Parismorden

Och om vi ska tala om Europa som en enhet, liksom vi nu gör om islam som en motpol, vad egna mörka rekord av mord och våld finns då att uppvisa? Man kan karakterisera Europas som en aktiv part i Natoinvasioner, ockupationer och imperialistiska plundringar, en del i ett tydligt anti-civiliserat beteende. Dem för vilka döden är ett vapen för att försvara sina geopolitiska intressen, snarare än en religiös övertygelse.

Tänk bara, förr och nu, på Frankrikes egna militaristiska grymheter och egennyttiga insatser i Algeriet, Indokina, Afghanistan, Libyen, Syrien, Mali och andra delar av Afrika. Betänk att två av de i Paris misstänkta rapporteras ha återvänt från jihadisttjänst i Syrien, från den krigsskådeplats den franska staten uppsåtligen försett med vapen och ammunition. Även om många av den liberala Europeiska politiska klassen och media utfäster högtravande proklamationer om att morden är en röd linje i fråga över yttrandefrihet,  har de nästan ingenting likvärdigt, eller ännu värre, ingenting alls att säga om sådana Västliga stater som korsar den "civilisatoriska" röda linjen i sin egen pågående och ihållande statsterrorism.

Allt detta skyddar perfekt de hycklande fördömandena och brösttonerna från Hollande, Löfven, Cameron och Obama. Var är kommentarerna om deras  lämplighet att åberopa värden som rör liv, demokrati och frihet? En verkligt modig media visar nu inte sitt mod genom att återge fler karikatyrerna eller förkunna trotsiga ord av solidaritet med Charlie Hebdo. Modig media ska bättra på sin beredskap att fördöma och åtala de "civiliserande" politiker och stater i Väst som bär ansvarar för ett ännu större barbariska våld mot mänskligheten och friheterna.