Påminns elektroniskt om att det idag är tio år sedan jag packade och lämnade Damaskus och den tillvaro jag hade levt där. Jag inser nu att detta var ursprunget till en återkommande dröm som jag nattligen upplevt många år sen dess; jag lämnar en plats där jag bott ett tag och inte kunna ta med mig allt. Oavsett hur hårt jag försöker få alla händelser packade och lämna var det alltid något minne eller någon pinal som gick tillbaka in i klädkammaren när jag trodde det var stuvat. Denna dröm, när det händer, fortsätter i oändlighet. Hur jag än gör lyckas jag aldrig komma iväg. Damaskus och Syrien var den plats som jag inte kunde fara ifrån. En insikt.
