USA kanske når sitt "Tjernobyl-ögonblick" nu när de inte lyckas leda sin land i kampen mot koronavirusepidemin. Liksom med kärnkraftsolyckan i Sovjetunionen 1986, avslöjar en katastrof alla de systemfel som redan har försvagat USA:s globala hegemoni. Oavsett resultatet av pandemin, är det ingen som i dag letar till Washington för att finna hjälp i krisen. USA:s minskade inflytande syntes tydligt på det virtuella mötet med världsledare som nyss var. Där de viktigaste amerikanska diplomatiska ansträngningarna ägnades åt ett avbrutet försök att övertyga de andra deltagarna att underteckna ett uttalande som hänvisar till ”Wuhan-viruset”, som en del av en kampanj att skylla koronavirusepidemin på Kina. Att attackera andra i syfte att avleda från ens egna brister är ett centralt inslag i president Trumps politiska taktik. Arkansas republikanska senator Tom Cotton tog vid på samma tema och sade att ”Kina släppte denna pest i världen och Kina måste hållas ansvariga”. USA:s misslyckande spänner sig långt utöver Trumps giftiga politiska stil: Amerikansk överhöghet i världen sedan andra världskriget har förankrats med hjälp av dess unika förmåga att få saker gjorda genom övertalning eller genom hot eller användning av våld. Men oförmågan hos Washington att reagera tillräckligt snabbt på Covid-19 visar att detta inte längre är fallet och befäster uppfattningen hos världssamfundet att den amerikanska militära och diplomatiska kompetensen avdunstar.
Attitydförändringen är viktig eftersom supermakter, som det brittiska imperiet, Sovjetunionen på åttiotalet eller USA i dag, beror på en viss nivå av bluff och båg. De har inte råd låta den kraftfulla självbilden testas för ofta för då ses de misslyckas: en överdriven bild av brittisk styrka; den krossades av Suezkrisen 1956, liksom Sovjetunionens krig i Afghanistan på 1980-talet. Nu faller slutligen USA till följd av Corona. Coronavirus-krisen motsvarar Suez och Afghanistan för Trumps Amerika. Inför en sådan megakris är Trump-administrationens misslyckande att leda ansvarsfullt extremt destruktiv för USA:s ställning i världen. In kliver istället de nya ledarna i en multipolär världsordning. Och EU samt Sverige bör rätta sig därefter. USA: s nedgång speglas nämligen i Kinas och Rysslands uppgång och Kina har åtminstone för tillfället framgångsrikt tagit grepp om sin egen epidemi. Det är kineserna och ryssarna som skickar ventilatorer och medicinska team till Italien och ansiktsmasker till Afrika. Italienare noterar att de andra EU-staterna ignorerar Italiens desperata vädjan efter medicinsk utrustning och att bara Ryssland, Kuba och Kina svarade. Sådana övningar med ”mjuk diplomati” kan förvisso bara ha begränsat inflytande när krisen är över men det är troligt att det kommer minnas länge av vissa mottagande länder i Väst. Budskapet är dock klart; Ryssland och Kina kan tillhandahålla viktig utrustning och expertis i ett kritiskt ögonblick och USA kan det inte. Dessa förändringar i uppfattningen av USA:s oförmåga kommer inte att försvinna över en natt. Profetior om att USA befinner sig i en dödsspiral har funnits lika länge som USA efter andra världskriget blev den största stormakten. Men skillnaden nu ör att USA inte längre dominerar världsekonomin i den grad de en gång gjorde, och har bara 800 krigsbaser runt om i världen med en tyngande militärbudget på 748 miljarder dollar. De föder inget välstånd. Eller ens militär framgång.
Minns att den amerikanska militärens oförmåga att använda sin tekniska förmåga till att faktiskt vinna krig i Somalia, Afghanistan och Irak visat hur lite det har fått tillbaka i gengäld för sina stora krigsutgifter. Trump har inte påbörjat några nya krig trots sin svulstiga retorik, men han har heller inte hindrat de gamla. Genom att införa strama ekonomiska sanktioner mot Iran och hota andra länder med ekonomisk krigföring har han visat i vilken utsträckning USA desperat försöker kontrollerar världens finansiella system för att förbli relevant som stormakt. USA som en ekonomisk och militär makt är gårdagen. Det mycket uppenbara slutet för USA som en global makt, som exemplifieras av coronavirus-pandemikrisen, har mindre att göra med vapen och pengar än många antar, och mycket mer att göra med Trump själv, både symptom och orsak. Enkelt uttryckt är att USA inte längre är ett land som resten av världen vill efterlikna eller, om de vill det, är de främst auktoritära nativistiska demagoger eller förrätter i Ungern eller Brasilien. Dessa och andra länders beundran välkomnas emellertid varmt: bevittnat har vi alla Trumps omfamning av den hinduistiska nationalistiska indiska premiärministern Narendra Modi och hans utveckling av den yngre generationen tyranner som Kim Jung-un i Nordkorea och kronprins Mohammed bin Salman i Saudiarabien. Demokratiska och despotiska härskare kommer åtminstone till en början att stärkas av pandemin, eftersom människor i akuta kriser vill se sina regeringar som räddare som vet vad de gör. Men demagoger som Trump och hans ekvivalenter runt om i världen är sällan bra på att hantera verkliga kriser, eftersom de har tagit sig till makten genom att utnyttja etniskt och sekteriskt hat, syndabockstänk i förhållande till sina motståndare samt genom propaganda. Ett exempel på detta är Brasiliens Bolsonaro, som anklagar sina motståndare och media för att ”lura” brasilianare om farorna med coronavirus. Trump har alltid utmärkt sig med förmågan att utnyttja och förvärra splittringar i det amerikanska samhället och framställa enkla lösningar på uppdiktade kriser, som att bygga den berömda muren för att stoppa begynnelsen på centralamerikanska migranter till USA. Men nu står han inför en verklig kris, han låter förespegla att den kommer att vara av kort och mindre allvarlig än de flesta experter förutspår.
