Die Wortemacher des Krieges (1914)

Die große Zeit! Des Geistes Haus zerschossen mit spitzem Jammer in die Lüfte sticht.

Doch aus den Rinnen, Ritzen, Kellern, Gossen befreit und jauchzend das Geziefer bricht.

Das einzige, wofür wir einig lebten, des Brudertums in uns das tiefe Fest, wenn wir vor Einem Himmel niederbebten, ist nun der Raub für eine Rattenpest.

Die Tröpfe lallen, und die Streber krächzen und nennen Mannheit ihren alten Kot.

Daß nur die fetten Weiber ihnen lechzen, wölbt sich die Ordensbrust ins Morgenrot.

Die Dummheit hat sich der Gewalt geliehen, die Bestie darf hassen und sie singt.

Ach, der Geruch der Lüge ist gediehen, daß er den Duft des Blutes überstinkt.

Das alte Lied! Die Unschuld muß verbluten, indes die Frechheit einen Sinn erschwitzt.

Und eh nicht die Gericht-Posaunen tuten, ist nur Verzweiflung, was der Mensch besitzt.

Desmond Tutu

"Frequently people think compassion and love are merely sentimental. No! They are very demanding. If you are going to be compassionate, be prepared for action."

Charlie Chaplin

"We think too much and feel too little. More than machinery, we need humanity. More than cleverness, we need kindness and gentleness."

Åtgärder

Det finns en del av mig som anser ett tredje världskriget på väg. Det är bara det att kriget inte blir som vi trodde det skulle vara, det vill säga en konfrontation mellan stormakter och ett förödande kärnvapenutbyte. I stället får vi en uppsättning av lågintensiva konflikter med icke-statliga aktörer, förvirrande och i vissa fall obefintliga stridslinjer samt snabbt skiftande allianser.

Allianser som alla syftar till att trygga sin position i kampen om energiresurserna. Det kan inte finnas någon tillfällighet i att de pågående striderna i Syrien, Irak, Libyen och Ukraina alla sammanfaller med områden rika på energiresurser eller för vilka importerade energiresurser är i riskzonen. I Syrien, Irak och Libyen är olja, men även naturgas, som ligger bakom konflikten. ISIS i Syrien och Irak har angripit oljeraffinaderier för att driva upp deras kassaflöde. De och alla krafter i världen förstår att oljan är den flytande hegemonin alla vill äga. I Ukraina lurar naturgasen i bakgrunden; Ryssland som har en av de största reserverna av naturgas i världen har hotat att minska leveranserna till Europa, som är beroende av Ryssland för cirka 30 procent av sin gas. Hotet mot Europa är i sin tur ett svar på handelssanktioner mot Ryssland för sin påstådda roll i att hjälpa ukrainska rebeller. Den lågintensiv konfrontation i Sydkinesiska havet mellan Kina och dess grannar, Vietnam och Filippinerna, är den mest framträdande tvisten om själva ägandet av energiresurser snarare än enbart flödet av dessa resurser. Traditionell diplomati bland stormakterna verkar inte ha varit effektiva på att lösa dessa konflikter. Och, traditionella militära operationer verkar även de mindre effektiva.

En av de mest uppenbara strategier för att lösa dessa konflikter; snabb och permanent minskning av fossila bränslen genom effektiviseringar, bevarande och utbyggnad av förnybar energi, verkar tyvärr inte vara en framträdande del av de politiska åtgärderna. En sådan minskning skulle inte nödvändigtvis leda till dessa konflikter att försvinna; men de kan bli mycket mindre farligt eftersom stormakterna skulle vara mindre intresserade av dem och därmed mindre benägna att göra en felbedömning som skulle leda till en större global konflikt. Klart är att världen behöver fokusera på det uppenbara behovet av att minska inte bara fossila bränslen energianvändning, men även användningen av alla världens ej förnybara resurser för att förebygga konflikter. Att människor kan ha ett bra liv utan evig tillväxt är tyvärr ännu inte en del av medvetandet hos de flesta av världens ledare. Och det betyder att vi bör förbereda sig för ett mycket långt världskrig.

