Andliga ryska riken

Ryssland har ett mål. Redan 2005 sa Vladimir Putin att hans viktigaste målsättning var att göra Ryssland starkt igen. För Ryssland är det inget konstigt eller farligt med det. I det ryska ortodoxa evighetsperspektivet är 25 års demokratiutveckling bara ett kort ögonblick. Inte ens 74 års kommuniststyre är en särskilt lång tid i den ryska historien. Den ryska historien skiljer sig från den västeuropeiska, en påminnelse som just nu behövs när Ryssland på nytt vänder sig utåt, med hänvisning till sin historia. Ryssland är landet som saknar en idé som skärselden, det är ett land där maximalismen styr, ett land som aldrig upplevde någon genomgripande renässans, ett land där medeltiden fortsatte ända fram till 1800-talet. Putin har framgångsrikt lett en enorm moderniseringsprocess. Det inåtvända har velat bli extrovärt. Vilket är välkommet. I och med Västs misslyckanden behöver vi inte mer av den globalistiska politiska varan. Efter upplösningen 1991 fanns det i västvärldens analyser av utvecklingen en stark fokusering på allt som förenade Ryssland med väst. Det demokratiska Ryssland som växte fram, skulle bli mer och mer likt oss. Med marknadsekonomi och fria val skulle följa ett normalt land, ett civilt samhälle där inte bara McDonalds utan också amerikanska pingstvänner och svenska kvinnoaktivister skulle få verka fritt. Men Putin har alltid konsekvent betonat att den demokrati Ryssland utvecklar måste anpassas till det samhället, till dess förflutna och dess nedärvda seder. Ryssland självt och ingen annan ska bestämma hur och när den ryska demokratin ska utvecklas har varit målet. När Ryssland nu åter äntrat den världspolitiska arenan som en motpol till USA så är det bra att minnas hur tiden löper i andra banor i Ryssland än i den övriga världen, en annan kalender är inte bara ett blad på en vägg utan även en identitet.

Under ett helt millennium har den ryska identiteten formats av ett slags föreställning om ett ryskt andligt världsrike, alltifrån Kievriket under det gamla Bysans, över katastrofen 1453 när Konstantinopels föll och en rad beryktade och fruktade tsarer till bolsjevikernas skapande av en gudlös supermakt. Imperietanken, ett sakralt rike är en stark beständighet i rysk historia. Sovjetunionens fall var det första verkliga avsteget från detta ryska imperietänkande i den ryska traditionen på tusen år. Att Putin och Ryssland i dag känner sig utsatta och inringade är därmed inte särskilt egendomlig. Det som är egendomligt är att USA och Nato vill fortsätta att inringa och kväva Rysslands resning. Jag välkomnar den.

Imperiets inre strider

Jag hyser inga varma känslor för Trump, men kan ändå inte låta bli att reflektera en stund på de historiska händelserna som skett under de senaste månaderna. Tidigt i primärvalen var Trump medias gunstling, med ändlös täckning på allt han sade eller gjorde. Han var ständigt i media, så mycket så att rivaler började klaga på en orättvis bevakning. De hävdade Trump fick fri sändningstid, medan de exkluderades. Trump hade då fått cirka 2 miljarder dollar i gratis mediatäckning. Sen var smekmånaden slut, och Trump gick från medias älskling, till djävulen reinkarnerad. Media ville ta hämnd på Trump och hans varje steg analyserades och förlöjligades. Men försent, media hade skapat sin Frankenstein. När Trump senare uttryckte sina känslor om Ryssland tog det ytterligare skruv. Han insisterade att han inte ville ett krig med Ryssland, och han skulle återställa USA: s relationer med Ryssland. Det var en vändpunkt, och från och med den dagen utsattes för obeveklig kritik och hån. Han anklagades för att vara ett ovetande Putin:skt verktyg. Detta följdes av en uppsjö av historier om hans nära förbindelser med Ryssland, och de eventuella relationer medlemmar av hans administration hade med Ryssland. Nu fanns det två skurkar; Trump och Ryssland och Russofoberna var outtröttliga. Ryssland, det amerikanska imeriets nya syndabock, blev förtalat och kallat för alla typer av innehållslösa namn, samt anklagades för allt som är ont i världen.

Men Trump höll fast och avförde de flesta av anklagelserna; stod fast vid tron att bättre relationer med Putin och Ryssland var en bra sak för världen. Saker eskalerade när grundlösa anklagelser publicerades och upprepas av företagens medier; Ryssland hade hackat e-postmeddelanden, och ingripit i valet för att hjälpa Trump till sin seger. Denna berättelse blev viral trots avsaknad av trovärdiga bevis. Journalistiken kastades åt sidan, alla rykten och tomma anklagelse, baserat på ingen källa eller anonyma källor, fick spridning. Tidningar som DN, SvD, NYT och Washington Post upprepade skamlöst rykten och klander. Det föreföll som en modern McCarthy-liknande häxjakt pågick. Underrättelsetjänster producerade skrattretande rapporter som bevis för sina anklagelser, men Trump höll fast sin övertygelse om att en bättre relation med Ryssland är en bra sak. Trump vägrade böja sig trots att gamla knep om att hänvisa till Trumps sexuella beteende planterades. De industriella grupperna, tillsammans med neo-konservativa, media och underrättelsetjänster vill ha Trump att demonisera Ryssland och Putin.

