Olästa inbjudningar

Vid 40 år kan sägas att jag är ägare av ett stort personligt bibliotek, innehållande troligen närmare 4000 böcker. Kan vid 40 även dela in mina gäster i två kategorier; de som reagerar med; Vad böcker du har? Hur många av dessa böcker har du läst och den andra gruppen, en mycket liten minoritet, som ser biblioteket för det forskningsverktyg och kunskapsinvestering det egentligen är. Lästa böcker är mycket mindre värdefull än olästa sådana. Biblioteket bör innehålla så mycket av böcker om det du inte vet som ens ekonomiska medel tillåter. Samlandet a kunskap och fler böcker ökar med ålder, och det ökande antalet olästa böcker på hyllorna kommer fortsätta titta inbjudande på mig. För bildningen gör att ju mer du vet, desto längre blir raderna av olästa böcker kring områden du vill kunskapsfördjupa. Denna samling olästa böcker är de blivande bildande böckerna och därmed de bästa i ett bibliotek. 

Okunskap

Det finns i vår värld olika typer och grader av okunskap, men naturligtvis har vi ingen ursäkt för att inte lära allt vi kan. Inom vissa gränser kan vi; läsa, höra och se samt vi kan minnas. Vi behöver inte leva i en värld som definieras av professionella åsiktsministärernas nonsensnomenklatur. Med det sagt är emellertid vår okunnighet obotlig, för oavsett kommer vi aldrig att bli fria från vår mortalitet, partiskhet, felbarhet eller förvillelser. Vidden av vår kunskap kommer alltid att vara, ett mått på omfattningen av vår okunnighet.

Eftersom okunskap således är en definition på att vara mänsklig, behöver vi ett lämpligt sätt att leva i symbios med denna okunnighet, att inse okunskapen vägleder för vår nästa kärlek, vår vänlighet, den dagliga försiktigheten, valet av vård, sökandet efter en lämplig måttstock för lycka, behovet av sparsamhet, valet av ett bra arbete, behovet av en hälsomässigt korrekt livsföring… mänskligheten skulle må gott av att erkänna okunnigheten som en norm, att därigenom känna gränserna och effekten av vår kunskap. Att vara ödmjuk och att förändra världen bara i en lämplig skala, fri från utopiska storslagna mål.

För svaren finns i småskaligheten och osäkerheten. Se hur hälsan hos haven beror på hälsan hos floderna; friskheten i floden beror på styrkan hos de små bäckarna; friskheten i de små vattendragen beror på välbefinnandet hos avrinningsområdena. Kraften på vattnet är exakt samma som hälsotillståndet hos planeten; små platsers vigör är exakt densamma som summan av tillståndet på hela vår planet. Vi kan inte vaccinera kontinenterna och oceanerna mot vårt mänskliga förakt för små platser och små bäckar. En tilltro på stora sanningar och förstörelse av det lilla kommer slutligen föra hela jorden mot den stora vilostaden.

Effekterna av det gångna seklets robusta individualism och behov av storslagna dogmer, utan tvivel, är den presumtiva "rätten" för särskilt utvalda enskilda att idag kunna göra som de vill, som om det inte fanns några skapare, ingen legitim regering, ingen gemenskap, inga grannar och framförallt inga kommande släktled. Rätten har varit att de med makten och tolkningsföreträdet för dagen kunnat göra vad de velat med sin egendom. En egendom, enligt denna formulering, är ens egen absoluta att ödelägga i jakten på den kapitalistiska utopin. Individualismen är en doktrin som platsar för ett sjunkande skepp eller panik i en brinnande byggnad, en sanning lämplig för hajar eller kanske ett svall av gräshoppor. Ett samhälle som vill uthärda i generationer måste tänka cykliskt, litet och ha som ofrånkomligt krav att kunna hantera vårdtagande, kärlek, godhet, grannsämja, och fred. De ledare som erkänner sin okunskap är en värdefull resurs för mänskligheten och förfogar över en kunskap som inte kan privatiseras, säljas och skövlas.

