Förvärvad förhöjd upplevelse

Det bästa kaffet med det smakrikaste konditoriet finns för avnjutning i Riga, inbäddat i en ordinär källare i ett extraordinärt Jugendhus invid en kyrka och Kanadas ambassad. Där finns det hembakade kakor, bakade efter säsongens frukter, samt naturligtvis kaffe: ett kaffe som kommer från de bästa rosterierna och sedan bryggs eller dras så omsorgsfullt, så minutiöst att det liknar konst mycket mer än kaféservice. Tillsammans kulminerar denna plats i en perfekt treenighet; elegant, opretentiös, enkel. Enkelheten finns där sedan personalen funnit det för bäst att eliminerat överskott till förmån för det väsentliga. De lärde mig sedan göra samma sak med mitt kaffe.

Jag brukade i ungdom avnjuta mitt kaffe med massor av grädde och en del sötningsmedel tills det mer var en svag kalorityngd dessert än en kopp svart. Den övriga avskalade estetiken i detta kafé uppmuntrade mig då att börja njuta av kaffesmaken utan tillsatser. En första klunk av oredigerat kaffe tog jag i denna källare en Riga:esque och regntung oktoberdag 2005. Den första klunken var bitter och en stark ilning nådde gommen, men för första gången i mitt liv kunde jag smaka det verkliga kaffet. Det var mer givande än någon av de söta, svaga, vita koppar från förr. Jag återvänder sällan till det överdrivna kaffet efter denna stund. Svart kaffe, naket kaffe är för livet: när du eliminerat överskotten, när du medvetet valt att undvika livets tomma kalorier, det som återstår är exponentiellt mer delikat, nöjsammare, mer givande. Det kan vara en bitter chock vid första kontakt; men, ungefär som släta koppar kaffe, är ett meningsfullt liv en förvärvad smak. Smutta långsamt och njut av upplevelserna utan tillsattser.

William James

"Act as if what you do makes a difference. It does."

Vad jag är värd

Vi vill alla göra bra val i livet. En strävan efter att fatta det mest rättfärdiga av beslut. Men våra impulsiva, däggdjurshjärnor kommer gärna i vägen och ställer till det. I stället för att förlita oss på förnuft och fakta, vill vi ofta validera våra medvetet dåliga beslut med någon form av: Det-är-nödvändigt-motivering. En av de värsta bland dessa är att: Jag förtjänar det! Tyvärr är mänskligheten i stort rätt bra på att använda denna ursäkt för att fösa undan vår logiska skärpa för att hänge oss åt till mig gives det jag är värd. Ibland och initialt är ursäkten till oss själva tämligen godartad; Efter en lång och varm dag, jag förtjänar en bit choklad. Visst, de flesta av oss inte kommer uppleva några större negativa effekter från lite gott. Denna ensamma bit på en dag kan dock snabbt torpederas när man förvandlas bitentill två, två blir fyra, fyra blir åtta två gånger om dagen etc. Trots allt, om du förtjänar en bit, varför inte mer? Varför inte flera varje dag? Även om du förtjänar det, även om beslutet verkar vara den rätta är; Eftersom jag förtjänar det, aldrig en av otaliga goda motiveringana till ett handlande. Betänk att chokladbiten nu ersätts av en bit land, lite oljerikedomar, några ovanliga mineraler i Afrika. Europa och Väst lever på att vi anser oss förtjäna vårt goda liv. Ett minimalistiskt tänkande som kommer utarma oss alla. Vi förtjänar inget men är skyldiga mycket.  

