Under alla krig är det farligt att motsätta sig våld eller ifrågasätta makten. En folkfiende är lätt att krossa inför det att majoriteten av folket är lättlurade, känslor kan snabbt manipuleras av profitörer och särintressen. Det kräver en värdig övertygelse att ta inta en avvikande principiell ståndpunkt mitt i nationalistisk iver. . .och världen idag befinner sig i ett permanent krig som dessutom försöker smälta samman religion med nationalism. Men varför skulle en rättvis Gud, oavsett profet, och om Gud nu existerar alls, välsigna en nation som dödar ostraffat? Varför skulle Gud välsigna en nation med en historia av förtryck och folkmord?
Utöver några få undantag, har kristendomen misslyckats med att inta en principiell hållning mot kapitalismen och dess fria marknads avgudadyrkan. Man har misslyckats med att ingripa till förmån för de av krig utsugna. Krig och kolonialism borde angripas från varje predikstol i Väst. Men det förhärligas, det kallades för rättfärdig och nödvändigt: en triumf för det goda över det onda. Krig om resurser till förmån för en styrande plutokrati, för en himmelsk belöning väntar dem i nästa, medan den härskande klassen är att ha sin belöning nu.
Vad hände med den Kristus som badade fötterna på de fattiga? Fredsfursten blev en kejserlig krigare som predikar våld för att föra evangeliet om girighet ut till världen. Kristus lära som insisterande på en jämn fördelning av rikedom och makt, mannen som fanns för de fattiga och utstötta, har varit död i mer än två tusen år. Vad passerar för kristendomen i dag ska vara ekonomiskt och politiskt ändamålsenligt, men den är fullständigt meningslös som en moralisk revolutionär kraft för rättvisa.Som en icke-troende och ointresserad av organiserad religion, förbryllar det mig hur så många anhängare av kristendomen kan ignorera den lätt socialistiska Kristus utan att någonsin inse sitt misstag. Detta understryker faran av organiserad religion och dess många motsägelser. Den som kan ledas kan också vilseledas. I brist på förmågan till kritiskt tänkande och moralisk autonomi, faller människor alltför lätt offer för lockande ledare som motiveras av ett själviskt sug efter makt och privilegier. Karismatiska predikanter mässar massans mentalitet. Detta är en fara att välja tro över vetskap och vett. Folket lägger då alltför ofta sin tillit förgängliga ledare och charlataner. Vi måste inse att Kristus var filosofiskt och pragmatiskt närmare Karl Marx än till Adam Smith. För vore denne judiske hippie bland oss idag, den bibliske Kristus, skulle han ha allvarliga reservationer mot att människan och naturen är varor som ska utnyttjas av kapitalet och de som äger den.
Visst Kristus skulle bli bestört över den själviska politiska konservatismen i dag som tar honom för sin egen, och utan tvivel, uppmuntrade av en pöbel välrenommerade vapenförsäljare, pengaprofitörer skulle vi korsfästa honom igen som ett rättmätigt offer i kriget mot den sk. Terrorn. Så perfekt beskrivet i boken The Second Coming.
