Tötider?

Komplexiteten i civilisationen överstiger idag vår förmåga att hantera den sakligt och vi tillgriper panikåtgärder i form av mer utarmande beslut och för att skydda oss retirerade världen tillbaka i tron. Fortsätter alltså att fascineras av och försöker förstå varför vissa avstår från att reagera analytiskt på klimatförändringarna.  Jag läser nu ”TheLong Thaw” och ser där en föreställning om att samhällen kollapsar när deras komplexitet överskrider nivån av utvecklingen hos den mänskliga hjärnan att hantera komplexitet. Självklart kan en smart kultur skjuta upp detta men kan vi som mänsklig ras undvika det genom att agera rationellt på den insikt vi har om vad som händer? Tveksamt verkar det som.

I olika historiska kollapser har komplexiteten i att upprätthålla civilisationen alltid nått en kritisk punkt där kunskapen om vad som händer överväldigar civilisationens förmågor och kunskaper. Vid den tidpunkten uppstår ofta nya trossystem uppstår, människooffer och magiska svar sökes som svar på svåra frågor och tidigare ackumulerad kunskap försvinner in i de vidskepliga dimmorna som kallas religiositet. Tro trumfar kunskap.

Jag tror att konservativa klimatförändringsförnekare kan särskiljs i psykologiska tester så som varandes långt mer rädda än andra grupper. Visst många kan vara neutrala eller oengagerade men inte aktivt motarbetande bevisen. Det är inte heller så att skeptikerna saknar mod eller odugliga människor, men de är överdrivet rädd om livet som de har idag, toleransen för tvetydighet och förändring är låg. De kan därför, inför den hotande och komplexa karaktär klimatforskning trots allt har, vara mentalt mer predisponerade att retirera in i mentala citadell av förnekelse. 

Innanför murarna kan de likasinnade förstärka sin övertygelse, istället för att nyfiket söka svar med hjälp av nyare och bättre kunskap. Föreställningar om klimatkonspirationer är då mentalt säkrare än verkligheten. Globaliseringens ohållbarhet och dess stundande avstängning hotar vår civilisation och derivathajarna i världen förstår inte längre de komplexa sambanden som styr vår värld. Vad följer på vår kollapsade värld? 

Kollaps?

Jag har under ett antal år nu fascinerats av hur klimatförändringsskeptikerna hela tiden strävar efter att bevara? Svaret slog mig när jag nyligen läste Jared Diamonds bok "Collapse", där de olika samhällena han beskrev, till följd av miljöbelastningar, kollapsade. Påskön, norskstyrda medeltids Grönland, mayafolkets civilisation hade alla ett gemensamt mönster: ett ganska hierarkiskt samhälle där bevarandet av den rådande hierarkin var viktigare än bevarandet av hela samhället.

Så jag förstod hur normännen på Grönland vägrade anpassa sig till kallare vintrar eller lära sig av inuiterna att överleva dem, de föredrog att deras samhälle förintade, hellre än att ge upp sin position i Ö-hierarkin. Påsk öns invånare fortsatte att hugga ner träden på sin jordlott, in till sista stam; detta istället för att ge upp att bygga å frakta de statussymboler som stenenhuvudena utgjorde. Maya indianerna hög på samma sätt ner sin skog för att bygga mer å större, vilket förvärrade torkan som senare tog död på dem å deras imperium.

Så tillbaka i vårt industriella samhälle av idag, den värdehierarkin som frihandelsprofeterna vill bevara är mer värt än samhället självt, och samhället i en globaliserad värld är just; planeten. Så i sin iver att bevara sin rätt att köra en SUV eller resa på sin billiga charter så förnekar de alla miljöhot, precis som mayafolket, påskpojkarna och norrbaggarna, eftersom hierarkin i samhället är viktigare än något annat. Samhället i deras uppfattning kan inte existera utan den existerande ojämlika hierarkin så allt som hotar den, hotar att avveckla civilisationen. Intressant vore att hitta den konservativa feodala klassen i världen idag som är smarta nog att mentalt separera hierarkin från sig själva och faktiskt använda sitt inflytande för att överleva och ta dramatiska steg för att upphöra med miljöförstörande eskapader. Finns de?

