Den gudomliga ekonomin

Samhällets styrskick är ett resultat av en lång evolutionär process som har pågått sedan stenåldern. Sedan dess har människorna försökt nästan alla system och funktioner. De flesta har återspeglat en social hierarkisk struktur, men i avsaknad av verklig känsla för rättvisa har dessa hierarkier devalverats till maktförhållanden snarare än servicestationer för medborgaren. En klok struktur bygger på chefer och chefer som arbetar för dem som gör själva arbetet. De ska ge dem visionen och verktygen, inte leda dygnet runt. Moderna demokratier bygger på den neoliberala idén om individuell autonomi, den sekulära versionen av vår gudomliga fria vilja. I väst betyder det ensidig individualism, och i det yttersta av avarter oreglerade libertarianska och ekonomistiska sinnelag. Samarbete, altruism, osjälviskhet och en känsla av att tillhöra något större och viktigare än individen är byggstenar i demokratin som inte fungerar utan.

Se bara på bevisen framför oss. Den genomsnittliga människan strävar idag efter att bli numer ett. Hur mycket av detta beror på att de finns för många av oss och vi känner alla att vi konkurrerar med varandra? Oavsett hur undermåliga samhällets service blir, är bara ett fåtal människor redo att acceptera att den oljeberoende monetära ekonomin långsiktigt inte något bra. Vi tror på ekonomin, men vi diskuterar inte dess existens, precis som en religion gör med Gud. I stället för ett liv efter detta att debatterar har vi en pengarnas Gud som gör det möjligt för oss att göra allt vi vill, eller i alla fall det är vad vi tror vi önskar. Allt samhällsbyggande består av att tro vi på någonting, det är därför det är svårt att förstå begreppet religion i sin bredare betydelse. Lika lite som en gud belönar alla kan Mammon tillfredsställa världen eftersom det inte går att skapa välstånd för alla. Rikedom är en relativ term, det är något som bara kan tillhöra några. Rikedom finns endast om några är fattiga; rikedom är ett balanserat förhållande: det måste finnas fattigdom för att få ut rikedom. Även om klyftan mellan de rika och de fattiga fortsätter att växa årtionde efter årtionde, har fattiga människors livsstil inte förvärrats.

En framgång för kapitalismen? Ja visst. Här skyddar vår religion oss från kätteri; tanken att vi ska reformera det ekonomiska systemet, omfördela rikedom, övervaka kapitalet avfärdas som fientliga ogudaktiga kontroller. Samhällen måste främja ekonomisk tillväxt. Och detta motiverar även att krig förs i syfte att exportera demokrati och ekonomisk liberalism. Ekonomins religion förstör allt: skog, hav, levande arter, oss själva och våra obeskrivliga kulturer som finns över hela planeten. Heretikerna i världen ropar att vi istället ska skapa ett samhälle som inte kommer innebära ett sådant avskyvärt slöseri med energi och resurser. Det verkar som om det är dags att bli profetisk. Ändå verkar det inte hända. Vi är rädda för att förlora vårt ägande och vi är rädda för varandra. Det är svårt för oss att gå emot de andra. Det är extremt svårt att avvisa det som får oss att leva: Den gudomliga oreglerade kapitalistiska ekonomin.

Utan gudar

Jaget är en illusion. Det finns ingen diskret liten själ eller tystlåtet ego som lever ett Minotaurskt liv inne hjärnans labyrint. Och känslan av att det finns, den känslan av att  se på en värld så som varandes skild från dig själv kan med lätthet ändras eller helt utsläckas. Transcendens anses allmänt vara religiös till sin natur men det finns i princip inget irrationellt med detta stadium. Ur både vetenskaplig och filosofisk synpunkt representerar den bara en tydligare förståelse för hur tingen är ordnade. Förvirring och lidande är människans första rättighet, men visdom och lycka är tillgängliga. Landskapet vi bygger upp av vår mänskliga livserfarenhet innefattar djupt omdanande insikter om vår roll i det naturliga kretsloppet. Det är dock så att dessa överskridande psykologiska tillstånd och upptäckter som betecknar något bortom den empiriska sinnevärlden måste förstås i samband med neurovetenskap och psykologi, inte religion. Vad ska ersätta den organiserade religionen frågar många. Det enkla svaret är inget och allt. Inget behöver ersätta löjeväckande och oförsonliga förkunnelser; tanken att Jesus kommer att återvända till jorden och kasta de otroende ner i en sjö av eld är bara en skrämmande fiktion. Kärlek, medkänsla, moralisk godhet och transcendens står fria från religion men för att förtydliga detta måste hela spektret av mänsklig erfarenhet nyttjas på ett sätt som är lika fri från de religiösa dogmerna som vetenskapen redan är. Lycka går att finna bortom sagorna. Insikten måste bara komma att även under de bästa av omständigheter är lyckan ojämn.

Vi söker upp underhållande sevärdheter, behagliga ljud, svulstiga smaker, varma känslor och goda humör. Vi fyller ständigt på vår intellektuella nyfikenhet. Vi omger oss med vänner, nära och kära. Vi blir kännare av konst, musik eller mat. Men våra nöjen är till sin natur flyktiga. Om vi njuter av en stor professionell framgång, finns känslan av prestation levande och berusar oss i en timme, eller kanske en dag, men sen avtar den. Och vårt sökande efter nya karriärliga framgångar fortsätter. Den ansträngning som krävs för att hålla tristess och andra mentala otrevligheter i schack måste fortsätta, i varje litet livsögonblick. Oändlig förändring och evig inbillad förbättring av yttre livsvillkor är en otillförlitlig grund för varaktig fulländning. Finns det en form av lycka utöver den som bara är en upprepning av nöjen och undvikande av känslomässig smärta? Finns det en källa till psykologiskt välbefinnande som inte bara beror på uppfyllda önskningar så borde denna vara närvarande även när alla vanliga källor till nöjen och eufori tagits bort.

Således uppstår frågan naturligtvis: Finns det mer till livet än detta? Kan det vara möjligt att känna sig bättre än en tenderar att känna även utan traditionella framgångsmarkörer? Är det möjligt att hitta varaktig fulländning trots oändlighetens oundviklighet? Andligt liv börjar med en misstanke om att svaret på sådana frågor kan vara ett tyst litet men tydligt; Ja. Och en sann andlig utövare är någon som har upptäckt att det är möjligt att vara lugn i denna världen utan egentlig anledning, om så bara för några korta ögonblick i taget, och att dessa ögonblick synonymt med att överskrida kroppens uppenbara gränser. De som aldrig har smakat en sådan sinnesro kan läsa detta påståendet med mycket misstänksamhet. Ändå är det ett faktum att ett tillstånd av osjälviskt välbefinnande kan finnas i varje ögonblick oavsett var och när människan befinner sig. Utan gudar, utan framgångar men med en kärlek till sig själv och världen runt.