torsdag 27 april 2023

FRA och kontroll

Mindre än tre veckor före presidentvalet 2020 publicerade New York Times en viktig artikel med titeln "The First Amendment in the age of disinformation." Uppsatsens författare, Emily Bazelon, hävdade att USA befann sig "mitt i en informationskris orsakad av spridningen av viral desinformation" som hon jämförde med de "katastrofala" hälsoeffekterna av ett coronavirus. Hon citerar från en bok av Yale-filosofen Jason Stanley och lingvisten David Beaver: "Det fria ordet hotar demokratin lika mycket som det också ger dess blomstring." Nu följer Sverige hennes tankar i handling

Så problemet med desinformation är också ett problem med demokratin i sig, specifikt att det finns för mycket demokrati. För att rädda den Västerländska liberala demokratin föreskrev experterna då och nu två lösningar: Väst måste bli mindre fritt och mindre demokratiskt. Denna nödvändiga utveckling kommer att innebära att man stänger ute rösterna från vissa tyckare i medieflödet som på något sätt och enligt någon bedömare har förverkat privilegiet att tala fritt. Det kommer att krävas att man följer desinformationsexperternas visdom och växer ur tron på yttrandefrihet. Denna uppfattning kan vara skrämmande för människor som fortfarande är fästa vid det frihetliga arvet av självständighet och självstyre, men det har blivit den officiella politiken för många av Västvärldens styrande partier och mycket av den kvarvarande intelligentian.

Elon Musks Twitter, som jobbat på bra för att bevarandet av yttrandefriheten online beskrevs av många tveksamma liberaler som; "Musks dröm. Och Trumps. Och Putins. Och drömmen för varje diktator, stark man, demagog och nutida rånarbaron på jorden.” Enligt vissa är tydligen censur i den demokrati nödvändigt för att skydda demokratin. Ett unket argument.  Ett argument som framförs av en härskande politisk klass som redan har tröttnat på demokratins krav på att frihet ska beviljas dess undersåtar. Desinformation ska omges av ett regelverk för att ersätta yttrandefriheten, i syfte att skydda den, genom att vilja det omöjliga, dvs; eliminera alla fel och avvikelser från det frihetliga narrativets ortodoxi, säkerställer den härskande klassen i EU och USA att den alltid kommer att kunna peka på ett hot från informationsextremister; ett hot som motiverar ett eget järngrepp om den mediala makten.

En sirensång uppmanar de av oss som idag lever i den digitala tidsålderns gryning att underkasta oss makten hos maskiner som lovar att optimera våra liv och göra oss säkrare. Inför det apokalyptiska hotet av "den andres desinformation" förleds vi att tro att endast superintelligenta algoritmer kan skydda oss från den förkrossande omänskliga omfattningen av det digitala informationsangreppet. De gamla mänskliga konsterna att samtala, enas om oenighet och slås med verbal ironi, som demokrati och mycket annat är beroende av i vår värld, utsätts nu från politiskt håll för ett mentalt förtorkat maskineri av militärt konstruerat övervakningssystem, en övervakning som ingen kritik tål och som syftar till att göra oss rädda för vår egen nedärvda och förvärvade förmåga till förnuft.