Robert F. Kennedy

"Each time a person stands up for an ideal, or acts to improve the lot of others, or strikes out against injustice, he sends forth a tiny ripple of hope, and crossing each other from a million different centers of energy and daring, these ripples build a current that can sweep down the mightiest walls of oppression and resistance." 

Slavofobi

 

Det börjar uppenbara sig en ny form av fobi i vår media, en nyväckt Slavofobi. Den stereotypa bilden av ryssar som opålitliga och aggressiva verkar tyvärr vara den sista acceptabla formen av västerländsk rasism. Liksom all form av rasism, är den stötande, avhumaniserande och farlig. I en värld av överdriven politisk korrekthet är etnisk profilering oftast tabu inte mot alla. Ryssarna är numera regelbundet representerade i väst på vissa karaktäristiska sätt. Ryska män är brutala, tystlåtna, slarviga, ofta berusade, och alltid grymma. De talar i tjocka tunga brytningar. De klär sig dåligt, är oärliga, våldsamma och giriga. De behandlar kvinnor som luft och om de är rika är de korrupta; "Ryssland" och "korruption" är två ord som västerlänningar sätter ihop med automatik. Typiska ryska män är tjuvar, torpeder eller skurkar, en ärlig rysk oligark är en självmotsägelse. Under det kalla kriget var vår stereotypa bild av ryska kvinnor att de var fetta, maskulin och fula samt fulla. Ryska kvinnor var vanligtvis och företrädelsevis bönder, gatusopare eller traktoristas. Idag istället  den enahanda bilden av ryska kvinnor är att de är vackra. Men detta är inte något som ska firas. Tvärtom är det något att frukta eller åtminstone att vara på sin vakt mot. Där ryska kvinnor under det kalla kriget var utmålade som tråkiga, men i slutändan ärliga, är de idag representerade som materialistisk, pengafokuserade, manipulativ, promiskuösa, underklädda och amoraliska. De är femme fatales som tar intet ont anande oskyldiga västerlänningar och stjäl deras pengar. Vanligtvis de är spioner, prostituerade eller gangsters.

Den lätthet med vilken västerländsk allmänhet accepterade helt obevisade påståenden om ryskt fusk under den senaste olympiska dopningsskandalen utan att ge ryssarna minsta rätt till försvar är ett bra exempel på detta. Anhängare av ett generellt förbud mot ryska idrottare hade inget behov av att motivera sina påståenden, samt det var uppenbart att ryssarna skulle nekas sin oskuldspresumtion. Eftersom den västerländska stereotypen av ryssar är att de är axiomatiskt oärliga fanns ingen press på de anklagande grupperna att göra detta. Ryssarna är också på en och samma gång; och trots den uppenbara motsättningen; både djävulskt listiga och ganska dumma. De är också helt inkompetenta och ineffektiva. Ändå är de kusliga eftersom de är så aggressiva och våldsamma. Den enda kvalitte jag sett att media tillåter ryssar besitta är mod. Ryssland tragiska rekord i krigssegrar gör det omöjligt för oss att tycka något annat. Dock är det ryska modet inte tänkt att vara detsamma som västerländskt mod. Snarare är ryskt mod en effekt av deras underliggande dumhet och aggressivitet samt deras förment karaktäristiska besatthet med pengar och makt. Som kan förväntas kryddas reportagen från Ryssland med deras hedonistiska sätt: båtar, lyx, fester och lösaktiga sexliv. Om Moskva i dag, tillskillnad från under det kalla kriget, är känt för sitt nattliv är detta inte något som ska firas; som är fallet med Berlin, men bara är något apokalyptiskt och olycksbådande. Ryssland självt är naturligtvis allt som kan förväntas av ett land som producerar sådana fruktansvärda människor. Landet är bröstgänges, mutbart och hänsynslöst, regerade av en regering som är lika våldsam, korrupt och brutal. Människorna i deras regering är djävulskt listiga men också något larviga och improduktiva. Som ett resultat, även om Ryssland hotar och är farligt, är det också övermodigt och på något sätt barockt.