Tveksamt. Den rådande ideologiska frihandelshegemonin fokuserar på vad människan har i förhållande till andra människor som en symbol för deras position i hierarkin. Det eftersträvansvärda är att vinna makt på din nästas bekostnad. Vare det grannen eller nästa kontinent.  De tror att utveckling ligger i att vilja ha mer än din granne, att det är detta som driver samhället; och om det samhälle du vill ha är djupt materialistiskt? Ja då räknas inte miljökostnaderna, vilket Diamond så fint påpekar. Men om maktens hierarkier de gjorde en anständig analys kring deras verkliga intressen, kan de se exakt hur många gemensamma intressen som de har med andra att försöka bevara planeten vi alla är beroende av. Emellertid skulle det krävas att de behövde ge upp sitt positionella tänkande, den prioritet de ger till hierarkier och individvinster och fokuserar på kollektivet i vid bemärkelse. Självfallet fruktar maktens estradörer förändring, men de inser inte att deras plan att skapa status quo är djupt ohållbar; och att stabiliteten de söker kommer att nekas dem. För att förbli en planet bebolig måste samhället förändras mycket och invanda sanningar samt tankemönster brytas.

Dagens maktliga stater har uppnått global dominans på grund av särskilda miljömässiga och tekniska fördelar, men vi västerlänningar har inte nödvändigtvis de mest överlägsna idéerna om hur man ska leva väl.

Meditations

Marcus Aurelius visdomar.

1. “You have power over your mind – not outside events. Realize this, and you will find strength.”
2. “Live a good life. If there are gods and they are just, then they will not care how devout you have been, but will welcome you based on the virtues you have lived by. If there are gods, but unjust, then you should not want to worship them. If there are no gods, then you will be gone, but will have lived a noble life that will live on in the memories of your loved ones.”
3. “The happiness of your life depends upon the quality of your thoughts: therefore, guard accordingly, and take care that you entertain no notions unsuitable to virtue and reasonable nature.”
4. “Everything we hear is an opinion, not a fact. Everything we see is a perspective, not the truth.”
5. “The best revenge is to be unlike him who performed the injury”.
6. “If you are distressed by anything external, the pain is not due to the thing itself, but to your estimate of it; and this you have the power to revoke at any moment.”
7. “The object of life is not to be on the side of the majority, but to escape finding oneself in the ranks of the insane.”
8. “If someone is able to show me that what I think or do is not right, I will happily change, for I seek the truth, by which no one was ever truly harmed.  It is the person who continues in his self-deception and ignorance who is harmed.”
9. “How much more grievous are the consequences of anger than the causes of it.”
10. “The first rule is to keep an untroubled spirit. The second is to look things in the face and know them for what they are.”
11. “Look back over the past, with its changing empires that rose and fell, and you can foresee the future too.”
12. “Begin each day by telling yourself: Today I shall be meeting with interference, ingratitude, insolence, disloyalty, ill-will, and selfishness – all of them due to the offenders’ ignorance of what is good or evil.”
13. “Never esteem anything as of advantage to you that will make you break your word or lose your self-respect.”
14. How much time he gains who does not look to see what his neighbour says or does or thinks, but only at what he does himself, to make it just and holy.”
15. “Remember that very little is needed to make a happy life.”
16. “Do every act of your life as though it were the very last act of your life.”
17. “Humans have come into being for the sake of each other, so either teach them, or learn to bear them.”
18. “Whenever you are about to find fault with someone, ask yourself the following question: What fault of mine most nearly resembles the one I am about to criticize?”
19. “Think of yourself as dead. You have lived your life. Now, take what’s left and live it properly. What doesn’t transmit light creates its own darkness.”
20. “Dig within. Within is the wellspring of Good; and it is always ready to bubble up, if you just dig.”  

Nyhetsöken

Kvällstidningar. Oftast en källa till irritation. En publikation driven av en grupp gamar som sällan lämnar marken och sin föda av nyhetsmässiga kadaver. Journalister som behärskar språket men saknar varje form av vilja att väcka frågor, finna läsarens lust eller nyfikenhet. De när det aldrig sinade nyhetsflödet med en fördunklande medvetenhet som slukas av det halvbildades diktatur.

Ger Sverigedemokraterna mig mest? Är det då dem jag ska rösta på? Vad betyder pengarna i plånboken när samhället inte längre utvecklas. När pengarna är den statiska värdemätaren för vad som är gott? Och rätt?

Hädelse

Inser när jag nu sitter och läser en Mästerlig Bulgakov att om han levt idag skulle han säkerligen ha åtalats i en rysk domstol; en person som offentligt kränker religiösa känslor kan dömas till ett års fängelse och motsvarande cirka 60 000 kronor i böter numera i vårt grannland. Jag upphöra aldrig att förvånas; tanken på hädelse är en medeltida uppfattning. De som kräver  det vill föra oss tillbaka till medeltiden. Om man vill förbjuda religionskritik så måste man förbjuda det för alla religioner. För att kunna tillämpa ett förbud mot hädelse måste man förbjuda ett enormt  stort antal litterära, konst- och filosofiska verk som samlats under många århundraden på alla språk.

