Smärta

Några ord om nyttan med smärta. Jag har stått saltstodsstilla i en hall, kall, desperat att ta ett steg, att nå något, tänkandes; Detta är vad smärta innebär. Smärta innebär att livet plötsligt stannar. Livet som du kände det, som du önskat det, som du ville ha det förändras. Ibland för några timmar, ibland för ett par dagar, eller två veckor. Men ibland förändras det för alltid. Smärta innebär att du inte kan tänka, du kan inte koncentrera sig. Du kan inte studera, eller läsa din fascinerande men komplicerad bok. Du kan inte ens fokusera tillräckligt länge för att skriva en ett  e-post, eller genomföra ett rimligt telefonsamtal. Smärta är så störande att du reduceras till att vara en observatör, i stället för en deltagare i ditt eget liv.

Smärtan blir din värld, det enda som betyder något. Du kommer att göra vad som helst för att få den att upphöra. Du kommer att ta några av de starkaste och mest farliga droger i världen, läkemedel som gör du kräks, gör dig dum, gör dig förstoppad, gör dina lungor sakta upphör rena, allt för att få smärtan att försvinna. Min smärta, på sitt allra värsta är kanske en 7 av 10. Den är tack och lov tillfällig i sin permanens. Min nervsmärta klingar så småningom av. Mitt liv kan mellan skov återupptas som det var förut, förmodligen ännu bättre än det var. För den empati jag får med mig är ovärderlig. För utan empati, eller även enkel sympati, skulle jag inte kunna se de jag jobbar för som människor. Och det ögonblick vi inte längre ser människan med sin smärta, brutna ben, hjärtsvikt, fetma, ångest är jag inte längre en nyttig representant för mitt yrke.