Jag återvänder till Ukraina. Katastrofen i Ukraina framstår nu allt tydligare som ett led i en begynnande aggressionsattack mot Ryssland. Nato använder förvisso sin mjuka makt utan några större inslag av väpnade insatser i fall av synnerlig nödvändighet. Däremot är Väst mer än villiga att använda våld när det kommer till hanteringen av politiska motståndare. Tillväxtteorin som råder i världen redovisar alltid ett inbördes samband mellan långa perioder av ekonomisk aktivitet, följt av långa perioder av militära och politiska påfrestningar. Skiften av dominerande maktcentrum och ekonomiska depressioner är vad som händer just nu: USA försöker lösa sina ackumulerade ekonomiska, finansiella och industriella obalanser på andra länders bekostnad, bland annat genom att eskalera internationella konflikter för att skriva av sina skulder, säkra lämpliga tillgångar och försvaga sina geopolitiska rivaler. När detta var gjordes under den stora depressionen på 1930-talet, blev resultatet ett världskrig. Den amerikanska aggressionen mot Ukraina innefattar alla ovan nämnda mål. De ekonomiska sanktionerna mot Ryssland har för avsikt att utplåna miljarder dollar av USA-skuld till Ryssland. Ett andra mål är att ta över ukrainska statliga tillgångar, inklusive transport- och naturgasnätet, mineralfyndigheter, guldreserver och kulturföremål. För det tredje, att säkra den ukrainska marknaden för amerikanska företag, för kärnbränsle, flygplan, energikällor och kemiprodukter. För det fjärde, att försvaga inte bara Ryssland, utan även EU, vars ekonomier kommer att drabbas av biljardförluster på grund av de ekonomiska sanktionerna mot Ryssland, och avslutningsvis är syftet att locka fram en kapitalflykt från den begynnande instabiliteten i Europa, till USA.
Således, krig i Ukraina är bara affär för USA. Redan nu har USA tvingat den ukrainska regeringen att byta från ryska till amerikanska kärnbränsleförsörjningsföretag för sina kraftverk. Dessutom har amerikanerna nått framgång med sin långsiktiga målsättning att slita bort Ukraina från Ryssland, att vända det som brukade vara Lilla Ryssland till ett tillstånd av fientlighet mot grannen i öst; allt för att förhindra Ukraina från att gå med i en för USA potentiellt olönsam euroasiatisk integrationsprocess.Washington uppmuntrar Kiev att trappa upp konflikten, i stället för tvärtom. De hetsar också den ukrainska militären mot Ryssland, de uppmuntrar dem att initiera nya stridsoperationer. I östra Ukraina har vi idag ett pågående krig, precis som för 75 år sedan, när Ukraina lurades slås mot Ryssland under föreställningen att de skulle få sin frihet från Ryssland, då var det ukrainska nazister som odlas för detta ändamål. Idag är det ukrainska nästan-nazister. . .
Vad som förvånar är att de europeiska länderna, bortsett från Tyskland, inte gör något för att förhindra en ytterligare upptrappning av krisen. De borde förstå bättre än någon att neo-facisterna bara kan stoppas med våld. Ju tidigare detta görs, desto färre offer och mindre förstörelse kommer det att finnas i Europa. Den lavin av krig i Nordafrika, Mellanöstern, Balkan, och nu Ukraina är alla utlösta av USA, men alla hotar Europa mest av allt; och det var förödelsen av Europa i två världskrig som en gång gav upphov till det amerikanska ekonomiska miraklet. Men den gamla världen kommer inte att överleva ett tredje världskrig. För att förhindra ett sådant innebär att det måste finnas ett internationellt erkännande av att USA:s nuvarande politik utgör en aggression, och att de tjänstemän som utför dem är krigsförbrytare. Det är viktigt att de senaste årens halvdolda aggression får en rättslig definition av krigsframkallande och kan fördömas av europeiska politiker. Det östliga partnerskapet måste inkludera Ryssland. Inte exkludera. Europa behöver Ryssland mer än vi behöver ett förfallande USA.
