Realism och realiteter

Är Sverige säkert nu? Perspektiv på Nato och svensk säkerhetspolitik

Denna populärvetenskapliga antologi presenterar 21 forskare i säkerhetspolitik och internationell politik, som i sin tur belyser hur Sveriges förändrade säkerhetspolitik och Natointrädet kommer påverka och har påverkat Sverige. Det är en välkommen insats i ett debattklimat där konsensus om nödvändigheten av ett medlemskap varit en oligarkisk järnlag. Boken förmedlar analyser av medlemskapet, författat av mer betänksamma röster, de som inte är tvärsäkra. De som vill stanna kvar i en gråzon och tillstå; osäkerhet och obestämdhet är en regel, inte undantag inom geostrategi. Det är texter som inte likställer Väst med Nato. Texter som belyser vilka som blir ”landsförrädare” för att de uttrycker en åsikt som tills för bara några år sedan var en accepterad politisk ståndpunkt. 

Det som bokens alla författare förmedlar en bild av hur vi kan kasta bort nästan alla kända teoretiska konstruktioner angående den internationell politikens karaktär och staters beteende när det kommer till svensk säkerhetspolitik. Först och främst eftersom de flesta av de nuvarande ståndpunkterna skapades under de senaste 40 åren, det vill säga under den period då universitetsforskarnas och politikernas universella uppgift var att bevisa sannolikheten för endast en, mycket linjär utveckling av världspolitik och ekonomi: Västvärldens militärpolitiska dominans; som efter det kalla krigets slut var så resolut presenterad att nästan alla anda teorier föll bort. 

Den Västlig teori som rättfärdigade fortsättningen av Natos dominans, i en eller annan form blev den som företrädarna för Nato presenterade; det vill säga att mellanstatliga relationer inom en väldigt smal grupp av stater finns för att göra USA:s ledarskap inom Väst mer fullödigt och förmånligare för amerikanerna. De medverkande gör ett gediget arbete med att påminna om hur helt ointressanta för resten av mänskligheten detta ledarskap egentligen är, även om de ibland, resonerar kring; Nato ge kortsiktiga praktiska fördelar för vissa nationer; till exempel Ukraina. Även om detta samband ibland undviks att närmare definiera. 

Boken bistår även läsaren i att komma till insikt med krångligheterna att demokratiskt påverka förbindelserna emellan USA och Europa, eftersom varje möjlighet att påverka kontakterna, utifrån eller inifrån, möter ett extremt beslutsamt motstånd, samt beskyllningar om hybridkrigföring. Hur ska en stockholmare, svensk, europé komma till insikt om hur USA:s nuvarande agerande mot den gamla kontinenten de facto kommer att gynna EUs, Kinas eller Rysslands utveckling när Nato själva inte tydligt vet vad deras syfte är? Stabilitet och förutsägbarhet efter 1989, visade sig vara en illusion. Teorier och koncept nyttjades flitigt för att motivera en linjär utveckling mot en, enligt författarna, odefinierad Regelbaserad Världsordning, men att ersätta detta med praktiska analysverktyg som i slutändan utforskar hur en multipolärt adekvat, i stället för total, svensk säkerhetspolitik, etableras, saknas. 

Med andra ord påminner de 21 forskarna oss, på ett läsvärt sätt, hur den moderna "vetenskapen" om internationell politik bidrar väldigt lite till själva förståelsen av densamma. Samt hur, utan en bredare folklig debatt, svenska politiker styr beslut rörande Nato och säkerhet i ett oppositionellt vakuum. 

The Swedish Media Bias

 

1848

President Donald Trump vill ha Grönland. Chocken är total. Men borde egentligen inte överraska. För se bara på Irak, eller Palestina eller Libyen eller Ukraina eller Chagos: vad Västliga ledare gör och gjort i dessa länder är vad de kommer göra mot oss om de trodde att det skulle gynna dem och deras grupp av maktfullkomliga.

Det finns många fler banala, men ändå synliggörande exempel på detta. Israel har länge använt skunkvatten, otroligt illaluktande vatten, på palestinier. Skulle inte användas mot Israeler. Under det senaste året använde regeringen skunkvattnet på israeler som protesterade mot kriget (inte för att de bryr sig om palestinier, utan för att de ville ha tillbaka gisslan och hårdare tag.) Och detta är ändå bara Korp-ligan av vad de är villiga att utföra även mot sina egna medborgare. 

När de Västliga eliternas sammanslutningar säger; vi måste fatta några svåra beslut, då menar de alltid att de på något sätt kommer skada medborgarna som villigt lyder, under demokratins inte helt perfekta system. Ett svårt beslut för dem handlar emellertid aldrig om att göra något mot sina egna intressen: av typen sänka sin egen ersättning för att kunna hålla anställda i arbete. 

De går aldrig före med gott exempel, "vi kommer att ge upp privata jetplan för att hjälpa till med klimatförändringarna och införa en koldioxidskatt på bönder" är något vi aldrig hör. 

Jag tvivlar på att det någonsin faller dem in att de ska offra något. De amerikanska och västerländska beslutsfattarna är rovdjur och deras befolkning är får. Polisen är, som de själva säger, fårhundar. De ser till att befolkningen står stilla och vid behov utför de en slakt.

Covid var i detta sammanhang lärorikt: beslutsfattare har välventilerade och filtrerade rum. De testar regelbundet och håller Covid-positiva borta från dem. De kan neka vaccin utan påföljd. Politik har de senaste 50 åren handlat om att medvetet utarma den stora massan av människor, samtidigt som en mindre grupp blir rika. 

Genom Gazakriget har eliterna i allt högre grad slagit ner på alla slags protester och ofta gjort protester olagliga, med straff som är strängare än för våldsbrott. Detta är särskilt sant i Storbritannien och Tyskland, men de är inte ensamma, de är bara förtruppen. USA har redan beordrat mord på en amerikansk medborgare. Flera amerikanska medborgare har vidare dödats i Gaza och Libanon och USA har inte gjort något. De bryr sig inte. Och den dag de uppfattar att det är till deras fördel kommer de behandla medborgare i Väst som vore vi boende i Gaza eller Irak. Tro inte annat.

Det finns dock en ljusglimt, vilket exemplet Grönland visar, det existerar ingen gruppsolidaritet mellan de västerländska eliterna själva. Nu vill USA:s styrande strata ha mer av EU:s chefer. Då uppstår en konflikt som massan av annars lydiga får kan utnyttja för en iscensatt repris av 1848. 

Vi kan hoppas.