Die Wortemacher des Krieges (1914)

Die große Zeit! Des Geistes Haus zerschossen mit spitzem Jammer in die Lüfte sticht.

Doch aus den Rinnen, Ritzen, Kellern, Gossen befreit und jauchzend das Geziefer bricht.

Das einzige, wofür wir einig lebten, des Brudertums in uns das tiefe Fest, wenn wir vor Einem Himmel niederbebten, ist nun der Raub für eine Rattenpest.

Die Tröpfe lallen, und die Streber krächzen und nennen Mannheit ihren alten Kot.

Daß nur die fetten Weiber ihnen lechzen, wölbt sich die Ordensbrust ins Morgenrot.

Die Dummheit hat sich der Gewalt geliehen, die Bestie darf hassen und sie singt.

Ach, der Geruch der Lüge ist gediehen, daß er den Duft des Blutes überstinkt.

Das alte Lied! Die Unschuld muß verbluten, indes die Frechheit einen Sinn erschwitzt.

Und eh nicht die Gericht-Posaunen tuten, ist nur Verzweiflung, was der Mensch besitzt.

Desmond Tutu

"Frequently people think compassion and love are merely sentimental. No! They are very demanding. If you are going to be compassionate, be prepared for action."

Charlie Chaplin

"We think too much and feel too little. More than machinery, we need humanity. More than cleverness, we need kindness and gentleness."

Åtgärder

Det finns en del av mig som anser ett tredje världskriget på väg. Det är bara det att kriget inte blir som vi trodde det skulle vara, det vill säga en konfrontation mellan stormakter och ett förödande kärnvapenutbyte. I stället får vi en uppsättning av lågintensiva konflikter med icke-statliga aktörer, förvirrande och i vissa fall obefintliga stridslinjer samt snabbt skiftande allianser.

Allianser som alla syftar till att trygga sin position i kampen om energiresurserna. Det kan inte finnas någon tillfällighet i att de pågående striderna i Syrien, Irak, Libyen och Ukraina alla sammanfaller med områden rika på energiresurser eller för vilka importerade energiresurser är i riskzonen. I Syrien, Irak och Libyen är olja, men även naturgas, som ligger bakom konflikten. ISIS i Syrien och Irak har angripit oljeraffinaderier för att driva upp deras kassaflöde. De och alla krafter i världen förstår att oljan är den flytande hegemonin alla vill äga. I Ukraina lurar naturgasen i bakgrunden; Ryssland som har en av de största reserverna av naturgas i världen har hotat att minska leveranserna till Europa, som är beroende av Ryssland för cirka 30 procent av sin gas. Hotet mot Europa är i sin tur ett svar på handelssanktioner mot Ryssland för sin påstådda roll i att hjälpa ukrainska rebeller. Den lågintensiv konfrontation i Sydkinesiska havet mellan Kina och dess grannar, Vietnam och Filippinerna, är den mest framträdande tvisten om själva ägandet av energiresurser snarare än enbart flödet av dessa resurser. Traditionell diplomati bland stormakterna verkar inte ha varit effektiva på att lösa dessa konflikter. Och, traditionella militära operationer verkar även de mindre effektiva.

En av de mest uppenbara strategier för att lösa dessa konflikter; snabb och permanent minskning av fossila bränslen genom effektiviseringar, bevarande och utbyggnad av förnybar energi, verkar tyvärr inte vara en framträdande del av de politiska åtgärderna. En sådan minskning skulle inte nödvändigtvis leda till dessa konflikter att försvinna; men de kan bli mycket mindre farligt eftersom stormakterna skulle vara mindre intresserade av dem och därmed mindre benägna att göra en felbedömning som skulle leda till en större global konflikt. Klart är att världen behöver fokusera på det uppenbara behovet av att minska inte bara fossila bränslen energianvändning, men även användningen av alla världens ej förnybara resurser för att förebygga konflikter. Att människor kan ha ett bra liv utan evig tillväxt är tyvärr ännu inte en del av medvetandet hos de flesta av världens ledare. Och det betyder att vi bör förbereda sig för ett mycket långt världskrig.

John Pilger

"If those who support aggressive war had seen a fraction of what I've seen, if they'd watched children fry to death from Napalm and bleed to death from a cluster bomb, they might not utter the claptrap they do".

The XIVth Dalai Lama

"Peace, in the sense of the absence of war, is of little value to someone who is dying of hunger or cold. It will not remove the pain of torture inflicted on a prisoner of conscience. It does not comfort those who have lost their loved ones in floods caused by senseless deforestation in a neighboring country. Peace can only last where human rights are respected, where people are fed, and where individuals and nations are free." 

Nationen eller de goda imperierna

Det går utmärkt att slå upp begreppet nationalstat. Nota bene att den svenska definitionen är något annorlunda än det engelska originalet nation state. En multietnisk nationalstat är just det; ett land där flera etniska grupper har etniskt definierade rättigheter,oftast gällande språk och undervisning. T.ex. Finland där svenska och finska är officiella språk, Israel där hebreiska och arabiska är officiella språk och där den civillagstiftningen tragiskt nog är religiös, Eller Kanada där franska och engelska är officiella språk och där franska katoliker har sitt eget skolsystem. Storbritannien och dess Walesare och Nordirländare också med här.

Men när folk skall dela på en stat slutar det emellertid oftast som i Syrien, Libanon, Irak, Jemen eller Libyen. Inte med en ny multietniskt stat. Alla misslyckas, tänk på vad vi européer gjorde i Jugoslavien, Sudettyskland, Cypern, Nordirland, Spanien/Baskien och Ukraina. Lyckade exempel är få;Åland, Tjeckoslovakien och Sverige/Norge. Den allmänna trenden tycks nu vara att multietniska nationalstater är i färd med att sönderfalla i etniska ministater. Cypern och Nordirland bryts sönder av irredentismens krafter. Med andra ord; tvärtemot de gamla marxistiska och de nya islamistiska drömmarna om att avskaffa världens politiska uppdelning i länder faller de flesta isär.

Om man i stället ser till historien, så har faktiskt imperiemodellen lyckats betydligt bättre än den nuvarande multietniska nationalstatsmodellen vad gäller fredlig samexistens. Jämför den relativt fredliga samexistens mellan etniska grupper som i dag slår ihjäl varandra inom de Sovjetiska, Ottomanska eller Brittiska imperierna. Vad gäller imperierna: Visst använde britterna och sovjeterna samt ottomanerna vådligt våld för att hålla ihop sina imperier, men det var först efter Sydasiens självständighet som muslimer och hinduer slog ihjäl varandra i en takt av ca 20-30 miljoner per år. Och visst var Sovjet en våldsstat, men öppet krig mellan etniska grupper förekom inte. Ottomanerna lika så. Bara en påminnelse om att den gångna tidens ondska inte alltid var så ond som vi lärt oss att förstå den.