De enkla svarens eko

Mina åsikter dupliceras inte av massans eko, delvis för att det inte finns tillräckligt med människor där ute som tycker som jag, men också för att jag ständigt och avsiktligt försöker utmana min sen på världen och förståelse för densamma genom att läsa saker från hela det politiska spektrumet. Jag samlar in så mycket information jag kan från en mängd olika skarpsinniga källor, väljer och väljer vad som är meningsfullt för mig och sedan syntetiserar det bästa jag kan med den grundbildning jag besitter. Även om jag är grundad i vissa nyckelprinciper är mitt perspektiv på specifika sakfrågor fortfarande formbar eftersom jag tar in ytterligare information och därmed får nya perspektiv. Jag försöker acceptera och erkänna min egen okunnighet och se livet som en resa med ständig mental, emotionell och andlig tillväxt eller om man vill; förändring. Om jag inte ökar min kapacitet inom alla dessa områden tills den dag jag dör, gör jag fel mot mig själv och övriga på denna Tellus. Jag ser livet som en kamp mot min egen okunnighet, i motsats till en besatthet med andras okunnighet. Du kan påtvinga andra din moral, men du kan dela av din uppnådda visdom. Det enda sättet världen kommer att förbättras på lång sikt med en stabil, hållbar grund är om fler av oss blir tankemässigt förändringsbenägna. Nyfikna.

Det är en personlig resa och det är vår individuella plikt att acceptera det. Medan jag bara har kontroll över mitt eget beteende betyder det inte att andras beteenden är irrelevanta för mitt liv. Tyvärr verkar det som händelserna i världen just nu blir förödande. Uppfattningar är låsta och enkla svar är dagens rätt. Jag bevittnar hur människor separerar sig frivilligt i alltmer i konstiga, otänkbara och våldsamma subkulturer. Något verkar ha hänt vårt kollektiva medvetande och många individer som jag brukade respektera har blivit förargliga polariserade och obehärskade i sina analyser. Radikaliserade muslimer och radikaliserande skribenter har samtliga numera enkla svar på livets eviga komplexa frågor. Vad värre är, den här utvecklingen skapar gro grund för de mest destruktiva människorna i vår livstid; de krigsvänliga interventionisterna och ekonomiskt expansiva nyliberalerna; krafter som med dagens globala miljöproblem är en av de mest perversa och farliga bieffekterna av det nuvarande självsäkra oreflekterade politiska klimatet.

Sydstaternas historiska plats

Ikonoklaster. Mänsklighetens svar på svärmande gräshoppor, en enig massa, framåt, utan pardon och reflektion. Nu faller statyerna av konfederationens soldater i USA. Varifrån kom detta hat? Jag dristar mig till att gissa; okunskap. De är okunniga unga gangsters som förstör i tron att det är en symbol för slaveri. Men under mina år inom det amerikanska systemet lärde jag mig att denna hopfogning av en konfederalsk soldat och slaveri strider mot all känd historisk forskning. Slaveriet i de södra staterna var begränsat till de stora agrikulturella områden som i dagens språkbruk har kommit att kallas för plantager. Slavar var dock arbetskraft inom hela det amerikanska jordbruket innan kriget som felaktigt kallas det amerikanska inbördeskriget. Detta system förkom självfallet i Konfederationen men var utbrett i hela USA. Det var en ärvd institution från den tidpunkt då den nya världen koloniserades av europeiska ekonomiska intressen. Slavar var inte en sydstatsuppfinning. Det tillkom långt före självständighetsförklaringen, eftersom det fanns resurser som skulle utnyttjas men ingen arbetskraft. De första slavarna var vita slavar, men de dog som flugor från malaria och gula febern. Indianska amerikaner användes sedan som slavar, men de arbetade inte. Då upptäcktes det att vissa afrikaner hade immunitet mot malaria och motstånd mot gula febern och en källa till arbetskraft var lokaliserad. Slavarna köptes från de afrikanska stammarna som årligen genomförde räder mot sina grannar och vars byte var just människor.