Oskottat överflöd

Mental minimalism, definieras kortfattat som en livsstil, eller kanske konsten att släppa taget. Men det är värt att notera att släppa taget är inte själva målet. I själva verket är det inte ens den väg som leder till målet. Att släppa taget är bara det mentalt underhåll som krävs för att se till att tankarna flyter fram mot något bestående och resultatrikt. När vardagen är fylld med oskottat överflöd, fallna underhållsmåsten eller gapande kravkonsumtion, är det svårt att passera gå utan att fastna i ett tingens fängelse. Så småningom, med tillräckligt många ägda besvär och barriärer, blir det omöjligt. Livet är detsamma: vi dör; men livets vägar dit kantas av identitetsförstärkande handel; konsumtion vars ändamål ska förmedla små intryck på andra, och detta emedan vi har förlorat kraften att vidmakthålla ett kort men meningsfullt liv. Minimalism rensar helt enkelt, inte allt, men det flyttar materiella objekt som blockerar vägen. Genom att släppa taget, ta bort skräpet, är samtidens slutstation lättare att hitta. Landskapet blir oavsett mycket trevligare att vallfärda genom.

 

Thomas Hobbes

Humanity is likely on the verge of returning to the mean, and the mean is exactly that: mean.

Ändligt

Allt är efemärt, sett på en tillräckligt lång tidslinje, allt slutar flyta. Relationer kommer att föras till sitt slut. Eventuell lycka kommer upphöra. En depression kommer vara övergående. Livet kommer till tilländalöpa. Ingenting varar för evigt, inte ens de diamanterna i ringen du köpte till en vacker kvinna. Men vi lever våra liv som de bästa sakerna kommer att fortsätta i evighet, skönhet i livet kommer att stanna kvar och undermåligheter kommer att försvinna när vi får allt vad vi vill ha. Men, oavsett upplevt bra eller dåligt, med en begränsad livslängd är slutstavelser är oundvikliga. Ett obehag infinner hos vissa vid denna tanke, och så med rätta. De viktigaste bevekelsegrunden för att leva i nuet är att ingenting varar för evigt; Njut av stunden medan den finns är framför dig; var närvarande. Acceptera livet för vad det är, en ändlig tidsperiod med oändliga möjligheter. Behandla dina vänner med den största av respekt. Behandla din älskare eller inna med din fulla uppmärksamhet. Behandla dagen som den vore viktig, eftersom det är den. Just nu är en bar tid att leva i nuet. Vänta inte tills ett speciellt tillfälle uppstår för att visa människor i ditt liv att du älskar dem, väntar vi tills födelsedagar, jul, eller nästa vecka, kan tillfället aldrig komma i skenet av allts ändlighet.

Make do with what you have

Tappade tillfälligt synen för åtta år sedan, och jag kan fortfarande hålla min vänster hand ovan för en låga utan att känna smärta och min droppfot slår till vid oregelbundna stunder. Kryddar även min vardag någon gång ibland med smärtsam nervfeber i höger ben vilket begränsar mitt rörelseomfång jämfört med, säg, en gymnast eller en idrottsman eller för den delen din genomsnittliga 41-årige kille.

Visst; knappt jag kan krypa uppför en trappa ibland, men det betyder inte att jag inte ska sträva efter att vara så frisk som jag kan givet mina ändå få kroppsliga begränsningar. Ibland behöver vi påminnas om att hälsa handlar om perspektiv, och om vi vill vara funktionsaktiva måste vi sträva efter att ständigt vara den mest hälsosamma versionen av oss själva, givet brutna ben, sjukdom, vårtor och annat. Personer med sjukdomar, funktionshinder och brutna ryggar lever som hälsosamt som möjligt i enlighet med deras individuella situationer. Det är också värt att notera att när jag numera tänker jag inte om min ungdoms fåfänga muskler eller förbättradepersonbästa i konkurrens med andra. Rekorden är slutresultat på tydliga träningsdestinationer. Men hälsa är egentligen inte ett mål; det är ett medel. Aldrig igen kommer jag bestiga bergen Kebnekaise eller Hermon, aldrig cykla Öland runt men det betyder inte att jag känner mig besegrad och bruten. Nej, det betyder att jag måste ta hand om det lekamen jag nu har, förse mig med regelbunden statusuppdatering, lite stretching, regelbunden motion, lite kostkoll och enstaka kiropraktorbesök, samt tillräcklig sömn och daglig meditation. Små åtgärder som utan funktionskläder och nya rekord kommer hjälpa mig njuta av resan framåt mot nya erfarenheter och möten.