Insikt och åtgärder

Det är en självklarhet för många att universum är en förbluffande komplicerad sak, och vi är en del av den. Ingen av oss skapade alltet, det har skapat oss och vi är en del av det, och vi bör inte känna ansvar inför någon religiös övermakt. Den finns inte, i alla fall inte som uttryckt i någon av denna planets otaliga heliga böcker genom tiderna. Vilket leder mig till att påtala onödigheten i att slösa på vår tilldelade tid med att vrida och vända och tänk på att vi kan "fixa" saker på vår jord; det är i en mening, ett slöseri med tid. Klimatförändringarna kommer inte att upphöra, att biosfären mirakulöst kommer att läka sig själv eller att vi kommer att kunna fortsätta att leva som konsumenter för alltid är uteslutet av lagar vi inte styr. Det betyder bara att vi har ett val om hur vi dansar vår dans medan de fenomen som dikterar våra fysiska existenser utvecklas.

De mer eller mindre en insikt jag fått av mitt studium av litteratur och mänskligt livlighet. Det finns ingen snygg intellektuell inramning här och, naturligtvis, det är en sak att veta detta i en informativ mening, och en helt annan att agera därefter. Det är därför jag skulle rekommendera att genomföra en liknande resa för alla som vill ha lite djupare mening åt det pulserande och blinkande galenskap omkring oss som vi kallar verkligheten. Vi är trots allt på samma väg tillsammans, och ju fler av oss som brottas med verkligheten snarare än att isolera sig allt djupare i eskapism och fantasi, desto bättre våra chanser är att ta oss genom den här globala ohållbart expansiva röran med ett visst sken av bevarat förstånd.

Intervention och mord

Förra veckan mördades två framstående ukrainska oppositionspersoner, de sköts ihjäl på öppen gata. De vara bara två av totalt 12 andra som dödats eller begått självmord under misstänkta omständigheter under 2015. Dessa personer har en viktig sak gemensamt: de var antingen en del av Janukovitjregeringen, eller medlemmar av det ukrainska parlamentet samt en tidigare chefredaktör. Reaktioner på dessa mord? Inte mycket.

Ber läsaren nu jämföra detta med de internationella reaktionerna när en enda oppositionspolitiker dödades i Ryssland. Boris Nemtsov var medlem i ett mindre politiskt parti som inte ens var representerat i det ryska parlamentet. Ändå krävde den amerikanska regeringen omedelbart att Ryssland måste genomföra en grundlig utredning av mordet, vilket antydde att mördarna hade ett politiskt motiv.

Ordförande i representanthusets utrikesutskott skyllde öppet mordet på Vladimir Putin. Samma dag i Nemtsovmordet, sas i de amerikanska medierna att "detta mord är det senaste angreppet på dem som vågar sätta sig upp emot Putin." Men ingen i samma regering har sagt ett ord om de nya  politiska morden i Ukraina. Tvärtom, i stället för att ifrågasätta de demokratiska inslagen är i vad som ser ut som ett laglöst Ukraina, skickar NATO in militären för att hjälpa till att utbilda trupper åt Kievregimen.

Förra veckan, precis som de två politiska morden ägde rum anlände den amerikanska 173:e luftburna brigaden till Ukraina för att börja träna  ukrainska nationella skyddsstyrkor samt lämna över användbar militär utrustning. Även om oroligheterna inte fortsätter i Ukraina är den amerikanska militären där för att hjälpa den ena sidan i konflikten. Vilken typ av budskap sänder det till den USA-stödda regeringen i Kiev att amerikanska trupper anländer med utrustning och en gåva på några miljarder dollar? Kan de inte ta detta som en intäkt att börja med nya fientligheter mot utbrytarregionen i öst?