Underrättelsetjänster har förfinat sin förmåga att fälla regeringar över hela världen under de senaste femtio åren, och nu verkar de beslutat att fälla USA:s Långsökt? Tänk på det i en historisk kontext, speciellt den senaste tiden och dess händelseförlopp. Tänk på tidpunkten för de senaste läckorna. Det fanns där precis i tid inför Trumps första presskonferens. Vi är åskådare till en historisk kamp mellan en president och den på engelska kallade "deep state". Visst har det funnits många andra dragkamper i USA, men de har de befunnit sig i öppet krig i syfte att fälla en sittande president.

Deras mål är att göra Trump oanvändbar genom att vända så mycket negativ publicitet mot honom, att allmänheten kommer kräva riksrätt. Tiden får utvisa; kommer Trump vika och slås till underkastelse av starka inhemska krafter, och börja demonisera Ryssland eller kommer han att fortsätta att trotsa dem? Eller kommer Ryssland beskyllas för något nytt terrordåd i Baltikum? Time will tell.

Mairead Maguire

Love for others and respect for their rights and their human dignity, irrespective of who or what they are, no matter what religion - or none - that they choose to follow, will bring about real change and set in motion proper relationships.  With such relationships built on equality and trust, we can work together on so many of the threats to our common humanity.

Obetydelsen av pengar

Kraften som finns i pengar är inget annat än kraften av den energi vi har till vårt förfogande. Nya sedlar, gamla sedlar, mynt, bitcoins, guld har ingen betydelse, pengar omfattas inte av några uppenbara fysiska lagar. Banker på obestånd är oviktiga. Liksom att politik är oviktigt, vi argumenterar om vem som skulle vara en bättre president, det betyder li ka mycket som att titta på fotboll, det ger oss i alla fall något att prata om. Den storartade sanningen är den att primärt är politik och ekonomi avhängigt energi och andra naturresurser. Däremot kan enbart naturresurser upprätthålla en global ekonomi utan energin att utnyttja dem. Livsmedel som producerats av det industriella jordbruket, vårt kollapsande fiske, färskvatten, mineraler och olja kräver alla energi att skörda,samt sedan omvandla dem i produkter för politiker att fördela. Pengar är helt enkelt det sätt på vilket vi har möjlighet att göra anspråk på vår del av denna form av energi. Ju mer pengar du har, eller nationen har desto mer energi du kan göra anspråk på i form av varor och tjänster. Och makten att hålla i pengar kommer från militära maktanspråk. Demokratin är därför snart död. Autokraterna och militaristerna har i och med Trumps tillträdande pengaälskande ministär vunnit.

Trumpister

Den enkla sanningen är att allt vi gör är möjligt genom tillgången på fossil energi. Våra livsmedel, transporter, el, byggnader, kulturella förehavanden, hela vår värld, kläder, medicin, allting hänger på att energi föreligger för att skapa bekvämligheterna. Det är inte så att vi inte kan skapa dessa saker med hjälp av kraften i våra egna kroppar och våra dragdjur. Det är det att vi inte längre lever vår planet i den skala planeten är anpassad för. Det är därför robotar har blivit så viktiga, och det är därför frihandeln finns. Den möjliggjorde helt enkelt ett lagligt slaveri igen; men bara för den rika delen av världen att avnjuta. Vi köper det som gjorts i tredje världens länder. De tog sina resurser, och energin från sittfolk och utnyttjade det för att mata vårt västliga världsimperium.

Vi sålde en lögn; en lögn om att bara folket anslöt sig till oss genom att bli utvecklade, anpassade sina länder, kulturella klientstater skulle de nå lycka. Nu syns effekterna av en global anti-kultur. Vetenskap och teknik har nämligen gjort det möjligt för oss att leva ett kulturfritt liv där vår fria tid är upptagen av gratisunderhållnings glittrande platta skärmar, plattityder som saknar dygd.
Vilka jobb finns det idag, som inte är en del av tjänsteekonomin, som inte är arbeten där vi sitter och gör ingenting. Att stirra på datorskärmar i ineffektiva klimatkontrollerade kontorsbyggnader av glas, engagerande med fiktiva problembilder. Våra kroppar behövs inte längre och med denna atrofi av vår lekamen drabbas även våra hjärnor. Sista akten börjar nu.

