onsdag 12 februari 2020

Krigskompence

USA: s vice president Mike Pence fortsätter slå på krigstrumman mot Iran. En retorik som avslöjr en beklaglig brist på värdighet och förståelse för diplomatin som verktyg. Denna krigsdans visar också på hur okänsliga USA:s politiska ledarskap är inför resten av världen och den växande kollektiva oron bland nationer för att det inte längre går att säkerställa internationell fred. Det kanske var därför Storbritanniens prins Charles avböjde att skaka hand med Pence medan han deltog i högtidlighållandet av Förintelsen och jubileumsåret för befrielsen av Auschwitz. Charles hälsade dock varmt andra, inklusive Rysslands president Vladimir Putin och Frankrikes Emmanuel Macron. Pence och Trump-administrationen verkar vara inriktade på att inleda ett krig mot Iran. Ett krig som skulle uppsluka hela Mellanöstern och möjligen tända gnistan som inleder det tredje världskriget. Washingtons hot om våld mot Iran och det senaste mordet på en av Irans främsta militära ledare aviserar att internationell rätt och FN: s stadga inte längre har någon legitimitet. Det är denna typ av amerikanskt uppförande som är mer besläktad med organiserade brottssyndikat än en förment demokratisk stat.

FN-stadgan skapades 1945 i efterdyningarna av andra världskriget med syftet att förhindra en upprepning av ett av historiens stora barbariska brott, inklusive den genomförda nazistiska förintelsen. Förhindrandet av krig är säkerligen FN:s säkerhetsråds största ansvar. Ändå är Förenta staterna den makten som rutinmässigt ignorerar internationell rätt och FN:s stadga för att ensidigt inleda krig eller militära ingripanden. Washingtons hot mot Iran är tyvärr inget nytt. Detta är amerikansk standard. När världsdelarna talade på det förintelsemöte som hölls i Israel var det uppenbart, om än lite underförstått, att USA har blivit en isolerad skurkstat på grund av sina mänga onödiga och strategiskt obetydliga krig. Putin, Macron, prins Charles och Tysklands president Steinmeier åberopade alla behovet av kollektivt engagemang för vår internationella rätt och diplomati som skapar fred. De antydde att ett sådant åtagande var det bästa sättet att hedra dem som dödades under Förintelsen och andra världskriget. Det säkraste sättet att förhindra att barbarismen fascistisk ideologi och förföljelse upprepas. De som talade om för varandra hur de fördömde en nazistisk ideologin som demonisera andra som bränsle givande hat för att skapa krig. Washington ignorerar detta. De agerar rutinmässigt för att demonisera andra nationer och utländska ledare. Det råder ingen tvekan om att USA och dess företrädare numera nästan dagligen formulerar grunder för militärkonfrontation med Iran. Det har varit Trumps konsekventa politik under de senaste tre åren.


Det är omöjligt för Pence och Trump att reflektera över krigets skräck och ondska då de saknar all förståelse eller självmedvetenhet om den egna politikens konsekvenser. De verkar djupt okunniga om historien, de uppfylls av helig rättfärdighet och arrogans större än hos en puritansk predikant. Den som reflekterar över krigets fasor skulle säkert förespråka respekt för internationell rätt, engagemang för fred och en verkliga strävan efter dialog och partnerskap mellan nationerna. Putin har upprepade gånger uppmanat medlemmarna i FN:s säkerhetsråd att snarast träffas för att garantera ett multilateralt åtagande för fred med Iran. Putin har också upprepade gånger vädjat till Förenta staterna att få allvar förhandla om förnyade vapenkontrollfördrag. Washington har ignorerat dessa samtal. I den amerikanska nationella myten, som har utvecklats sedan 1945, ser landet sig så som varande exceptionellt och skiljt från alla andra nationer. Det betyder att USA antas vara överlägsen och stå över den världsliga lag som andra nationer är bundna av. Mike Pences hotfulla ord de senaste veckorna visar på en skadlig kärlek till konflikt som metod att lösa problem. USA har återvänt till trettiotalets hyllande av laglöshet.