Undersökningar visar att hans popularitet har ökat, antagligen för att rädda människor föredrar att höra goda nyheter snarare än dåliga. Hittills har de värsta utbrotten av sjukdomen varit i New York, Boston och andra städer där Trump aldrig haft mycket stöd. Om det sprids med samma intensitet till Texas och Florida, kan till och med Trumps kärnsupportrar lojalitet förångas. Anledningen till att USA är svagare som land i kris är för att det är starkt uppdelat och dessa klyftor kommer att bli djupare så länge Trump sitter vid makten. Hittills har han undvikit att provocera fram allvarliga kriser och hans misslyckande i den pågående coronavirusepidemin visar att det varit tur för honom. Han polariserar ett redan uppdelat land och detta är den verkliga anledningen till USA: s nedgång. Och ett skäl till att Sverige måste hitta nya allierade i främst Ryssland.
USA kanske når sitt "Tjernobyl-ögonblick" nu när de inte lyckas leda sin land i kampen mot koronavirusepidemin. Liksom med kärnkraftsolyckan i Sovjetunionen 1986, avslöjar en katastrof alla de systemfel som redan har försvagat USA:s globala hegemoni. Oavsett resultatet av pandemin, är det ingen som i dag letar till Washington för att finna hjälp i krisen. USA:s minskade inflytande syntes tydligt på det virtuella mötet med världsledare som nyss var. Där de viktigaste amerikanska diplomatiska ansträngningarna ägnades åt ett avbrutet försök att övertyga de andra deltagarna att underteckna ett uttalande som hänvisar till ”Wuhan-viruset”, som en del av en kampanj att skylla koronavirusepidemin på Kina. Att attackera andra i syfte att avleda från ens egna brister är ett centralt inslag i president Trumps politiska taktik. Arkansas republikanska senator Tom Cotton tog vid på samma tema och sade att ”Kina släppte denna pest i världen och Kina måste hållas ansvariga”. USA:s misslyckande spänner sig långt utöver Trumps giftiga politiska stil: Amerikansk överhöghet i världen sedan andra världskriget har förankrats med hjälp av dess unika förmåga att få saker gjorda genom övertalning eller genom hot eller användning av våld. Men oförmågan hos Washington att reagera tillräckligt snabbt på Covid-19 visar att detta inte längre är fallet och befäster uppfattningen hos världssamfundet att den amerikanska militära och diplomatiska kompetensen avdunstar.
Attitydförändringen är viktig eftersom supermakter, som det brittiska imperiet, Sovjetunionen på åttiotalet eller USA i dag, beror på en viss nivå av bluff och båg. De har inte råd låta den kraftfulla självbilden testas för ofta för då ses de misslyckas: en överdriven bild av brittisk styrka; den krossades av Suezkrisen 1956, liksom Sovjetunionens krig i Afghanistan på 1980-talet. Nu faller slutligen USA till följd av Corona. Coronavirus-krisen motsvarar Suez och Afghanistan för Trumps Amerika. Inför en sådan megakris är Trump-administrationens misslyckande att leda ansvarsfullt extremt destruktiv för USA:s ställning i världen. In kliver istället de nya ledarna i en multipolär världsordning. Och EU samt Sverige bör rätta sig därefter. USA: s nedgång speglas nämligen i Kinas och Rysslands uppgång och Kina har åtminstone för tillfället framgångsrikt tagit grepp om sin egen epidemi. Det är kineserna och ryssarna som skickar ventilatorer och medicinska team till Italien och ansiktsmasker till Afrika. Italienare noterar att de andra EU-staterna ignorerar Italiens desperata vädjan efter medicinsk utrustning och att bara Ryssland, Kuba och Kina svarade. Sådana övningar med ”mjuk diplomati” kan förvisso bara ha begränsat inflytande när krisen är över men det är troligt att det kommer minnas länge av vissa mottagande länder i Väst. Budskapet är dock klart; Ryssland och Kina kan tillhandahålla viktig utrustning och expertis i ett kritiskt ögonblick och USA kan det inte. Dessa förändringar i uppfattningen av USA:s oförmåga kommer inte att försvinna över en natt. Profetior om att USA befinner sig i en dödsspiral har funnits lika länge som USA efter andra världskriget blev den största stormakten. Men skillnaden nu ör att USA inte längre dominerar världsekonomin i den grad de en gång gjorde, och har bara 800 krigsbaser runt om i världen med en tyngande militärbudget på 748 miljarder dollar. De föder inget välstånd. Eller ens militär framgång.