Denna sista akt symboliseras av Donald Trump; mannen som är satt att leda världens största sanna demokrati. Perfektion? Nej. Detta är en substanslös man; driven av egotillfredsställelse. En man som inte har gjort något av något verkligt värde, men en man som är snuskigt rik trots det. Trump är en spegel av vårt västliga medvetande. Han reflekterar vad vi har blivit.
För sanningen är att det inte spelar någon roll vem presidenten är, eftersom det kapitalistiska systemet i sig har så mycket fart att endast kraften av dess egen inneboende energilöshet kan förstöra den. Vi lever i en västlige som har blivit för komplex att reformera. Vi lever med Trump i en värld som är baserad på en infantil vilja att lämna energimässiga gränser och ekonomiska konsekvenser därhän. Vi vandrar och snubblar runt i en hallucination som fortsätter att existera eftersom vi ger det energi och demokratisk legitimitet. Vi kvävde själva livet ur våra kroppar och gjorde oss både maktlösa och oanvändbara. Precis som cancerceller dödar sin värd och därmed begår ett kroppsligt självmord är vårt sätt att leva misslyckat, och som alla civilisationer som har kommit före oss, kommer vår att kollapsa. Processen har pågått under hela mitt liv.

Cancern har dock under min livstid hunnit bli en global enhet, den har spridit sig och är systemisk; men är vi medvetna om att vi dör? Precis som enskilda varelser som föds, mogna, och sedan dör, är våra civilisationer är inte annorlunda. Alla civilisationer överskrider till sist sina resursbaser och hamnar i kollapstider. Detta sammanstörtande kommer inte att vara på kvällsnyheterna, det kommer inte ens att förmedlas som en nyhet. Men även om ingen kommer rapportera om det minskar det på inget sätt effekterna. Ibland ber jag till mitt panteon av grekiska gudar att jag blott är vilseledd och bor i en fiktiv värld som består av fysikens lagar. Tiden kommer att avslöja om jag med fysiken eller Trumpisterna med sina drömmar får rätt…

Okunskap?

Energin som byggt välståndet och befolkningstillväxten är på upphällningen. Ändå saknas förslag på ösningar. Den rikaste globala 1% kan knappast vara ovetande om krisen som skall infinna sig. Jag är säker på att de har en plan för annalkande bristningsgräns. Jag köper inte att de inte har en aning om akilleshälen som är finns den kapitalistiska kroppen. Kan förvisso köpa att politikerna inte vet vad de ska göra på grund av djupt grundad grad av okunskap, men de högre nivåerna av maktsfärerna är informerade. Varför de inte försöker att inskränka kraften av kraschen med satsningar på förnybara energikällor är en gåta för mig, men är tyvärr säker på att det finns en anledning till det. Det är troligt så att de vet att det inte finns något sätt för förnybara energikällor att vara något mer än just ett lite lindrande plåster. Därför börjar jag tro att deras förhoppning sätts till en massiv minskning av befolkningen. Försvaga världens innevånare med 5 miljarder och det finns tillräckligt med fossila bränslen för att hålla hela vår planet i behagligt överflöd tills solen bränner ut.

Rysk mur

Folk och försvar har samlat Sveriges Ryssofober i Sälen. Alarmen ljuder. Sävar kommer inom kort åter vara en krigsskådeplats mellan Ivan och Sven. I den låtsasvärld dessa krigsivrare lever kommer få rationella tankar in. För låt mig sätta in det som händer i ett historiskt sammanhang. Ryssland har drabbats av utländska inkräktare, de förlorade 22 miljoner människor under andra världskriget. De flesta av de döda var civila, och eftersom landet Ryssland haft en historia av att invaderas har ryssarna lovat; Aldrig låta en sådan katastrof inträffa igen. Minns även att varje gång Ryssland invaderades gick hon segrande ur striden.  Och tiderna har inte förändrats. Om Nato skulle anfalla Ryssland i dag, skulle alliansen vara besegrade inom 60 timmar.