Frihet att kritisera religionen är en betydelsefull prövosten för yttrandefriheten. Så länge samhället inte accepterar denna frihet har det inte uppnått yttrandefrihet. Att Ryssland av idag har valt att kapitulera för den religiösa demagogin kommer att få ett mycket högt pris på alla nivåer. Känner mig i det närmaste sorgsen inför det faktum att det grundläggande sekulära kravet att skilja religionen från staten;  , inklusive frihet att tro, vara religiös eller vara gudlös inte längre är ett grundläggande demokratiskt villkor i det vitala Ryssland.

Nespressohyllningen

Jag är en lojal kund och konsument i vissa lägen. Jag tillber marknadsföraren på Nespresso. Erkänner. De har min lojalitet, jag är en återkommande kund som också fungerar som förespråkare för deras produkt. Nespresso är ett exempel där marknadsförarna har skapat en praxis som i det närmaste har en rituell struktur där det finns värde och relationer till en själlös produkt. Med andra ord, konsumtionspådrivarna på reklambyråerna har noga tänkt på att shopping ska sättas i samband med en helig andakt.

Hängivenhet är en ivrig och osjälvisk uppoffring till en person, övertygelse och i dagens samhälle till ett varumärke. Lojalitet till en vara har gått från att vara känslor av ett kraftigt men begränsat engagemang till något som gränsar till det gudomliga. Liksom religiös eufori, är Appleanhängare idag upplyfta av att hålla lyckan i sin hand. Det är tio år sedan jag läste No Logo, men minns dess budskap.

Hängivenhet i religiös bemärkelse innebär en hyllningsritual och även det kan översättas till varumärken för den hängivne, marknadsföraren behandlar varumärket och butiksyta med en högre grad av engagemang och hängivenhet för att kunna skapa en shoppingritual. I fallet med ett varumärke, gör den hängivne moderna pilgrimsfärder till sina butiker och använder både logotyp och produkter på märket för att signalera att hen är inkluderad; hen är där för sina trosfränder, hen jobbar, oavlönat, för att rekrytera nya troende och att hålla de otroende borta. Butiksytan blir en manifestation av identiteten, livet, meningen. När en konsument övergår från lojalitet till hängivenhet läggs konsumentensens självkänsla in som en del av produkterfarenheten, produkten får inte ses som undermålig för då är konsumenten som person undermålig.

Och liksom inom religionen så får den hängivne inte något i gengäld. Självfallet ges en känsla av tillfredsställelse, en känsla av att besitta ett större inflytande, en känsla av tillhörighet till grupp, en känsla av delaktighet i ett trossystem helt enkelt. Detta leder till en känsla av kärlek som går bortom romantiken och tar sig an ett element av plikt och personligt engagemang; samt inte minst en stor portion hängivenhet och kärlek; men syftet med denna typ av kärlek blir förlusten av jaget genom en personell sammanslagning med den älskade produkten.

Även om jag inte gör ett köp varje gång jag passerar Nespressobutiken på Kungsgatan, kommer jag omedvetet se den detaljhandelsmiljön som en plats för tillbedjan och varumärket som en brännpunkt för min egen känsla av identitet.  Jag inser att jag för denna produkt ser inköpskostnaden för nya kapsla som minimal fråga, även om konkurrenterna kan hävda objektivt billigare och smakrikare. Nya produktlanseringar för de mest lyckade lojalitetsmärkena samlar redan omedelbar uppmärksamhet och anhängare köar under nästan ofattbar mängd tid för att köpa produkten i butiken. Det är nämligen inte lagom att köpa nya produkter på nätet eller på en annan plats för gemenskap i butiken är en kyrkorit. Andra anhängare kommer ditt, styrka ges varandra att föra in nya fränder; nya fränder som ser kön och att gå från förespråkande kö:are till konsumtionsapostlar.