Självfallet måste Putin, ledaren för ett sådant land vara macho, och hänsynslös är kanske det vanligaste ordet som används för att beskriva honom. Han är vidare en gangster, våldsam liksom de människor han leder. Att denna västerländska stereotyp av Ryssland och ryssar är långt fristående från verklighetens ryss ska inte behöva sägas. För att undvika missförstånd, Ryssland; eller åtminstone de delar av Ryssland som jag har besökt, har imponerat på mig som ett extremt laglydigt och ordnat land, ryssarna är familjecentrerade, toleranta, välutbildade och mycket självförsörjande på både mat och kultur. Normer för personlig och offentlig ärlighet är enligt min erfarenhet faktiskt mycket hög. När jag skriver allt detta förnekar jag naturligtvis inte Rysslands många problem. Inte heller har jag någon önskan att presentera ryssarna som bättre än de är. Men eftersom detta inlägg är i syfte att motverka negativa stereotyperna av Ryssland och ryssar är det de positiva jag valt fokusera på. Negativa stereotyper om olika etniciteter av det slag som nu cirkulerar om Ryssland och ryssarna har en lång historia i Västeuropa och den västerländska kulturen. Så sent som på 1970-talet var stereotypa representationer av olika etniciteter legio inom media. Detta har nu lyckligtvis försvunnit så som varandes rasistiskt och djupt kränkande. Ett påfallande undantag kvarstår dock. Negativa framställningar om Ryssland har istället tilltagit och blivit värre.

I själva verket är det nu helt genomgripande och upprepas i all oändlighet; i filmer, på nyheterna, i övrig media, och i oändliga antal TV-serier. Det är så genomgripande att ingen västerlänning kan undvika det, och väldigt få kan motstå dess inflytande. Vad som gör det värre är att det inte finns någon att anföra motbevis. I en tid av jihadistterrorism går negativa stereotyper om ryssar helt obemärkt förbi. I en tid av ökad internationell spänning mellan västvärlden och Ryssland får avhumanisering av ryssar flera andra negativa konsekvenser. För vilken förståelse kan det finnas mellan västvärlden och de västvärlden väljer att se som gangsters och vildar? I processen sänker vi tröskeln till gränsen för där våld mot ryssar blir acceptabelt. Detta har varit det oföränderliga historiska mönstret oavsett vilken grupp eller etnicitet som den riktar sig mot. Finns ingen anledning tro att det  kommer bli annorlunda mot ryssarna. Risken för krig ökar vid oförståelse inför din nästa. Till skillnad från andra koloniala målgrupper genom tiderna har ryssarna däremot förmågan att motstå och slå tillbaka, deras historia visar att de kommer att göra det. Det är i vårt eget intresse att upphöra med beteendet. Att vidarebefordra eviga mediala stereotyper om alla andra kulturer och etniciteter än vår måste fördömas och identifieras som den enkla rasism det kan vara.

Vägen till hägringen

Varje människa har drömmar och åstundan. Skillnaden ligger i hur många av oss tror att ett uppnående av dessa drömmar kommer tillföra oss välbehag, mental uppfylldhet och belåtenhet. Sanningen är den att ingen kan nå sina drömmar och människan kan aldrig åstadkomma nöjdhet, annat än för korta ögonblick. Individuella prestationsinsatser och samhällsprojekt är kortlivade. Det som är imponerande och spännande idag är ofta snabbt utfört imorgon. Det finns miljontals exempel på detta; knyta skon för första gången, cykla i nedförsbacke, det första obekväma sexuella samkvämet. Med tiden växer vi alla och med den tillväxten når vi balans samt, viktigast av allt, kunskapen om hur vi fortsätter växa. Men drömmar om vår egen framtid och samhällets är inte helt olikt en gäckande hägring: vi kan resa mot det, men du kommer aldrig dit. Det kommer alltid att finnas en ny hägring att sträva mot. Når vi någonsin en perfekt kropp, ideala civila förhållanden, en idealisk miljö, perfekta samhällsförhållanden? Nej. Det är i strävan efter den bättre människan vi kan inse att vi aldrig kommer att nå våra ideal. Eller om vi gör det kommer det inte längre vara den tilltänkta ideala situationen så länge, eftersom människan längtar efter att växa, och därmed är aldrig det som är perfekt i dag perfekt i morgon. Därför kan vi uppnå och åstadkomma vad vi vill, men nyckeln till varaktig lycka är fortsatt mental tillväxt, fortsätt framåt, stegvis mot hägringen. Människan kommer aldrig att komma dit, men kunskapen om att det är normalt behövs för att vi ska slippa utopierna.