John Pilger

"If those who support aggressive war had seen a fraction of what I've seen, if they'd watched children fry to death from Napalm and bleed to death from a cluster bomb, they might not utter the claptrap they do".

The XIVth Dalai Lama

"Peace, in the sense of the absence of war, is of little value to someone who is dying of hunger or cold. It will not remove the pain of torture inflicted on a prisoner of conscience. It does not comfort those who have lost their loved ones in floods caused by senseless deforestation in a neighboring country. Peace can only last where human rights are respected, where people are fed, and where individuals and nations are free." 

Nationen eller de goda imperierna

Det går utmärkt att slå upp begreppet nationalstat. Nota bene att den svenska definitionen är något annorlunda än det engelska originalet nation state. En multietnisk nationalstat är just det; ett land där flera etniska grupper har etniskt definierade rättigheter,oftast gällande språk och undervisning. T.ex. Finland där svenska och finska är officiella språk, Israel där hebreiska och arabiska är officiella språk och där den civillagstiftningen tragiskt nog är religiös, Eller Kanada där franska och engelska är officiella språk och där franska katoliker har sitt eget skolsystem. Storbritannien och dess Walesare och Nordirländare också med här.

Men när folk skall dela på en stat slutar det emellertid oftast som i Syrien, Libanon, Irak, Jemen eller Libyen. Inte med en ny multietniskt stat. Alla misslyckas, tänk på vad vi européer gjorde i Jugoslavien, Sudettyskland, Cypern, Nordirland, Spanien/Baskien och Ukraina. Lyckade exempel är få;Åland, Tjeckoslovakien och Sverige/Norge. Den allmänna trenden tycks nu vara att multietniska nationalstater är i färd med att sönderfalla i etniska ministater. Cypern och Nordirland bryts sönder av irredentismens krafter. Med andra ord; tvärtemot de gamla marxistiska och de nya islamistiska drömmarna om att avskaffa världens politiska uppdelning i länder faller de flesta isär.

Om man i stället ser till historien, så har faktiskt imperiemodellen lyckats betydligt bättre än den nuvarande multietniska nationalstatsmodellen vad gäller fredlig samexistens. Jämför den relativt fredliga samexistens mellan etniska grupper som i dag slår ihjäl varandra inom de Sovjetiska, Ottomanska eller Brittiska imperierna. Vad gäller imperierna: Visst använde britterna och sovjeterna samt ottomanerna vådligt våld för att hålla ihop sina imperier, men det var först efter Sydasiens självständighet som muslimer och hinduer slog ihjäl varandra i en takt av ca 20-30 miljoner per år. Och visst var Sovjet en våldsstat, men öppet krig mellan etniska grupper förekom inte. Ottomanerna lika så. Bara en påminnelse om att den gångna tidens ondska inte alltid var så ond som vi lärt oss att förstå den.

Michael Parenti

"The worst forms of tyranny, or certainly the most successful ones, are not those we rail against but those that so insinuate themselves into the imagery of our consciousness, and the fabric of our lives, as not to be perceived as tyranny."  

Sanningen om Kagame

Tack till BBC och Jane Corbin för att de gör sitt jobb. Rwandas Untold Story påminner oss om hur sällan journalister som faktiskt engagerar sig i att återställa sanningar, sanningsjusterande arbete som journalister trots allt påstår sig vara grunden för deras hantverk...se den.

Historiens slut summerat

Det går fruktansvärt fel just nu., men glädjande nog är det fler och fler människor som börjar komma till insikt, tillsammans med vårt glada gäng av undergångsprofeter, att det går fel. Vi lever i en värld som pumpats upp med ett extremt skuldberg, och ingen säger sig kunna se det. Det finns inte en enda stor ekonomi i vår värld som inte är konkursmässig många gånger om när du tar hänsyn till obetalda skulder, och dag för dag klättrar skuldnivåerna än högre bara för att bevara en livsstil som anses vår som om genom någon gudomlig lag.  

