Expansionsförespråkare

De otvetydiga misslyckandena i västvärldens politik gentemot Ryssland och Ukraina har nu fört oss hit, de ansvariga för årtionden av provokativa handlingar från USA och Nato tvår sina händer och hävdar att Rysslands invasion av Ukraina bevisar att de hade rätt hela tiden. Dessa analytiker hävdar att den verkliga orsaken till Rysslands invasion är att USA inte pressade Ryssland ännu hårdare. Den mer rimliga förklaringen är att de många amerikanska och andra Västliga policyexperter som förutspådde att Natos expansion skulle leda till katastrof hade rätt, samt att deras förutsägelser nu visar sig på fruktansvärda krigiska sätt.

Faktum är att efter att Natos expansion mot Rysslands territoriella tröskel hade börjat, blev krig en självuppfyllande profetia. Långt ifrån att skydda väst kom expansionen leda Väst mot krig med Ryssland. Och när detta resultat väl inträffade skulle förespråkare för expansion säga att detta bevisade att inneboende rysk militarism var orsaken: Självklart kommer det att bli en dålig reaktion från Ryssland, och då kommer expansionsförespråkarna att säga att vi alltid har sagt att det är så ryssarna är, men det här är bara fel. Motståndare till expansionen hade alltså dubbelt korrekt: För det första om ryska reaktioner på Natos expansion; för det andra om det cirkulära, självrättfärdigande svaret från de västerländska politiska hökarna som var på fel sida av de nu inträffade krigiska begivenheterna.

Få i Västliga medier diskuterar detta. Att titta på svensk tv och läsa våra stora tidningar kan man till och med föreställa sig att farhågor om Natos expansion aldrig hade väckts, eller att de var av en högst obetydlig roll. Även om USA:s och Nato-ländernas roll i att skapa krisen i Ukraina borde vara uppenbar, har många amerikaner och européer övervunnits av ett slags "krigsfeber genom proxy", de har missat helheten och är upptagna av de ständiga detaljerna i striden, driven av en självgod ilska och en övertygelse om att den bästa politiken är att pumpa in mer och fler vapen i Ukraina tills herr Putin gråter.

I ljuset av den intensiva krigsfebern som råder borde det inte vara förvånande att de få Västliga politiska ledare som har den sällsynta kombinationen av kunskap och mod som krävs för att öppet diskutera bakgrunden till Ukrainakriget har kallats förrädare. I sanning är de fosterlandsvänner. De vägrar att falla in i kören av "Mitt Väst kan inte göra något fel." De känner igen obekväma historiska fakta för vad de är och försöker undvika att upprepa samma misstag i framtiden. Och de vill urskilja konsekvenserna av dessa fakta, och på så sätt begränsa döden och förstörelsen i Ukraina och samtidigt minska risken för en apokalyptisk kärnvapenkonfrontation mellan Ryssland och Väst.