Denna populärvetenskapliga antologi presenterar 21 forskare i säkerhetspolitik och internationell politik, som i sin tur belyser hur Sveriges förändrade säkerhetspolitik och Natointrädet kommer påverka och har påverkat Sverige. Det är en välkommen insats i ett debattklimat där konsensus om nödvändigheten av ett medlemskap varit en oligarkisk järnlag. Boken förmedlar analyser av medlemskapet, författat av mer betänksamma röster, de som inte är tvärsäkra. De som vill stanna kvar i en gråzon och tillstå; osäkerhet och obestämdhet är en regel, inte undantag inom geostrategi. Det är texter som inte likställer Väst med Nato. Texter som belyser vilka som blir ”landsförrädare” för att de uttrycker en åsikt som tills för bara några år sedan var en accepterad politisk ståndpunkt.
Det som bokens alla författare förmedlar en bild av hur vi kan kasta bort nästan alla kända teoretiska konstruktioner angående den internationell politikens karaktär och staters beteende när det kommer till svensk säkerhetspolitik. Först och främst eftersom de flesta av de nuvarande ståndpunkterna skapades under de senaste 40 åren, det vill säga under den period då universitetsforskarnas och politikernas universella uppgift var att bevisa sannolikheten för endast en, mycket linjär utveckling av världspolitik och ekonomi: Västvärldens militärpolitiska dominans; som efter det kalla krigets slut var så resolut presenterad att nästan alla anda teorier föll bort.
Den Västlig teori som rättfärdigade fortsättningen av Natos dominans, i en eller annan form blev den som företrädarna för Nato presenterade; det vill säga att mellanstatliga relationer inom en väldigt smal grupp av stater finns för att göra USA:s ledarskap inom Väst mer fullödigt och förmånligare för amerikanerna. De medverkande gör ett gediget arbete med att påminna om hur helt ointressanta för resten av mänskligheten detta ledarskap egentligen är, även om de ibland, resonerar kring; Nato ge kortsiktiga praktiska fördelar för vissa nationer; till exempel Ukraina. Även om detta samband ibland undviks att närmare definiera.
Boken bistår även läsaren i att komma till insikt med krångligheterna att demokratiskt påverka förbindelserna emellan USA och Europa, eftersom varje möjlighet att påverka kontakterna, utifrån eller inifrån, möter ett extremt beslutsamt motstånd, samt beskyllningar om hybridkrigföring. Hur ska en stockholmare, svensk, europé komma till insikt om hur USA:s nuvarande agerande mot den gamla kontinenten de facto kommer att gynna EUs, Kinas eller Rysslands utveckling när Nato själva inte tydligt vet vad deras syfte är? Stabilitet och förutsägbarhet efter 1989, visade sig vara en illusion. Teorier och koncept nyttjades flitigt för att motivera en linjär utveckling mot en, enligt författarna, odefinierad Regelbaserad Världsordning, men att ersätta detta med praktiska analysverktyg som i slutändan utforskar hur en multipolärt adekvat, i stället för total, svensk säkerhetspolitik, etableras, saknas.
Med andra ord påminner de 21 forskarna oss, på ett läsvärt sätt, hur den moderna "vetenskapen" om internationell politik bidrar väldigt lite till själva förståelsen av densamma. Samt hur, utan en bredare folklig debatt, svenska politiker styr beslut rörande Nato och säkerhet i ett oppositionellt vakuum.