Det värsta är att vi dessutom har använt all denna skuld för att bygga upp infrastruktur och institutioner som kräver riklig och billig energi för att fungera. Den dåliga nyheten är att riklig och billig energi blir allt mindre riklig och tämligen lite överkomligt för varje vecka. Snart är det helt enkelt så att energin inte kommer finnas där alls. Människor, precis som medeltida bönder, är analfabeter i detta avseende. I Dagens Industri ropas det högt när de lägger fram nyheten om nya oljefyndigheter, till exempel det nya Saudiarabien i norr som är Arktis. Strunt samma att oljan är praktiskt taget oåtkomlig, pumpinfrastrukturen inte finns där, och även om vi kunde få upp det skulle vi inte ha råd med den. Dessa begränsande faktorer ges knapphändig, om någon, analys av finanskretsen.  Borde vi inte inleda en avvänjning från oljeberoendet i stället för att desperat försöka bränna mer av det som är kvar? Det lilla vi kommer behöva för omställningsarbetet. 

Sedan finns det Ebola, och under tiden som vi väntar på att Ebola ska bli luftburet har vi kniv-svingande psykopater som far fram över delar av Kongo, Nigeria, Tchad, Afghanistan, México, Irak, Syrien och Ukraina; alla gör de narr av de USA-ledda insatserna för att kontrollera deras länder. Alla dessa tusentals miljarder dollar och tusentals liv förbrukat på exakt vad? En hegemoni av McDonalds mat?

Glöm heller inte de unga män, och några kvinnor, från Storbritannien, Danmark, Tyskland, Sverige och andra länder som åker och slåss i ett heligt krig mot, ja, oss. I Sverige kommer säkerligen det ger statligt stöd för att hjälpa dem att återanpassa sig till livet när de krigat klart. Vilken märklig inställning? Är det en sammanslagning av välfärdsstaten och läran om ändlösa krig? Vår nye bostadsmister Kaplan anser ju att de islamistiska krigarna är lika goda som de finlandsfrivilliga. O tempora o mores. Och världen tycks ha glömt Fukushima som har försvunnit ner i minnets slukhål, liksom Boko Haram, det mystiskt nedskjutna flygplanet över Ukraina och all smältande is. Även Putin har tillfälligt glömts, men kommer säkert att vara tillbaka på mediamodet så fort vintern börjar bita sig fast i ett gastömt Centraleuropa. I stället bjuds läsarna på kolumn efter kolumn om en Kulturministers partibyte, en skådespelares giftermål, sexskandal i England och något om en böjbar iPhone. Vi som ser historiska sammanhang inser tyvärr att dessa år kommer bli ihågkomna som den sista akten av den Konsekvenslösa epoken, en epok av mänsklig naturresursförsnillning som närmar sig sitt slut. Fukuyama hade fel, historien slutade inte trots allt, den hade den bara somnat på soffan framför ännu ett avsnitt av Paradise Hotel.

Priset i skålpund kött

En fråga till de som vill befria Syrien, Krim, Libyen, Irak eller någon annan stat eller landområde från någon ond makt, kan ni även ta ansvar för att det är värt ett antal tusen dödsoffer, varav de flesta är civila, i jakten på en framforcerad demokrati? Att "befria det förtrycktas folk" genom att orsaka anarki i människors vardag, är det en önskvärd typ av befrielse för invånaren, den enskilde medborgaren? Låt mig ställa en hypotetisk fråga till de som på ideologisk grund tyckte och tycker det vara värt de tusentals krigsdöda; vilka av de dina är du beredd att offra? Vilket unikt liv skulle du vara beredd att förpassa till färjekarlen för att störta en diktator i något land bortom vår gräns? Är senila farmor en acceptabel förlust? Eller din son?

Detta är ju som sagt för oss svenskar en hypotetisk fråga, men bara för att saker och ting inte sker på just vårt Konsumtorg, i vår hemstad, så betyder det inte per se att de inte existerar. Så innan Hökarna i vår nya svenska riksdag försvarar nya angrepp, på tillexempel Syrien, Ryssland eller Iran föreställ dig att du istället för Carl heter Nikolai och bor i Donetsk, eller Massoud i Hama. Du är 24 år gammal och ditt liv har just slagits i spillror. Över det som är kvar av vardagsrumsväggen sitter resterna av din familj. En familj som tidigare försökt skaffa sig ett gott samhälle för sig och de sina, strävat efter att ge dig en god utbildning och en trygghet för din farmor. Kunde du hjälpa att du löd under en ny eller ond statschef?

