Barnens Global Legacy Award. Vet inte om ni noterade att som premiärminister var Blair tydlig i sina krav på att invadera Irak; delta är ett aggressionsbrott, ett brott som domarna i Nürnberg kallade det allvarligaste av alla internationella brott. Då det alltid skapas en ackumulerad och accelererande ondska i kölvattnet av en invasion. Blairs stöd för invasionen av Irak orsakade hundratusentals människors död, städer och byar reduceras till spillror och förstörelsen av ett helt samhälle är idag ett faktum.

En utmärkelse till denne man från Rädda Barnen är extra besvärande, eftersom Blair därmed är juridiskt bunden till dödandet av tiotusentals barn. Den mest tillförlitliga studien överdödlighet i Irak till följd av invasionen och den påföljande militära ockupationen fann att amerikanska och brittiska flygbombningar var den främsta orsaken till att barn i Irak gick en våldsam död till mötes mellan åren 2003 och 2006.

Jag hoppas att alla som läser detta brev kommer att ta till sig det anmärkningsvärda i Rädda Barnens prisbeslut och i framtiden inrikta sina ansträngningar på att hjälpa barn genom donationer till andra organisationer, organisationer som inte är delaktiga i att skönmåla massmord på barn i Irak.

Arundhati Roy

"To love. To be loved. To never forget your own insignificance. To never get used to the unspeakable violence and the vulgar disparity of life around you. To seek joy in the saddest places. To pursue beauty to its lair. To never simplify what is complicated or complicate what is simple. To respect strength, never power. Above all, to watch. To try and understand. To never look away. And never, never, to forget."

Hypo-crazy galore

President Obama’s final words to Mr. Putin set the pattern for hypocrisy: 

“(We are) very firm on the need to uphold core international principles, and one of those principles is you don’t invade other countries or finance proxies ... to break up a country that has mechanisms for democratic elections.”

Innan du tar dig själv på för stort allvar...

"Earth's Location in the Universe (JPEG)" by Andrew Z. Colvin - Own work. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons.

Värdering av Europa

Norra Europa är, trots påståenden om motsatsen, fortfarande konkurrenskraftigt.  Södra Europa är övervärderat. Den insikten är allt du behöver i form av information om eurosamarbetet, och om varför det kommer att misslyckas. Eller har redan misslyckats, för att uttrycka det noggrant. Det finns ingen annan information som krävs. Annat än lite sammanhang för att klargöra.

Innan Euron och euroområdet, skulle länder som Grekland, Spanien, Italien, Portugal utfört mindre affärer än Tyskland eller Holland, och det fungerade, eftersom, deras regeringar och centralbanker regelbundet devalverade sina valutor mot exempelvis den tyska marken med cirka 20-25%. Tyskland hatade detta, eftersom det gjorde det svårare för dess industrier att konkurrera med grekiska och italienska företag. Idag, eftersom de nu har samma valuta, och devalvering omöjligt, och södra Europa underpresterar fortfarande. Om inte Grekland börjar producera mer än tyskarna, och vi alla börjar köra Grekiska kvalitetsbilar kommer ingen ändring att ske.

Den olyckliga bristen i eurosamarbetet är att det saknas en undantagsklausul för att rätta till de nedärvda skillnaderna mellan norr och söder. Dessutom skillnaderna måste bli större, för det finns inget ECB eller EU kan göra åt det. Såvida EU inte direkt kan beskatta tyskar och holländare och finländare med det uttalade syftet att dela vad de höjer direkt till grekerna. Kommer inte att hända. Och det var aldrig någon avsikt att göra en sådan sak. Tyskarna ville utöka sina distributionsmarknader, och grekerna blev lovade att de skulle bli rikare om de gick med den gemensamma valutan. Ingen av sidorna hade tänkt igenom detta.

Alla länder som anslöt sig till EU har tidigare fått stora summor pengar för infrastrukturprojekt, men de pengarna är borta sedan länge. Det enda som kan hjälpa Sydeuropa skulle vara skuldsanering i stor skala, vilket skulle anses vara alldeles för dyrt för norra Europa, även om, och under förutsättning att, det skulle kunna uppnås i ett globaliserat ekonomisystem. Det som gör detta intressant är att det finns en underliggande fråga om ansvar. Är det bara grekerna som ska stå till svars för sina skulder, eller är det hela euroområdet, med tanke på att de delar en gemensam valuta? Detta är frågor som borde ha lösts i tider av överflöd; i tider av mindre tillgångar kommer det att visa sig vara mycket svårt, om inte omöjligt, att finna lösningen på.

Vi nordeuropéer ser vår ohållbara livsstil trängd och majoriteten av oss skulle tyvärr inte acceptera att mer tas ifrån oss och delas ut till Grekland. Även om 50 % av de unga grekerna saknar jobb, och mer än 40 % av grekiska barn växer upp i fattigdom. Det faktum att Bryssel har lockat en mycket tvivelaktig ras av före detta politiker och mutbara byråkrater har verkligen inte hjälpt. Men det är inte huvudproblemet. Kärnan är att det aldrig funnits en mekanism för att förena skillnader inom euroområdet. EU grundades på ett fredsideal. Men om någon gör något, snabbt, kommer det att vara en källa till bittra och blodiga strider. Så mitt fredsvurm gör mig till fortsatt vän av en offrad Euro. Effekterna av ett fortsatt samarbete inom det monetära området är självklara.

Daniel Webster

"If we work in marble, it will perish; if we work upon brass, time will efface it; if we rear temples, they will crumble into dust; but if we work upon immortal minds and instill into them just principles, we are then engraving upon tablets which no time will efface, but will brighten and brighten to all eternity"