Slavofobi

 

Det börjar uppenbara sig en ny form av fobi i vår media, en nyväckt Slavofobi. Den stereotypa bilden av ryssar som opålitliga och aggressiva verkar tyvärr vara den sista acceptabla formen av västerländsk rasism. Liksom all form av rasism, är den stötande, avhumaniserande och farlig. I en värld av överdriven politisk korrekthet är etnisk profilering oftast tabu inte mot alla. Ryssarna är numera regelbundet representerade i väst på vissa karaktäristiska sätt. Ryska män är brutala, tystlåtna, slarviga, ofta berusade, och alltid grymma. De talar i tjocka tunga brytningar. De klär sig dåligt, är oärliga, våldsamma och giriga. De behandlar kvinnor som luft och om de är rika är de korrupta; "Ryssland" och "korruption" är två ord som västerlänningar sätter ihop med automatik. Typiska ryska män är tjuvar, torpeder eller skurkar, en ärlig rysk oligark är en självmotsägelse. Under det kalla kriget var vår stereotypa bild av ryska kvinnor att de var fetta, maskulin och fula samt fulla. Ryska kvinnor var vanligtvis och företrädelsevis bönder, gatusopare eller traktoristas. Idag istället  den enahanda bilden av ryska kvinnor är att de är vackra. Men detta är inte något som ska firas. Tvärtom är det något att frukta eller åtminstone att vara på sin vakt mot. Där ryska kvinnor under det kalla kriget var utmålade som tråkiga, men i slutändan ärliga, är de idag representerade som materialistisk, pengafokuserade, manipulativ, promiskuösa, underklädda och amoraliska. De är femme fatales som tar intet ont anande oskyldiga västerlänningar och stjäl deras pengar. Vanligtvis de är spioner, prostituerade eller gangsters.

Den lätthet med vilken västerländsk allmänhet accepterade helt obevisade påståenden om ryskt fusk under den senaste olympiska dopningsskandalen utan att ge ryssarna minsta rätt till försvar är ett bra exempel på detta. Anhängare av ett generellt förbud mot ryska idrottare hade inget behov av att motivera sina påståenden, samt det var uppenbart att ryssarna skulle nekas sin oskuldspresumtion. Eftersom den västerländska stereotypen av ryssar är att de är axiomatiskt oärliga fanns ingen press på de anklagande grupperna att göra detta. Ryssarna är också på en och samma gång; och trots den uppenbara motsättningen; både djävulskt listiga och ganska dumma. De är också helt inkompetenta och ineffektiva. Ändå är de kusliga eftersom de är så aggressiva och våldsamma. Den enda kvalitte jag sett att media tillåter ryssar besitta är mod. Ryssland tragiska rekord i krigssegrar gör det omöjligt för oss att tycka något annat. Dock är det ryska modet inte tänkt att vara detsamma som västerländskt mod. Snarare är ryskt mod en effekt av deras underliggande dumhet och aggressivitet samt deras förment karaktäristiska besatthet med pengar och makt. Som kan förväntas kryddas reportagen från Ryssland med deras hedonistiska sätt: båtar, lyx, fester och lösaktiga sexliv. Om Moskva i dag, tillskillnad från under det kalla kriget, är känt för sitt nattliv är detta inte något som ska firas; som är fallet med Berlin, men bara är något apokalyptiskt och olycksbådande. Ryssland självt är naturligtvis allt som kan förväntas av ett land som producerar sådana fruktansvärda människor. Landet är bröstgänges, mutbart och hänsynslöst, regerade av en regering som är lika våldsam, korrupt och brutal. Människorna i deras regering är djävulskt listiga men också något larviga och improduktiva. Som ett resultat, även om Ryssland hotar och är farligt, är det också övermodigt och på något sätt barockt.

Självfallet måste Putin, ledaren för ett sådant land vara macho, och hänsynslös är kanske det vanligaste ordet som används för att beskriva honom. Han är vidare en gangster, våldsam liksom de människor han leder. Att denna västerländska stereotyp av Ryssland och ryssar är långt fristående från verklighetens ryss ska inte behöva sägas. För att undvika missförstånd, Ryssland; eller åtminstone de delar av Ryssland som jag har besökt, har imponerat på mig som ett extremt laglydigt och ordnat land, ryssarna är familjecentrerade, toleranta, välutbildade och mycket självförsörjande på både mat och kultur. Normer för personlig och offentlig ärlighet är enligt min erfarenhet faktiskt mycket hög. När jag skriver allt detta förnekar jag naturligtvis inte Rysslands många problem. Inte heller har jag någon önskan att presentera ryssarna som bättre än de är. Men eftersom detta inlägg är i syfte att motverka negativa stereotyperna av Ryssland och ryssar är det de positiva jag valt fokusera på. Negativa stereotyper om olika etniciteter av det slag som nu cirkulerar om Ryssland och ryssarna har en lång historia i Västeuropa och den västerländska kulturen. Så sent som på 1970-talet var stereotypa representationer av olika etniciteter legio inom media. Detta har nu lyckligtvis försvunnit så som varandes rasistiskt och djupt kränkande. Ett påfallande undantag kvarstår dock. Negativa framställningar om Ryssland har istället tilltagit och blivit värre.

I själva verket är det nu helt genomgripande och upprepas i all oändlighet; i filmer, på nyheterna, i övrig media, och i oändliga antal TV-serier. Det är så genomgripande att ingen västerlänning kan undvika det, och väldigt få kan motstå dess inflytande. Vad som gör det värre är att det inte finns någon att anföra motbevis. I en tid av jihadistterrorism går negativa stereotyper om ryssar helt obemärkt förbi. I en tid av ökad internationell spänning mellan västvärlden och Ryssland får avhumanisering av ryssar flera andra negativa konsekvenser. För vilken förståelse kan det finnas mellan västvärlden och de västvärlden väljer att se som gangsters och vildar? I processen sänker vi tröskeln till gränsen för där våld mot ryssar blir acceptabelt. Detta har varit det oföränderliga historiska mönstret oavsett vilken grupp eller etnicitet som den riktar sig mot. Finns ingen anledning tro att det  kommer bli annorlunda mot ryssarna. Risken för krig ökar vid oförståelse inför din nästa. Till skillnad från andra koloniala målgrupper genom tiderna har ryssarna däremot förmågan att motstå och slå tillbaka, deras historia visar att de kommer att göra det. Det är i vårt eget intresse att upphöra med beteendet. Att vidarebefordra eviga mediala stereotyper om alla andra kulturer och etniciteter än vår måste fördömas och identifieras som den enkla rasism det kan vara.