Konfederationens soldater ägde inte slavar, och som alla bildade människor, de kämpade inte för slaveriet. De kämpade, för deras land hade invaderats. Och med land menar jag delstaten; Konfederationen var nämligen inte deras land mer än USA hade varit. Deras land var deras stat. På den tiden lågt det amerikanska folkets lojalitet hos sin delstat. De tänkte på sin delstat som sitt land. Enligt deras mening var Förenta staterna något som EU är för fransmän, italienare, holländare, svenskar. Och tro mig när jag skriver att vi Européer fortfarande ser oss själva som delstatsmedborgare, inte som EU-medborgare. Minns att Robert E. Lee erbjöds att leda unionens armé, dock avböjde han med motiveringen att han inte kunde inleda ett krig mot sitt eget land, med vilket han menade landet Virginia. Vidare måste jag påminna mindre kunniga läsare om att president Lincoln själv om och om igen sa så handlade inte kriget om slaveri. Det handlade om att "bevara unionen", det vill säga riket USA. Om det skulle tillåtas att Södern lämnade skulle det innebära att det skulle finnas en Union i norr och många små länder inom en Konfederation i Söder som skulle konkurrera om de stora utrymmena väster om Mississippi. Det spirande imperiet med maktens baroner i Washington ville inte ha någon konkurrens. Om Södern kunde lämna skulle Norr förlora sin marknad för sina relativt högt prissatta tillverkningsvaror som det hoppades sälja i Söder genom att upprätta en tulltaxa mot de billigare brittiska varorna. Delstaterna i söder tänkte helt när de insåg att de då skulle straffas dubbelt; högre priser på varor och lägre återbetalningspriser från britterna på export av bomull. Denna ekonomiska konflikt mellan nord och syd fortsatte länge innan den provocerade fram en separation. Jag och många med mig ser det så kallade "inbördeskriget" i de ljuset av de ekonomiska termer som provocerade fram blodet.

Det hade alltså ingenting alls att göra med slaveriet. Själva beteckningen, "inbördeskriget" är då också en lögn. Ett inbördeskrig är när två sidor kämpar för att uppnå regeringskontroll. Sydstaterna kämpade inte för att få kontroll över den amerikanska regeringen. Det kämpade för att norr hade invaderat deras länder då deras secession var laglig. Lincoln gav heller inte slavarna sin frihet. Ty om inte Lincoln hade mördats var hans plan att skicka svarta, som han ansåg som underlägsna de vita, tillbaka till Afrika eller låta dem kolonisera Sydamerika. Detta är inte en obskyr konspirationsteori. Det är ett dokumenterat faktum. Hela proklamationen var därmed propaganda. Det hade två syften: ett var att tysta abolitionisterna. Den andra var att främja ett slavuppror i de sydliga staterna så Sydliga trupper skulle lämna frontlinjen för att skydda kvinnorna och barnen där hemma. Så Lincoln visade sin sympati med slavarna genom att frigöra slavar där han inte hade jurisdiktion att frige dem men behålla dem kedjade i norr där han hade kunnat ge dem rättigheter. Lincoln utfärdar proklamationen som syftar till att skapa ett slavuppror eftersom han var på väg att förlora kriget. Men Syd hade aldrig tillräckligt många soldater för att få fram en reserv att driva på sina militära segrar.

Däremot hade Nordstaterna ett oändligt utbud av invandrare från Irland, varav de flesta snabbt dog för dåtidens amerikanska rike. Minns även att motstånd mot kriget i Norr var högt. Lincoln var tvungen att arrestera och fängsla runt 300 nordliga tidningsägare och redaktörer. Slaveri var i USA på denna tid en ärvd institution, inte en Sydstatskonstruktion. Slaveriet skulle gradvis ha försvunnit som institution, eftersom invandrare till södern började bilda en arbetskraft och de överkultiverade plantageområdena höll på att förlora sin fertilitet. Slaveri fanns så länge som det inte fanns nya invandrare, som istället för att bli en lokal arbetskraft, flyttade västerut, ockuperade indianernas mark, dödade dem och blev oberoende jordbrukare. Så striden av idag om Konfederationens statyer är bara till för att så social fiendskap mellan raser. Förstörelsen av Amerika kommer i förlängningen att bli resultatet. Precis som striden emellan ikonoklaster och ikonoduler alltid fällt riken kommer så ske även här. Okunnighet i skydd av massan fäller alltid imperier efter de krossat statyerna.

Zapad

Det är nu bara knappt fyra veckor innan starten av Rysslands Zapad-militärövning i Vitryssland. Svenska medier och debattörer låter alarmklockorna ringa, ivrigt påhejade av särintressena i svenska försvaret; övningen är egentligen en invasion av NATO-länderna. Samtidigt, på andra sidan klotet, mobiliserar USA en militärstyrka utanför Sydkorea halvön som mycket väl kan antända ett världskrig. Märkligt nog, eller kanske inte, rapporterar västerländska medier inte med en uppenbar oro över denna mycket mer olyckliga utveckling. Den selektiva hothysterin som drabbat Sverige i ljuset av Ryska-Vitryska militära försvarsövningar, som en del av oss kommer ihåg förekommer var fjärde år, är tröttsam och riskerar bli kostsam i ljuset av nya militära system som alarmisterna i försvaret kommer kräva. Ryssland och Vitryssland hävdar att det totala antalet trupper som berörs är omkring 13 000. USA och andra NATO-medlemmar motsätter sig detta och påstår, utan bevis, att siffrorna är närmare 80–100’. Rysslands sändebud till NATO har presenterat en sammanställning av de militära styrkor, en sammanställning som stödjer siffran 13 000.  Detta samtidigt som Lavrov sa att anklagelser om att Zapad är något mer än defensiva förberedelser är "nonsens".