De operativa förmågorna i den nya ryska militären har vi sett under de senaste åtgärderna mot ISIS, Al Nusra och andra utländska finansierade terroristgrupper som är verksamma i Syrien. För länge sedan var Ryssland tvungen att svara på provokationer genom att slåss på sitt eget territorium, för att sedan lansera en kontrainvasion; men det är inte längre nödvändigt. Rysslands nya vapen gör vedergällningen ögonblicklig, påvisbar, ostoppbar och fulländat dödlig. Således om krigskramarna i Nato skulle angripa Ryssland är det garanterat att USA med bihang skulle drabbas. Åtminstone skulle det inte längre vara finnas kvar fungerande elnät, inget internet, ingen olja och gasledningar, inga lufttransport eller GPS-baserad navigation. Finansiella centra skulle ligga i ruiner. Regeringar på varje nivå skulle upphöra att fungera. USA: s väpnade styrkor, stationerade runt om i världen, skulle inte längre kunna få sina förråd påfyllda och sedan ge upp. Om Ryssland attackeras, kommer hon inte backa; hon kommer att vidta motåtgärder, och hon kommer förinta. Sverige har via sin signalspaning Winterlight, gjort allt för att pressa situationen till randen av en katastrof. För det första har den anti-ryska politiken övertygat den ryska ledningen att eftergifter eller förhandlingar med väst är meningslöst. Det har blivit uppenbart att västvärlden alltid kommer att stödja någon enskild, rörelse eller regering som är anti-rysk, vare sig det är skattefuskande ryska oligarker, dömda ukrainska krigsförbrytare, Saudistödda Wahabiter i Tjetjenien eller punkare i Moskva. Nu när Nato har expanderat ända fram till den ryska gränsen, med amerikanska styrkor utplacerade i Baltikum och Polen samt Svarta Havet; inom artilleriavstånd till St. Petersburg har ryssarna ingenstans kvar att dra sig tillbaka i ett första skede. De kommer inte att attackera; men Ryssland kommer att vidta motåtgärder, och en provokation eller ett enkelt misstag kan utlösa en sekvens av händelser som kommer såleddes att sluta med miljontals amerikaner döda och ett Europa i ruiner.

Till skillnad från många amerikaner, som ser krig som en spännande, segergaranterat utländskt äventyr, avskyr ryssarna krig och hyser en rädsla därför. Men paradoxalt nog är de är också redo, och de har förberett sig för krig i flera år. USA, som slösar oräkneliga miljarder på tvivelaktiga kostsamma vapenprogram, framstår för ryssarna  som kortsiktiga; Ryssland är vid en granskning extremt snåla med sina försvarsrubel och även om det är sant att den ryska ekonomin har drabbats av låga energipriser, är den långt ifrån i spillror. En återgång till tillväxt förväntas så tidigt som nästa år. Ryssland är därtill världens största oljeproducent och näst största oljeexportör, men det är också världens största exportör av spannmål och kärnkraftteknik. Rysslands väpnade styrkor, både konventionella och nukleära, är rustade och redo att slåss, och de är mer än en munsbit för Nato, i synnerhet om ett krig bryter ut någonstans nära den ryska gränsen.  Men en sådan kamp skulle vara självmord för alla inblandade. Den enda anledningen till att USA och Ryssland har befunnit sig på kollisionskurs, i stället för att desarmera spänningar och samarbeta inom ett brett spektrum av internationella problem, är det envisa vägran av USA:s ledning att acceptera Ryssland som en likvärdig partner: Washington ska vara världspolisen och den enda oumbärliga nationen för frihet, men dess inflytande krymper stadigt i spåren av en rad utrikespolitiska och militära katastrofer som Irak, Afghanistan, Libyen, Syrien, Jemen och Ukraina. Fortsatt amerikansk dominans är nu något som varken Ryssland eller Kina, eller de flesta andra länder är villiga att acceptera. Denna gradvisa men uppenbar förlust av makt och inflytande har orsakat amerikansk hysteri; och det är bara ett litet steg från hysterisk till självmordsbenägen. Så det vore bra om även det svenska folket kunde ta sig an fredliga men kraftfulla åtgärder för att motsätta sig politiker eller partier som bedriver oansvariga, och provocerande Ryssattacker.  Det finns inget objektivt skäl till varför Sverige och Ryssland bör se varandra som antagonister. Den nuvarande konfrontation är helt och hållet resultatet av en syn på världen där en fiende som ska krossas måste finnas.

Tack vare USA outtröttliga krigsansträngningar, har mer än en miljon oskyldiga människor redan dött i det forna Jugoslavien, i Afghanistan, Irak, Libyen, Syrien, Pakistan, Ukraina, Jemen, Somalia och många andra länder. Allt på grund av ett maniskt mantra att USA måste vara ett världsvälde, inte en bara ett vanligt, normalt land, och att varje nationell ledare antingen måste böja sig för dem, eller störtas. I och med Ryssland har de däremot slutligen stött ett fast föremål. USA och krigshetsarna i Sverige måste tvingas att backa innan de förstör oss alla. Jag är helt och ovillkorligt övertygad om att Ryssland aldrig kommer att angripa USA, eller någon EU-land, att Ryssland inte är alls intresserad av att återskapa Sovjetunionen, och att det inte finns något ryskt hot eller rysk aggression. Men historien berättar för oss att om Ryssland blir attackerat kommer hon inte rygga, och den ryska ledningen kommer inte retirera. Med stor sorg och tungt hjärta kommer de  göra sin edsvurna plikt och frigöra en nukleär spärreld från vilken USA aldrig kommer återhämta sig.