Detta är en realitet för många av de människor som oförskylt befinner sig i krigets, eller ett presumtivt krigs, skottlinje. Anser du fortfarande att det är en acceptabel krigsförlust även om Döden skulle vara besökare i din familj, ja då hoppas jag, verkligen att du talar för en krigsintervention i ett rättfärdigt krig. Offrandet av oskyldiga får aldrig i orättfärdiga krig degraderas till huruvida nyttan av personens död kan leda till något gott. En av mina värdar under ett besök Homs i Syrien summerade vansinnet så väl redan år 2006: We are both children of Abraham, and I ask you would Jesus have killed Muhammed or would he have prayed for Muhammed?

Förnuftets röst

Den amerikanska presidenten använde sitt tal till den 69: e FN-session som en möjlighet att ägna sig åt att vilseledda med att Amerika är magnifikt och överlägset alla andra nationer. Obamas tal var en hisnande förfalskning av de verkliga orsakerna bakom många av de säkerhetshot som världen står inför, och en möjlighet för honom att skjuta skulden över på andra. Ingen granskar detta? Ingen tidning ifrågasätter? Emellertid påpekade Rysslands utrikesminister att Obama utmärkte just Ryssland som ett globalt hot tillsammans med Ebolaepidemin i Afrika och islamisk statsterrorism i Mellanöstern. Udda, men ingen ifrågasatte. Obama sade till FN-delegaterna: När vi samlas här, samtidigt som ett utbrott av Ebola överväldigar folkhälsosystemen i Västafrika, och hotar sprida sig över gränserna. Rysk aggression i Europa påminner om de dagar då stora nationer trampade på de små i med aggressiva territoriella ambitioner. Brutaliteten hos terroristerna i Syrien och Irak tvingar oss att se in i mörkrets hjärta. Ingen ifrågasatte.

Obama uppmanade vidare andra länder att nu ansluta sig till den så kallade rätt sida av vår globala kamp mot det onda, en sida som enligt en retorisk agendan förkastar vinster via gevärspipan, en sida som låter röstande medborgare styra och folk att fatta egna beslut. Ingen ifrågasatte. Hela Obamas tal var en häpnadsväckande förvrängning av historien där den klandervärda roll som USA haft i flera konflikter lättvindigt retuscherades bort. Den destabiliserande roll som Washington spelat vid iscensättande av kuppen i Ukraina försvann, inblandningen i vapenleveranserna till ISIS glömdes helt. Obama svävade förbi konflikterna i Afghanistan, Irak, Syrien, Libyen, Palestina och Ukraina med en hänvisning till att kaoset orsakats av någon annan, men i alla dessa konflikter är USA:s hand outplånligt närvarande.

Detta beror på det faktum att USA, som Sergei Lavrov påpekade i sitt tal, har inskrivet i sin nationella säkerhetsdoktrin, rätten att använda våld om de så önskar oavsett FN:s säkerhetsråds beslut eller annan internationell rätt. I sitt tal till FN:s generalförsamling förra året, förklarade till exempel Obama: Förenta staterna är beredda att använda alla delar av sin makt, inklusive militärt våld, för att säkra våra intressen i Mellanösternregionen. Amerikanska ledare anser att deras regering att står över lagen och att de har ett privilegium att ensidigt använda våld. Alla andra länder måste följa FN-stadgan och folkrätten förbjuder aggression, men inte i USA.

Det är idag Ryssland som vill släcka konflikternas lågor runt om i världen genom dialog baserad på lika rättigheter och ömsesidig respekt snarare än genom ensidiga anklagelser och flytt av ansvar till någon annan:ismen. Historien visar att när stater kör över folkrätten, som under 1930-talet då Nationernas Förbund gjordes narr av mindre seriösa krafter, är faran för krig kraftigt förstorad. Det laglösa uppträdandet Amerika följer och dess hån mot FN-stadgan är i dag det största hotet mot världsfreden. Obama kan försöka sälja in att amerikanskt ledarskap är fred. Men skrapa på ytan och blåsa bort den retoriska täckfärgen, och det är uppenbart att den amerikanska kulissen är en Potemkinsk till sin natur.