Dessa diplomatiska försäkringar har inte stoppat svenska medier från att skriva upp den kommande Zapad som nära nog en krigshändelse. ”Rysslands militär övar nära Baltikum vilket ger upphov till rädsla för nya aggressioner och är en övning i att hota det fredliga USA” är temat som Rysslands-okännarna fräser fram på sina tangentbord, anförda av Oksanen och Wolodarski. Expressen har kallat de kommande ryska övningarna "destabiliserande". Men betraktat lite nyktert; det har genomförts otaliga NATO-övningar och skett en oöverträffad amerikansk militär uppbyggnad runt Rysslands gränser de senaste tio åren, något som i sig får anses vara destabiliserande. Det verkar som om Zapad-skeptikerna säger att Ryssland bara får ha en armé i sitt eget land och de ska förbjudas att utföra provokativa defensiva åtgärder med en allierad granne. En tvivelaktig logik. Vad de militärvänliga debattörerna inte nämner är att Zapad genomförs inom ryskt eller vitryskt territorium, och att Nato-gränsen de är nära har kommit att existera endast på grund av en östlig expansion av den amerikanska militära alliansen. 

Sällan nämns att NATO förra året genomförde sitt största krigsspel sedan slutet av det kalla kriget när de genomförde Anacondaövningarna i Polen och Baltikum. Dessa övningar involverade över 30 000 trupper och 24 av de 27 NATO-medlemsländerna deltog. NATO-alliansen har, tillskillnad från Ryssland som vidhåller sin fyra års intervall, expanderat antalet krigsövningar. Förra året, förutom den gigantiska Anaconda, genomfördes fler övningar: Summer Shield, Iron Wolf, Saber Strike och BALTOPS. Ett bra perspektiv på hur västligamedier har ryssen på hjärnan är att nästa vecka kommer USA att genomföra enorma militära manövrar på Koreahalvön med sina sydkoreanska och japanska allierade. Dessa övningar kommer att innebära upp till 75 000 trupper, samt kärnvapenbestyckade krigsfartyg, flygbombningar samt amfibiska styrkor. Visserligen sker de amerikanska krigsspelen i Korea varje år; men varför har dessa manövrer blivit "acceptabla" i Väst? Självfallet har det att göra med de västerländska mediernas normaliserande funktion av USA som vän. Den massiva mobiliseringen är dock en ständig källa till hot i det kommunistiska Nordkorea, de betraktar det som en förberedelse till invasion.

Något med tanke på att USA aldrig undertecknade något fredstraktat med Nordkorea efter Koreakriget är rimligt.

Ändå fortsätter USA att ha sitt krigsspel i Korea trots samtal från både Ryssland och Kina där de ber Washington att frysa militära operationer för att ge diplomatin en chans att lösa krisen. Var är den brådskande oron över de olika amerikanska krigsspelen i de västerländska medierna? Istället är de upptagna med att skrämma till  obefogad oro över ryska militära övningar inom eget ryskt  territorium samt med en angränsande allierad. Dessa dubbla normer finns för att journalister på dessa nyhetsorgan inte längre försöker att rapportera om eller analysera en objektiv verklighet. För alla som tvivlar på syftet med och funktionen hos dessa informationstjänster kan det emellertid tydligt ses att deras funktion är att dölja, normalisera det onormala, försvara den obestridliga, rättfärdiga det oförsvarliga. Så ju närmare Zapad vi kommer ju mer kommer svensk och internationell nyhetsmedia upptas av att fantisera över en rysk invasion av Europa med trupper som är stationerade inom Rysslands eget territorium, samtidigt som de omges av NATO-styrkor från mer än 20 länder. 

Förändringsovilja

Ännu en sommar. Ledigheten nyttig och nödvändig. Världen har frustat vidare mot sin ofrånkomliga undergång och sekterismen förstärkts för varje dag som gått. Vilken flagga du ån är född under; vare den amerikansk, tysk, israelisk, palestinsk, rysk, fransk eller burundisk så har vi samma grundläggande behov. Oavsett vilken sagofigur du tillber söker vi samma vardagstygghet. Är det på ett globalt plan omöjligt att behandla andra med samma värdighet och respekt som en själv kräver för en själv och för familjen Det verkar så. Ledarna attackerar varandra, apa ser och apa gör. Ledarna av idag är inte föredömen de är fördömande förförare. Vi talar i Väst om demokrati och frihet medan våra händer är färgade av århundraden av blodsoffer. Vi har demokratisering som ett ordligt vapen för att ge oss skäl att plundra en värld som under lång tid har upplevt förödelse för vi efterfrågat råmaterial. godhet. Delar av Västvärlden har uppenbarligen levt sitt 2000-tal utan att titta på sitt förflutna och identifiera de delar av nationskaraktären som medfört smärta mot andra invånare. Nationer och folk som vägrar att erkänna sina brott och se lidandet av sina offer är ett ont för världen och borde bara förvänta sig ondska som sin belöning. USA och dessa allierade har alltför länge ansett sina egen upplevda oförrätter mer värda upprättelse än de lidande dessa upprättelser kostar civila i Irak, Afghanistan, Libyen, Yemen, Ukraina, Venezuela, Nordkorea, Kina, Pakistan och andra för presidenten okända platser.