Obamaadministrationen är inkonsekvent i sin utrikespolitik. På vissa ställen bedriver de en politik som ser till diplomati och kompromisser för att förbättra decennier av dåliga relationer. I Jemen bombas rebellerna, i Ukraina hyllas usurpatorerna.  Ser verkligen inte resten av världen denna dubbelmoral? En klok struktur byggd på icke-interventionism skulle vara den rätta kursen för denna och kommande amerikanska administrationer.

Dr. Samuel Johnson

"There is no crime more infamous than the violation of truth. It is apparent that men can be social beings no longer than they believe each other. When speech is employed only as the vehicle of falsehood, every man must disunite himself from others, inhabit his own cave and seek prey only for himself."

Bestämmanderätten

Det är en motstridig och förvirrad värld av draksådd vi lever. Men dess problem med ackumulerad rikedom för de få är inte nytt, problemen antar bara nya former. I Sparta under det andra århundradet f.Kr. utvecklades också en spricka mellan den härskande eliten och allmänhetens människomassa, detta strax efter de peloponnesiska krigen. De som styrdes och beskattades krävde en förändring eftersom klyftan mellan rika och fattiga hade blivit så stor och iakttagbar att den inte kunde tolereras. En rad radikala monarker, Agis IV, Kleomenes III och Nabis, skapade då en struktur för att återuppliva staten. Adeln skickades i exil; magistratsdiktaturen avskaffades; slavar fick sin frihet; alla medborgare fick sin rösträtt åter; och markandelar konfiskerades från de rika delades ut till de fattiga; något som ECB knappast skulle tolerera i dagens Grekland. Den tidiga romerska republiken, hotades av detta exempel och skickade snabbt ut sina legioner under Titus Quinctius Flamininus för att krossa det rebelliska Sparta. Enligt Livy var detta svaret från Nabis, kungen av Sparta på den attacken; och i dessa ord känns kylan och ilskan och värdigheten hos en man som vet att historien kommer ge honom rätt:

Do not demand that Sparta conform to your own laws and institutions. [...] You select your cavalry and infantry by their property qualifications and desire that a few should excel in wealth and the common people be subject to them. Our lawgiver did not want the state to be in the hands of a few, whom you call the Senate, nor that any one class should have supremacy in the state. He believed that by equality of fortune and dignity there would be many to bear arms for their country.

Mohandas K. Gandhi

"You may think your actions are meaningless and that they won't help, but that is no excuse, you must still act." 

Auktoritär monoteism

Påsken är över. Messias är fortfarande inte återkommen och vägen mot den yttersta dagen fortsätter.   I de polyteistiska samhällena som föregick kristendomens attack på det mänskliga medvetandet, där olika maktgrupper samverkar och konkurrerade med varandra, förelåg en bättre grund för att se makten manifesterad i flera former. Något man ser tydligare efter att ha läst: The Closing of the Western Mind: The Rise of Faith and the Fall of Reason.

Större enhetlighet kan man vänta sig i ett samhälle, som bygger på en långtgående centralisering av ekonomisk och politisk makt. I det sönderfallande Romerska imperiets kölvatten var monoteismen ett bättre underlag för att kontrollera allt; monoteismen är förutsättningen för ett auktoritärt styrt samhälle där makten samlas hos en enda person eller institution. Den grekiska religionens utveckling från polyteism till en allt starkare monoteistisk tendens, har sin motsvarighet i den politiska utvecklingen och ett liknande samband finns i den egyptiska historien. Betydelsefullt är naturligtvis inte bara maktens former som en eller flera utan dess karaktär. Den övernaturliga makten är ju också förklaringsgrund till den maktlöshet människor upplever. Fattigdom är en följd av guds allvisa rådslag och den världsliga makten står under högre beskydd. Ge mig mina Gudar tillbaka!

Stephen Biko

"The most powerful tool in the hand of the oppressor is the mind of the oppressed." 

Dresden James.

"The ideal tyranny is that which is ignorantly self-administered by its victims. The most perfect slaves are, therefore, those which blissfully and unawaredly enslave themselves."