Underlydande kaster

Ekot av den egna idén är idag den enda sanning en väljare kan till 100 % tro på. Minsta avvikelse så slår väktarna på sociala media till. De dräper den i flocken som ifrågasätter gruppens berättelse. Det är svart och det är vitt. Ledarna njuter av väljarnas enkla påverkbarhet för det som är ett lämmeltåg av tyckare på Twitter idag är upprorsmakarna på gatorna imorgon. Detta är även exakt på det sätt vilket kulter kan övertyga människor begå kollektiva självmord en masse; och alla som lyckas fly från sekten kommer kunna berätta hur skrämmande det är för någon att ha en sådan fullständig kontroll över dig utan att du ens inser det. Anhängarna till politikerna kommer sjunka till nya djup för att försvara sin valda ideolog mot alla som attackerar den älskade ledaren; ledaren som de villkorslöst har kapitulerat sina mentala och känslomässiga förmågor till. Jag undrar om miljontals människor i Västvärlden idag fallit offer för storstilad hjärntvätt och svaret är jakande. Är verkligen bildade akademiker i Stockholm, Hamburg, Riga, Rom och Bergen irrationella och okänslig för alla argument som inte överensstämmer med den tanke som de har borrat in och bultat fast det egna huvudet?

Förenas de mot någon form av gemensam fiende eller demon som är så ondskefull att det motiverar våld och hat? Är de beredda att lägga ned sina liv för en att bekämpa en fiende som inte finns? För när Trump eller Clinton alternativt May eller Åkesson släppt några rader som efterlyser motstånd kokar sociala medier omedelbart över på ett pöbelesqe:t sätt.  Det pågår en frivillig nästan global underkastelse där länder och medborgare tävlar om att få sina kulturer assimilerade, deras ekonomier nermalda till bitcoin-damm på finansmarknadens tangentbord, deras känsla av sexuell identitet förvandlad till en osammanhängande Hen och låna sig till evig skuld hos en prästerlig klass av bankirer, akademiker och innovativa pseudomystiker. I utbyte får de känna sig viktiga när de slås för en vision av nyliberalt Nirvana.

 

Oskottat överflöd

Mental minimalism, definieras kortfattat som en livsstil, eller kanske konsten att släppa taget. Men det är värt att notera att släppa taget är inte själva målet. I själva verket är det inte ens den väg som leder till målet. Att släppa taget är bara det mentalt underhåll som krävs för att se till att tankarna flyter fram mot något bestående och resultatrikt. När vardagen är fylld med oskottat överflöd, fallna underhållsmåsten eller gapande kravkonsumtion, är det svårt att passera gå utan att fastna i ett tingens fängelse. Så småningom, med tillräckligt många ägda besvär och barriärer, blir det omöjligt. Livet är detsamma: vi dör; men livets vägar dit kantas av identitetsförstärkande handel; konsumtion vars ändamål ska förmedla små intryck på andra, och detta emedan vi har förlorat kraften att vidmakthålla ett kort men meningsfullt liv. Minimalism rensar helt enkelt, inte allt, men det flyttar materiella objekt som blockerar vägen. Genom att släppa taget, ta bort skräpet, är samtidens slutstation lättare att hitta. Landskapet blir oavsett mycket trevligare att vallfärda genom.