Sommarlov

Sommaruppehåll når nu denna texthörna. Mitt skrivande här i grunden meningslöst, men upptäckande är det inte. Nu kommer sommaren, mental ledighet och upptäckartid väntar mig.  Existensens mening är utforskandet, livet är bara en upptäcktsfärd med givet slutmål. Jag lär, jag utvecklas, går mot det reella. Så nu och i två månader framåt kommer min nyfikna upptäckarglädje få styra framför den existentiella jobbrelaterade prestationsångesten.

John Trudell

"The great lie is that it is civilization. It's not civilized. It has been literally the most blood thirsty brutalizing system ever imposed upon this planet. That is not civilization. That's the great lie, is that it represents civilization."

Saudiarabiens dödsdans

Saudiarabien genomlider sina dödsryckningar. Inom det närmaste årtiondet sinar oljan och klimatet fortsätter att bränna upp de Saudiska städerna medan akvifer töms. Det mest sannolika året för landets kollaps är 2030 men eftersom den saudiska oljeexporten har sedan 2005 minskat med 1,4% per år, samtidigt som den egna befolkningen ökar och konsumerar mer kan omvälvningen och revolutionen komma tidigare. Då hamnar Saudiska statsintäkter snabbt på noll, och saudierna kommer inte att kunna köpa sig ut ur sin matbrist. Deras egen livsmedelsproduktion är redan hårt ansatt på grund av torka och vattenbrist, för trots sin ökenplacering använder det islamska riket 98 m³ vatten per invånare per år. Ett vatten som kommer från sinande grundvatten och 88% av det går redan till ett ineffektivt jordbruk. Avsaltningsanläggningar producerar 70% av kungarikets inhemska vattenförsörjning, men avsaltningen är energiintensiv och står för mer än hälften av den inhemska oljeförbrukningen.

När oljeproduktionen sjunker, tillsammans med statens intäkter, och den inhemska konsumtionen ökar, kommer kungarikets förmåga att använda avsaltning för att möta vattenbehoven uppenbarligen avta. Saudiarabien är redan idag regionens största energikonsument. Inhemsk efterfrågan har ökat 7,5% de senaste 5 åren, främst beroende på befolkningstillväxten. Saudiarabiska befolkningen kan växa från 29 miljoner människor nu till 37 miljoner år 2030, med ökat krav på energi och därmed mindre tillgängligt svart guld för exportmarknaderna. Minskande export från Saudiarabien kommer att påverka varje nation som importerar Saudiarabisk olja, särskilt de stora kunderna; Kina, Japan, USA, Sydkorea och Indien. När den saudiska oljan minskar kommer det finnas några få andra ställen att vända sig till, men även dessa exporterande länder kommer vilja använda sin olja på hemmaplan. Så Saudiarabiens oljerika land kommer upphöra med generösa statsbidrag till; olja, bostäder, mat och andra konsumentvaror har hållit populasen i schack. Enbart energitillskott utgör cirka en femtedel av Saudis bruttonationalprodukt. Men eftersom intäkterna blir allt mer ansträngda kommer de att behöva sänka subventionerna. Minns att en fjärdedel av saudierna lever redan idag i fattigdom, och ungdomsarbetslösheten är idag 30%. 

Kokpunkten kommer därmed och är oundviklig. Saudiarabiens lokala genomsnittliga temperaturer förväntas stiga med så mycket som 4 ° C samtidigt som mängden regn minskar, vilket resulterar i mer extrema väderhändelser. Kombinationen påverkar jordbruksproduktiviteten, som redan står inför utmaningar från övergravning och ohållbara industriella jordbruksmetoder och ökenspridning. 80% av Saudiarabiens livsmedelsbehov köps genom kraftigt subventionerad import. Utan bidrag och potentiella höjningar i de globala livsmedelspriserna skulle befolkningen snabbt påverkas av svält. Då har vi Syrienscenariot upprepat. Sekterismen finns där redan och lägg då till allt ovan att Mecka ligger i denna ökensand; frenesin i dödandet når garanterat nya höjder.