 

C.S Lewis

“Don’t let your happiness depend on something you may lose.”

Förvärvad förhöjd upplevelse

Det bästa kaffet med det smakrikaste konditoriet finns för avnjutning i Riga, inbäddat i en ordinär källare i ett extraordinärt Jugendhus invid en kyrka och Kanadas ambassad. Där finns det hembakade kakor, bakade efter säsongens frukter, samt naturligtvis kaffe: ett kaffe som kommer från de bästa rosterierna och sedan bryggs eller dras så omsorgsfullt, så minutiöst att det liknar konst mycket mer än kaféservice. Tillsammans kulminerar denna plats i en perfekt treenighet; elegant, opretentiös, enkel. Enkelheten finns där sedan personalen funnit det för bäst att eliminerat överskott till förmån för det väsentliga. De lärde mig sedan göra samma sak med mitt kaffe.

Jag brukade i ungdom avnjuta mitt kaffe med massor av grädde och en del sötningsmedel tills det mer var en svag kalorityngd dessert än en kopp svart. Den övriga avskalade estetiken i detta kafé uppmuntrade mig då att börja njuta av kaffesmaken utan tillsatser. En första klunk av oredigerat kaffe tog jag i denna källare en Riga:esque och regntung oktoberdag 2005. Den första klunken var bitter och en stark ilning nådde gommen, men för första gången i mitt liv kunde jag smaka det verkliga kaffet. Det var mer givande än någon av de söta, svaga, vita koppar från förr. Jag återvänder sällan till det överdrivna kaffet efter denna stund. Svart kaffe, naket kaffe är för livet: när du eliminerat överskotten, när du medvetet valt att undvika livets tomma kalorier, det som återstår är exponentiellt mer delikat, nöjsammare, mer givande. Det kan vara en bitter chock vid första kontakt; men, ungefär som släta koppar kaffe, är ett meningsfullt liv en förvärvad smak. Smutta långsamt och njut av upplevelserna utan tillsattser.

William James

"Act as if what you do makes a difference. It does."

Vad jag är värd

Vi vill alla göra bra val i livet. En strävan efter att fatta det mest rättfärdiga av beslut. Men våra impulsiva, däggdjurshjärnor kommer gärna i vägen och ställer till det. I stället för att förlita oss på förnuft och fakta, vill vi ofta validera våra medvetet dåliga beslut med någon form av: Det-är-nödvändigt-motivering. En av de värsta bland dessa är att: Jag förtjänar det! Tyvärr är mänskligheten i stort rätt bra på att använda denna ursäkt för att fösa undan vår logiska skärpa för att hänge oss åt till mig gives det jag är värd. Ibland och initialt är ursäkten till oss själva tämligen godartad; Efter en lång och varm dag, jag förtjänar en bit choklad. Visst, de flesta av oss inte kommer uppleva några större negativa effekter från lite gott. Denna ensamma bit på en dag kan dock snabbt torpederas när man förvandlas bitentill två, två blir fyra, fyra blir åtta två gånger om dagen etc. Trots allt, om du förtjänar en bit, varför inte mer? Varför inte flera varje dag? Även om du förtjänar det, även om beslutet verkar vara den rätta är; Eftersom jag förtjänar det, aldrig en av otaliga goda motiveringana till ett handlande. Betänk att chokladbiten nu ersätts av en bit land, lite oljerikedomar, några ovanliga mineraler i Afrika. Europa och Väst lever på att vi anser oss förtjäna vårt goda liv. Ett minimalistiskt tänkande som kommer utarma oss alla. Vi förtjänar inget men är skyldiga mycket.