Så hur uppnår ett varumärke denna nivå av hängivenhet? Det finns flera viktiga punkter som leder till att omvandla en butik till ett sakralt utrymme tänker jag när jag ser Nespressoutiken, som alla arbetar tillsammans.
 Produkten; även om det kan tyckas självklart, vissa glömmer ofta den makt deras produkter har på sociala och kulturella nivåer. Produkten ska vara av god kvalitet, god nog för att det kan skapas en bild, en känsla av välbefinnande. Det kan vara oerhört svårt för mig att minnas att Nespressomaskinen hemma inte är bäst i världen, men budskapet från marknadsföraren har formulerat sig så att produkten passar väl in i mitt dagliga liv, och fördelar/nackdelar i det lilla förlorar sin relevans. 

Sällan har heller ett varumärke lyckats låta butiksytan agera en förlängning av varumärket så bra, det är inte bara en plats att visa varor. Butiksutrymmet är en destination, en vallfartsort. Mina mänskliga uppfattningar om utrymme, härrör från mina sensoriska verktyg men de är formade och präglade av kulturen jag anser mig tillhöra. Även här har jag låtit mig dras med av placeringen på Kungsgatan, läget bland de omgivande butikerna och grannskapet är en återspegling av eller motsättning till varumärket och producerar känslomässiga reaktioner. Stilrent, stramt, effektivt, doftande, mystiskt.  Produkter måste visas visuellt vördnadsfullt, kapslarna är på piedestal och under riktad belysning, dagens relikskrin att njuta och ta hem.  Butiksytan är en destination som för bönelokalen för religiösa samfund producerar butiksutrymmet en ökad känsla av tillhörighet och en känsla av att vara del av något mer. Personalen i sina uniformer signalera att konsumenten har lämnat den profana världen och har gått upp i en sublimare tillvaro.

Jag inser mitt irrationella beteende när det kommer till min kaffemaskin, inser att jag tar del av shopping som del i en konsumtionrituell struktur. Jag hoppas dock att jag kan avstå från helig hängivenhet och kunna skilja mig från mitt liv som Nespressokonsument om jag vill. . .hoppas.

Guds fru?

Gamla testamentet är en text fylld med förmaning av vandrande kungar och drottningar att aldrig falska gudar, och Israel är allt som oftast sett som födelseplatsen för den dogmatiska monoteismen. Det är emellertid med intresse som jag under mina resor till de arkeologiska helgedomarna Megiddo, Taanak och Beit Sh'ean har upptäckt en betydligt rikare bild av det religiösa livet i detta gamla land. Lägger man ut de olika figurer som finns på museum runt om i Israels land så finner man snart mängder av stenstodiga kvinnor i olika poser och med olika mängder kläder. Kan även se motif av hundar, hästar och tjurar: De antyder alla, sammantaget, en ikonografi av ett pantheon, som nu vissa forskare tror kan ha inkluderat Yahweh’s fru. Mycket av teorierna finns fint formulerade i boken; Did God have a Wife?

Idén att dyrka ett pantheon eller triumviratet gudomlighet tycks ha pågått under hela järnåldern i Israel, d.v.s: 10:e till 6:e -talet f.Kr, och slutade först i och med den babyloniska erövringen av Juda och den semitotala utvisning av invånarna . De gamla formerna för tillbedjan var därmed borta för gott, och de återvände inte när det semitiska folket flera generationer senare återvände från Persien och Babylon, då de istället hånade de kvarboende samariterna för sin hedniska tro.

Intressant nog finns det oerhört mycket mer kvinnliga figurer och representationer på helgedomar än det finns manliga från perioden när samariterna var på palts i det nuvarande Israel. Läser man sagorna i sin bibel så vet man att det var profeterna Elia och Josua som slogs hårdast mot polyteisterna och bevisen som hittas idag pekar på dyrkan just på en judisk dyrkan av minst två gudar. I Khirbet el Qom, i hjärtat av Juda, i en grav, hittades inskriften på en bön som innehöll namnen på Yahweh och Asherah, den senare åberopas till och med tre gånger. Tyvärr genomgick judendomen en genomgripande översyn från tiden före kung Josia och sen framåt i tiden, fokus låg då på att bli en sann monoteistisk religion. Asherah blev kvar endast i form av indirekta referenser samt i utspridda och kraftigt redigerade bibeltexter. Moderna översättningar återger ofta hennes namn som "en pelare" eller "en dunge", vilket inte förmedlar till de flesta läsare att det i själva verket rör en gudinna.

Det är inte helt otroligt att anta att järnålderns israeliter inte var monoteister, och tanken på vad bra det hade varit om detta forntida pantheon hade fått löpa parallellt med de berömda grekiska eller romerska sådana är lockande att leka med. En snällare mer panteistisk världsbild kanske? One can but dream.